En optimistisk djuping…/erviluca

Kanske det tar ett helt liv att lära känna…sej själv.

Kanske det tar ett helt liv att förstå….sej själv.

Hur lång tid tar det då att förstå….någon annan?

Jag är en djup ytling. En ytlig djuping.

En glad och positiv optimist som ibland dyker ner i djupet.

I det innersta inre…

I det svartaste svarta…

….eller….

….i Det Obegripliga

….eller….

….i Det Ogripbara

Jag skulle vilja vara Den Eviga Lättsamma Optimisten

Den som tar allt med en klackspark

och snedseglar rätt ut i Tomma Intet

utan rädsla eller farhågor

med en självkänsla som är så grundad

att jag aldrig faller av

Men det är jag inte

Jag är Optimisten med vinden i håret

som styr i motvind

full av Hopp och Förtröstan

Jag är Den Positiva Modiga

som styr utan att kunna navigera

full av livslust och självförtroende

Jag är också den som utan vind i seglen

och utan bensin i motorn

ror utan åror

så långt jag orkar

men som plötsligt tappar Lusten….

…. Livet och Glädjen

och sjunker in i Hopplösheten

liggande på båtens botten

flämtande efter luft

eller styrka

eller kärlek…

Jag är tjejen som hoppar i vattnet

fast det är kallt

och hämtar styrkan från djupet

Ensam

Jag är kvinnan som inte ber om hjälp

Jag är hon som är både modig

och feg

Den modigaste modiga

och den fegaste fega

Jag är den Pratande Stumma Kvinnan…

….den Stumma Pratande kvinnan

Hon som är full av frågor utan svar

och svar utan frågor

Den kvinnan är jag.