VARNING!

Om X antal timmar, eller dagar – eller någon dag – kommer jag att bli Hysterisk.

Jag vet inte exakt när, men jag känner redan att det liksom ”mullrar inut” – som en vulkan innan den får utbrott…..

 That´s the way it is.

 That´s me.

När jag ska åka någonstans – speciellt när jag har ansvar för ett gäng till (vilket jag har) – så är jag först Lugn….

….och så lugn….

….och lugn…

…..och inte orolig alls…

….och säger att ”jag oroar mej inte”….

….det kommer att gå bra….

……det kommer att fixa sej…..

……jag är lugn…

….lugn…

…..lugn…

…….och sen:

PANG! SUPER-EXPLOSION!!!

Bomber och granater!!

Lovar.

Jag exploderar!

…….och då kan alla som är i närheten få sej en släng av sleven….

…..och då är det en JÄTTESLÄNG med en JÄTTESLEV!

För jag skriker och gapar och fräser…..

ALLA i närheten är I VÄGEN!

Att be att någon ska flytta på sej SNÄLLT, finns inte:

-”FLYTTA PÅ DEJ!” eller -”AKTA DEJ!!” eller -”MÅSTE DU VARA IVÄGEN HELA TIDEN?!?”, skriker jag ilsket….

Jag svettas som en flodhäst och frustar som en…häst….

….fräser och rivs (!) som en katt, och bits som en hund….

Hjärtat slår i 234 slag i minuten och jag får nästan hjärnblödning och hjärtattack samtidigt, av frustration!

Jag skriker att ”INGET FUNKAR!”, ”ALLT KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE!” och alla andra negativa ord jag sparat i 1 år, på ett ungefär…

……………………………………………………………………………………………………..

Så är det kanske med Superoptimister, som för det mesta tycker att ”allt går” och ”inget är omöjligt”…….och som alltid hittar lösningar på allt….

…att man liksom sparar all skit och allt elände….

……. och att hela Den Pessimistiska Sidan och  Negativiteten kommer ut vid Ett Enda Tillfälle…..

……………………………………………………………………………………………………….

…… och då kommer det ut i kubik!

…(som små tärningar faller ilskan över golvet….ha ha ha!…närå….)….

 Hos mej kommer det alltså ut när jag ska packa inför en resa.

Bara så du vet.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

PS. Eftersom jag lärt mej det här om mej själv så brukar jag varna barnen någon dag innan….

….och sen genomlider dom helvetet med den informationen i bakhuvudet.

 Efteråt brukar jag be om ursäkt och säga att ”jag hatar inte alls dej” och ”du packade jättebra, fast jag sa att det var skitdåligt” och ”du står inte alls alltid ivägen” osv osv….

Jag tror dom är lite vana, efter alla ”packa-explosioner” jag haft….även om det inte är så ofta….Typ 1 gång/år….men ändå! DS