En Ovanlig Mamma – nästan Unik, faktiskt! /erviluca

 

Jag är en otroooligt Ovanlig Mamma. Kanske Den Enda i sitt slag.

 

 Forskare borde springa runt här och undersöka mej och mina barn, och kolla upp oss om 2 år, 5 år, 10 år och 30 år……

 

För HUUUUR är det för barn att växa upp med en mamma som struntar i att det är stökigt och som INTE blir galen på smulor i köket och som INTE tjatar om städning…….

 

……….. och som INTE bryr sej ett skit om HÖGAR av jätteskor i hallen – mitt framför dörren?

Det borde vara jätteintressant att Undersöka vad det blir av sådana här söner….

 

Visserligen bor dom då och då hos en pappa som har golv som man kan operera på, och undanplockat så man undrar om man kommit till IKEA:s rumsvisningar….

….men ändå!?!

 

Det ligger grejer och saker överallt ofta, men vi klättrar glatt över dom, eller puttar dom lite åt sidan…..

Vi glömmer stänga skåpsdörrar och torka undan smulor, men det går bra ändå!

 

Vette faan hur vi överlever…….

….. när jag hör hur andra föräldrar fullkomligt bryter ihop av några glas på vardagsrumsborden och tallrikar i barnens rum och kläder på golvet…..och hur dom tjatar om hur viktigt det är att Städa….

Så jag funderar:

Är det bara JAG som är så här, och som inte retar mej på stök och bök och sånt?

Troligen är det så.

 

Jag är Unik i mitt slag.

Troligen kommer mina söner att bli Pedanter av värsta sort…..

….he he he….

Värsta tonårsupproret mot ”Slarv-mamman”:

     Pedantiska, Superorganiserade och Planerande söner…

*ryser*

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Jag är också sån. Okej, jag vill inte bo i en soptipp men jag är också för lat för att vara pedant (jag önskar mig en städerska förresten). Men ska jag vara ärlig? Riktigt ärlig? Jag hade en stök-mamma, det var det mest pinsamma som fanns i min barndom. Det gick aldrig att känna sig bekväm med att ta in kompisar. Det var skämmit helt enkelt.

    Gilla

    Svara
    • Hoppsan! Ja, dom tycker nog det är lite ”skämmigt” här….men jag är iallafall glad och välkomnande jämt, och alla är välkomna in och får gärna både äta och fika här….men stökigt är det! Jag ska fråga dom om dom skäms för stöket….för OM dom gör det, får dom gärna plocka undan själva. JAG tänker inte ägna mitt liv åt det….och inte tänker jag bli en ”plockerska” eller en ”tjaterska” heller…

      Gilla

      Svara
  2. Helt rätt!Jag tjatar aldrig på sonen heller, däremot har jag sagt att om det ser ut som en krigszon i hans rum så kommer inga kompisar in – därför ser det inte ut som en krigszon, inte en aktiv iallafall 😉

    Gilla

    Svara
    • Jag låter killarna ta hem kompisar hur det än ser ut….Det enda jag vill är att de lägger täcket över sängen (så att det blir nästan som ”bäddat”) så att kompisarna inte sitter direkt på lakanen, för det tycker jag är äckligt.

      Gilla

      Svara
  3. jag kan ju bara säga,, du är inte så unik.. även om vi alla är unika.. men på den punkten… håller jag med dig.. livet är för kort för att tjafsa om petitesser, eller så har man annat att fokusera på.. till exempel att umgås.. 🙂

    Gilla

    Svara
  4. Profilbild för Okänd Fröken Jenny

    Är du utbildad terapeut?? Svara hos mig..

    Gilla

    Svara
  5. Profilbild för Okänd Glamouramamama

    Tror det finns många flera som du, har varit hemma hos ett gäng sådana och varit ihop med sonen till en. Hans rum var nog det äckligaste som finns och man såg inte golvet. Stökigt kan det vara men om dammråttorna börjar liksom krypa iväg och mumla om att skaffa mäklare och när det bor kolonier i bananskalen som ligger kvar då är det nog dags att tänka över det där med städningen….

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar