Dagsarkiv: 24 juli, 2011

Möte med Mr Beans bror…/erviluca

Det var förra veckan det hände:

Jag sitter på en sten vid vattnet, på en liten badstrand, där det är några familjer som njuter av solen och havet och hela konkarongen…Jag njuter av solens strålar och havets kluckande mot stranden – jag bara ÄR.

Njuter.

Då ser jag en man som ser ut som Mr Beans bror. Han är längre och smalare, men oj oj oj vad lik! Han är på stranden med sina två barn: en flicka i 7 årsåldern och en pojke i 5 årsåldern…

Han försöker bygga sandslott med flickan, men vågorna förstör hela tiden det dom bygger upp…och jag tänker: ”Men gå längre upp då, korkskalle!” (ja, så tänker jag.)….

Flickan gnäller och gråter över det misslyckade slottsbyggandet. Pappan kämpar och gräver. Han är högröd i ansiktet och ligger nästan upp och ner i sanden och gräver frenetiskt. Han har rosa små badbyxor (åtsittande) och ser rätt…galen ut. Faktiskt.

Så vänder han sej om för att gräva åt andra hållet, och då ser jag att han har ett stort HÅL i badbyxorna där bak – mitt på rumpan – så att man ser delningen av rumpan s a s…

Det ser rätt äckligt ut…

(han är INTE så här snygg!…och har ingen fotboja heller…)

 

Lillebror står en bit ifrån och gnäller:

-”Pappaaaaaa! Paaaapppaaaaa!!” ropar han om och om igen.

Pappan tittar till slut upp och ropar:- ”Vaede, Torsten??!”

-”Jag e kissnödig!” ropar Torsten tillbaka.

-”Jag kommer!” ropar pappan och slänger ifrån sej spaden så att den guppar iväg på vågorna….

”Tyyypiskt Mr Beans brorsa”, tänker jag.

Pappan stolpar fram till Torsten och dom går upp en bit bakom några buskar där Torsten kissar.

-”Paaappppaaaaaa!!!” ropar Storasyster som står kvar vid det misslyckade slottsbygget, och ser spaden guppa iväg…

-”Jag kommer!!” ropar pappan stressat.

-”Jag vill inte bygga slott”, gnäller Torsten.

Dom står nu alldeles intill stenen jag sitter på.

Pappan tittar på mej och frågar:

-”Skulle du kunna vara så snäll och titta lite på min son Torsten en stund, medan jag bygger sandslott med Tessan där borta?” frågar han vänligt.

Jag tänker: ”Jag-är-barnledig-och-fri-och-vill-inte-veta-av-några-barn-över-huvud-taget” och så säger  jag:

– ”Javisst!” och ler tillbaka. Sen säger jag: -”Vet du förresten om att du har hål i dina badbyxor?”

-”Jahahaha! Du måtte tro att jag är lite galen, men det vet jag faktiskt. Dom gick sönder för någon månad sedan och sen drog Torsten i hålet så att det blev större, och jag har försökt hitta ett par nya likadana men det finns bara såna där boxerbadbyxor du vet, och jag vill inte ha såna – jag tycker dom här är så snygga!”

Ooookey”…..tänker jag.

Sen säger jag:

-”Är du månne Mr Beans svenska bror?”

NOT!

Sen sitter jag och Torsten på stenen tillsammans och pratar lite. Han kastar lite småsten i vattnet och tycker det är kul när det pluppar…Sen hämtar han en bulle från deras matsäck och sitter och äter den på stenen och berättar att han går på dagis men att det är stängt nu och att hans mamma är hemma och städar och att dom ska åka till Legoland sen….

Rätt mysigt faktiskt.

Men, tänk att jag visste inte att Mr Bean hade någon svensk bror! Jag visste faktiskt inte ens att han fanns på riktigt, men nu vet jag. Och han har två barn.

Bara så du vet.

Dom väller in!/erviluca

 

 

Efter en (rätt så) lugn vecka där jag kunnat bara ligga och fisa i soffan på kvällarna, strunta i att laga mat, titta på TV i lugn och ro, suttit vid datorn och bloggat och ”Facebook:at” hur mycket jag vill….

…så VÄLLER dom in!

V Ä L L E R ! ! !

Som tre Bulldozers PLÖJER dom in i huset, högljutt boxande på varandras överarmar….

Hur boxar man högljutt undrar då den Uppmärksamme….och jag bah: ”Äh!”

-”AJ!”

– ”FAAN! TÅL DU INGENTING?!”

-”AJJE!”

-” MES!!”

Låt tre killar i tonåren (nåja – en är bara 12 år, men Påverkad av sina bröder, och LÅNG!) komma in i DITT hus på 70 kvm så får du se….

Dom HÖRS!

 SYNS!

183 cm, 185 cm och 170 cm!

ÄR!

Flisa snor runt som en Galning av lycka!

 Hon slår nästan knut på sin kropp i iver av att Uttrycka sin Glädje över att hennes hussar är hemma igen!

Milton är mer…kontrollerad.

 Han är glad. Måttligt glad.

Han är en Väluppfostrad Herre….*host host host*

Minsting pratar pratar pratar pratar pratar pratar, som vanligt..

……ÄR Väldigt Mycket – som vanligt!

Mellan boxar på sina bröder, och retas – som vanligt!

 Och säger emot – som vanligt:

– ”….ska vi CYKLA på Gotland?!?! FAAN! Jag tänker INTE cykla!!”…..

….och….

– ”…..ska Minsting me??!”

 -”Ja, det är väl klart att han ska med – vad är det för konstig fråga?!” svarar jag.

-”FAAN! Då följer inte JAG med!!” suckar han. ”Jag vill INTE vara med Minsting på Gotland!”

-”Tror du jag vill vara med dej då?!? Mamma, måste Mellan följa med?!?” gnäller Minsting…

WELCOME  HOME,  SONS !

 

 

Tur att Livet avbryter mej! /erviluca

Skriva skriva skriva skriva skriva skriva………….

Jag tycker så mycket om att skriva!

Jag älskar det!

Det är ett BEHOV!

Jag skulle vilja ägna mitt liv åt att skriva!

Skriva skriva skriva skriva skriva skriva………..

Allt som faller mej in!

Inte bli avbruten av Världsliga saker, som att äta skita gå ut med hundar sova och laga mat…..

Fast det är en Himla tur att jag Måste en massa saker!

För annars skulle min hy bli blek och glåmig……

……. jag skulle få ont i huvudet och ryggen…..

……. och bli Alldeles Asocial – nu är jag bara lite osocial..

….typ….

…och troligen skulle jag sjunka ihop i en liten hög –  smal och ynklig….

Hjärnan skulle sluta fungera och händerna stelna…

TUR att Livet avbryter mej, och att det finns Måsten!

Puh!

 

 

Svagheter och styrkor i kärlek…/erviluca

Målarbild 01b. stark

Viss kärlek gör mej stark .

Målarbild 01b. svag

Annan kärlek gör mej svag.

”Viss kärlek” är Kärleken till Sönerna, hundarna…..

Jag älskar också naturen, jobbet (jag älskar mitt jobb – det jag gör!), djur, barn, viss musik, att dansa, att skriva (!!!)…..

Av dessa får jag Kraft, Livslust och blir Glad (eller ibland ledsen…förstås…men oftast inte svag…)…

knyttet

Men av Annan Kärlek blir jag liten och svag och rädd…

Den kärlek som jag kan få av en man…..

…..när jag inte blir Bekräftad, Sedd eller känner mej Viktig….

Katten släpat in

När känslan blir att jag är ”något som katten släpat in”….Oviktig, osedd, lågprioriterad….då krymper jag…och blir ett litet Ynk…

Kometen mumintrollen.png

Jag borde bli en Stor Hemul (jag läste nu att Hemulen är snäll….och tyst….) stor KOMET (också i Mumintrollen) som gapar och stojar och skriker:

SE MEJ! HÖR MEJ, BRY DEJ ELLER DRA ÅT HELVETE!!” …

…. men det gör jag inte….

Jag krymper (som Teskedsgumman), ”håller med” inuti….och känslan blir: ”Näe, jag är nog inte värd mer….jag borde kanske försvinna….långt in i något hål i skogen….under en sten kanske (?)….”

….och så hatar jag mej själv lite grann….

…av rädsla att inte vara älskad….av rädsla att inte räcka till….av rädsla att inte duga….av rädsla!

Och det är FEL FEL FEL FEL FEL!

VEEEEEEEEEEET!

Jag borde ”tacka nej” så fort jag märker att jag inte är älskad ”på riktigt”.

 

Jag borde skrika rätt ut när jag inte blir sedd.

Jag borde TACKA NEJ till kärlek som inte gör mej stark.

För kärlek som gör mej stark FINNS.

Borde finnas.

Kanske är jag rädd att den inte finns – för mej.

….men den rädslan ska jag gräva ner i en grop i skogen, för den gör ingen nytta.

Känslomässiga rädslor gör egentligen ingen nytta alls…. men säg det till Känslan!

skuggor.jpg

Den dyker ju upp som ”en skugga om natten” och smyger in….bakifrån…och tar strypgrepp…så att jag knappt kan andas…

Nej (!) till kärlek som inte syns, hörs, märks och uttalas.

Ja (!) till uttalad och tydlig kärlek.

Så enkelt är det.

Och svårt.

EN gång i livet har jag inte blivit svag i kärlek, alls. Det var en man som vågade visa sin kärlek, hela vägen – gjorde mej aldrig osäker på vad han kände och tyckte och tänkte om mej. Men tyvärr – där saknades andra sidor.

Jag vet, man kan inte få ALLT här i livet och INGEN är perfekt.

A b s o l u t  inte jag.

Men jag vågar iallafall uttrycka och visa min kärlek. Jag vågar vara nära, vågar älska fullt ut….

I alla fall ibland….och om jag känner mej älskad.

Det jag inte vågar är att säga ifrån ordentligt när det känns fel…

…för jag är så rädd för att inte bli älskad…

Så rädd för att inte bli älskad fullt ut att jag inte blir älskad…

…i en evig rundgång…

Jag blir en mes.

Och  mesar är inte speciellt attraktiva…..

….iallafall inte blåmesar – ha ha ha ha!

Stark, envis och mesig.

Med humor.

Och full av…kärlek.