Wet t-shirt contest, typ /erviluca

Det duggade bara lite när jag gick till mamma, men väl där började det spö-regna. Vi satt inne i godan ro och fikade.

Sen skulle jag ”hem” igen…..

-”Ring Stenis så får han väl hämta dej, när det regnar så här!” sa mamma uppfodrande.

Åsså satte Envisheten in…

…..eller Trotsen:

”Jag SA att jag skulle GÅ till mamma och hem, så då SKA jag GÅ tillbaka också!”

Eller så var det den där jävla sidan av mej som Inte Kan Be om Hjälp, som gjorde sej påmind:

 Den sidan som är helt låst, och där nyckeln ligger i botten på en brunn 43 mil härifrån, under en gammal hink som ruttnat och ligger ovanpå nyckeln på botten i brunnen.

Så jag sa till mamma:

-”Men NU regnar det inte!” åsså gick jag.

När jag gått ca 200 meter hör jag ett DÅN bakom mej, och vänder mej om:

Det är en MATTA av STÖRTREGN som är på väg mot mej. ”Regnmattan” hinner ifatt mej, och det tar ca 2-3 sekunder så leker jag ”Wet t-shirt contest” med min vita top! Tur att jag har en blå bh under!

Först är det iskallt att bli dyngsur – och jag fryser – men efter en stund – när vattnet värmts upp av min kropp – är det faktiskt rätt behagligt….

Men någon som INTE är behagligt är Åskan och Blixtrarna.

Hur var det nu? Skulle jag vara under dom Höga Träden eller skulle jag INTE det? Skulle jag gå på en Öppen Plats eller inte? Skulle jag vara nära stängsel, staket, häckar, träd, tak – vad???

Det smäller och blixtrar och jag ångrar det jag så kaxigt sa till mamma:

-”Risken att bli träffad av en blixt är ungefär lika stor som om jag skulle vinna på Lotto!”.

Jag blir inte träffad av blixten – jag är bara GENOMBLÖT när jag kommer hem.

——————————————————————-

-”Du kunde ju ha ringt, så hade jag hämtat dej!” säger Stenis när han ser mej.

-”Äh, lite vatten dör man inte av!” svarar jag tappert….