En del (= v-slip, men det gör inget: Jag tycker om dej ändå!) tycker att jag är ”lite barnslig” (omogen?), och andra tycker att jag är lite ”för mycket” ibland (Islin, men det gör inget: Jag tycker om dej ändå!)….Andra tänker sina tankar om mej (och annat) utan att förmedla dom (till mej).
Ytterligare andra tänker en hel massa om annat, och skiter fullkomligt i mej!
Förstås.
Och så är det väl dom som tycker att jag är skit-tråkigt, ”helt underbar” eller möjligen lite….. ”ingenting”. Alla åsikter och tankar finns säkert, om mej och om annat.
Givetvis.
Men ändå vill jag liksom förmedla, som ett ”försvar” – möjligen – eller som ”förklaring”; för Alla och inför mej själv:
Det jag skriver här kommer direkt inifrån en Känsla. Den levs för det mesta inte ut – och syns inte på utsidan. Den är helt enkelt en inre känsla.
Det är inte Sanningen och det är heller inte någon Lögn. Det är ”bara” den äkta känslan.
Det betyder oftast inte EN känsla, eller ETT känslotillstånd, utan det innebär ofta en massa känslor hit och dit och upp och ner.
Dessutom kan känslan vara SI ena dagen/timmen/minuten, och efter att han gått några varv i hjärnan, kan den förändras, ”förbättras” eller helt enkelt försvinna.
Ofta när jag går en promenad i skogen med hundarna, dyker det upp många Nya Idéer och Tankar – kloka eller okloka – känslor bearbetas och blir klarare och tydligare, eller försvinner helt, efter att ha satts ord på, och jag är ”ren och befriad” efter en ”renande promenad” med hundarna.
……………………………………………………………………………………………………
(….tills det kommer någon och skriker: ”Koppla dina – SUPERLÄSKIGA!! – hundar! Jävla Idiot!!”…)
Superläskig hund 1.
Superläskig hund 2.
…………………………………………………………………………………………………………………………….
Jag är den människotypen som har ”tusen tankar” i hjärnan nästan jämt! Jag är ”en sån som TÄNKER”. Jag är ”en sån som KÄNNER” – MYCKET!
Jag tror inte man BLIR en ”sån”. Jag tror man ÄR ”en sån”. Från början. Jag har alltid varit ”sån”. En Känslomänniska.
Eller kanske en ”KONSTNÄRSTYP”!
Om jag varit man, och född på 1800-talet, hade jag säkert ”lämnats ifred” för att kunna ”leva ut min inre frustration, och mina känslor” i skrivandet/Skapandet.
Men nu är jag född på 1900-talet, är kvinna och ensamstående, och har barn och SKA försörja mej, vara ansvarsfull, städa, tvätta, betala räkningar, arbeta heltid, fålla dukar, ha jättefint hemma, tycka om matlagning/inredning/blommor och dessutom vara en bra älskarinna och mamma – i ett enda paket.
Oj! Jag glömde stryka blusar och sånt….. Det ingår ju!
Jag TROR att en Känslomänniska, som jag, har både ett Rikare och mer Levande liv än en mer ”fyrkantig”/logisk/”vänsterhalvastyrd” människa.
Å andra sidan tror jag att mitt – och alla andra känslomänniskors liv – är så mycket jobbigare och innehåller så mycket mer tvära kast mellan sorg och lycka, än det gör för en mer ”logisk” människa.
Så egentligen skulle jag vilja vara och känna mer som Dom Logiska – ”Vänsterhalvestyrda” – Människorna.
Men det är ju inte ”val-bart”.
Kan det vara så att det är lite Tyyypiskt Vädurar, att vara som jag? För jag är vädur.
Eller är det lika många ”logiska vädurar” som ”känslostyrda vädurar” out there?
Nåja.
I vilket fall som helst, och Summa av Kardemumma:
Jag stannar här. Flyttar inte.
För barnens skull.
Me LOVE Grabbarna Grus!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Skönt att du fattat ett beslut. Och det går säkert fler tåg, och eftersom det finns för och nackdelar med allt behöver man heller inte ångra något;)Jag är inte vädur men oxå en känslomänniska som önskar att jag var fyrkantig/logisk och vänsterhalvestyrd samtidigt som jag vet vädurar som är det så den teorin kan vi nog avpolletera… Fast både jag och de vädurar jag vet kan ju vara undantagen som bekräftar regeln:)Kramar, och för mig är du en fantastiskt underbar människa<3
GillaGilla
Tack, vad fint skrivet.Vädursteorin håller inte. Min ”lill-chef” på jobbet är vädur….Alltså ”Mr Besserwisser”….och han är verkligen inte en känslomänniska…eller så är han det men jobbar som en IDIOT för att dölja det….
GillaGilla
Jag tror dig inte än, vänta tills du får veta att du fått jobbet. 😉 Och jag tycker du är för mkt ibland, men det är också en av de saker jag tycker är så himla HÄRLIGT med dig. Så är det ofta, att det sämsta hos folk också är det bästa. Knäppt va?Jag vet också att du älskar dina barn mer än nått annat. Det skulle jag aldrig ifrågasätta. Även om din hjärna springer snabbare än en tornado ibland. ;)Jag imponerad också över din förmåga att ta kritik och kommentarer som inte håller med i det du känner. till skillnad från andra som bara blir dösura (mig sj inräknat ibland) så är du så klok!Kram!
GillaGilla
Gulle du! Du e så fin!Näe, jag ångrar mej NOG inte….INTE nu iallafall….TROR jag…Vi får se om du har rätt, eller inte…. Men mina pojkar, och deras FRAMTID (som förbereds NU) är viktigare än allt annat. Faktiskt.
GillaGilla
skrattar åt det du skriver, och håller med Islin, att det är en otrolig egenskap du har att du kan ta emot andras input, utan att bli otrevlig mot den personen, dvs mig =).Jag har varit precis som du, fast ändå inte, jag är väldigt logisk oxå, men jag har haft en temperament som heter duga, och känslostormar som går att jämföra med Mount Everest, när jag var yngre.Hos mig har alltid hjärnhalvorna varit i konflikt med varandra, väldigt tröttsamt måste jag säga.Det jag gillar med dig är att det är roligt att ”prata” med dig, och att du har en värme som är otroligt tilltalande, jag upppfattar som en snäll människa och det finns.väldigt få sådana.Nä, nu får det vara nog med komplimanger, hehe…
GillaGilla
Åååååååååååååå! Nu smäääälter jag……..av känslomässig lycka….typ….Tack! 🙂
GillaGilla
v-slip bara håller med mig hela tiden? har hon inga egna åsikter? ;);) *jag skämtar*
GillaGilla
Vi är väl lite lika allihop: Du och jag och v-slip! *sjunger* : ”Tre små gummor skulle gå en gång – till maaarknaden uti Mooora!” (eller möjligen Nora, men vem bryr sej?!?)
GillaGilla
nää, jag hakar på dig, och så tänker jag att då blir hon inte lika arg på mig *S*
GillaGilla
Ahaaaaa! En fegis! *rynkar ögonbrynen*
GillaGilla
Jag är också en sån där känslomänniska… känner igen vartenda ord du skriver! Dock har jag inte varit det så öppet, vilket inte har varit det bästa. Det är guld, tycker jag, att läsa din blogg… just av den orsaken att du är den du är. Det har varit väldigt befriande för mig att se det. Har faktiskt också gjort att jag har alltmer vågat vara likadan. Och jag älskar det!! *haha*Nej, alla kanske inte kan ta det… det är sant. Men problemet ligger hos dem då och inte hos dig… eller mig. Är man en känslomänniska så är man. Att strypa det är som att strypa sig själv.Fortsätt med det. Vi behöver sånt också här på bloggen, så det så :oDKram
GillaGilla
Man måste vara otroooligt stark och ha en otroooolig självkänsla för att våga leva ut alla känslor när man är en ”känslomänniska”. Fast jag tror också det handlar i mångt och mycket att lära sig att ”hålla igen i rätt sammanhang” ELLER att ”tillåta känslan” men inte leva ut den…. Grejen är att komma fram till att ”JAG DUGER SOM JAG ÄR” med alla känslor! Och det bästa är när man träffar någon som SER en! Som SER och förstår alla känslor som flyger och drar hit och dit och tycker om en ändå! Som orkar med en ändå! Det är guld! KRAM!Du har helt rätt i att ”Att strypa det är som att strypa sig själv”. Precis så känns det!
GillaGilla
Precis som du säger… att det gäller att komma fram till att man duger med alla känslorna! Det har varit min största kamp med mig själv, eftersom jag så tidigt fick lära mig att mina känslor inte räknades eller var helt fel.Det är min dröm att träffa någon sådan som du beskriver. Jag kanske får en chans nu att göra det när jag vågar visa att jag faktiskt har mycket känslor som snurrar i mig! Jag ser ju på Dottern också, hur hon gör. Hon, om någon i min omgivning, är en otroligt känslostark person och hon visar dem (även om hon behöver lära sig lite mer av det där att hålla igen i rätt sammanhang, som du skriver *hahaha*)… och hennes nuvarande pojkvän accepterar henne fullt ut och älskar henne för att hon är just den hon är. Han kan ta det…. det är så underbart att se.Kram
GillaGilla
Ja det var superläskiga hundar verkligen hur kan du ha dom lösa 😉 jag är också vädur och känslomänniska på gott och ont =)) Men man kan inte gillas av alla man får vara glad man gillas av en del 😉 Kraaam
GillaGilla