Jaha….
Så har jag pratat med Grabbarna Grus då.
Och jag VISSTE ju! Jag VISSTE ju INNAN….och ändå faller mitt Hopp ända ner till fotknölarna och under…och så stampar jag lite på det – Det Jävla Hoppet!
*stamp stamp stamp*
-”Hoppjävel!!” fräser jag ilsket.
………………………………………………………………………………………….
Storing lyssnade i lugn och ro, och sen sa han:
-”JAG tänker INTE flytta! JAG bor kvar hos pappa i så fall. JAG tänker flytta in till STAN (=Stockholm) sen, när jag flyttar hemifrån och bo där i några år. SEN, när jag ska bilda familj och får barn och så, ska jag flytta till ett HUS någonstans i närheten av Stockholm.”
Punkt. Liksom.
……………………………………………………………………………………..
Minsting fick tårar i ögonen.
-”Aldrig! Din hemstad?!? Näe!!! Värsta panshis-staden alltså! Det är ju helt dött där! Finns ingenting!”
Så tog han ny kraft:
-”JAG vill INTE byta skola! Aldrig i livet! Jag har alla mina kompisar HÄR! JAG tänker bo kvar! Jag vägrar!”
-”Men, du tycker ju inte om din skola…..Du HATAR ju den…..” försökte jag.
Minsting log lite snett och skuldmedvetet….
-”Mmmm, fast alla säger att vår skola är BÄST!” sa han sedan.
-”Men du tyckte ju inte det! Du har ju inte ens velat gå i skolan det senaste halvåret och bara tjatat om hur dålig skolan är….?!?”
-”Eeeeee, fast…..Ja….fast jag har alla mina kompisar är! Jag tänker INTE flytta!!!”
…………………………………………………………………………………………..
Mellan lyssnade först, och sen sa han:
-”Nej! Aldrig i livet att jag flyttar till den panshiss-staden! Det bor ju bara en massa panshissar där! Helt dött och tråkigt juh!”
-”Fast det är givetvis inte så. Vi har ju bara hälsat på mormor där förut, så du har ju bara varit där någon gång då och då på helgen och bara träffat mormor….Givetvis bor det ju en massa barn och ungdomar där också…Det finns ju flera skolor, och dom fylls ju av barn på dagarna…..”
-”Men jag tänker INTE flytta!! Aldrig!”
-”Men du har ju bara EN kompis i din klass, som faktiskt är rätt stökig….Det kanske skulle bli ett lyft för dej att flytta?”
-”Aldrig! Jag tänker INTE flytta!”
………………………………………………………………………………………………
Vad tänkte jag? Att vara tonåring och VILJA flytta finns väl inte på världskartan, och då handlar det om hur viktigt det är för MEJ, och om jag orkar ”ta kampen” att fullfölja mina planer ändå….
ELLER att våga ”pröva ett halvår” som MadamX (eller vem det var) föreslog……
Men nu ska jag först ”slicka mina sår”, klippa av mej vingarna (”sa hon martyriskt”) och krypa in i grottan och sörja….
Det behöver jag när mina planer/ideer hackas sönder…..och följs av ”nej nej nej nej nej!!!” ………
Just nu känns det också lite trotsigt, sådär:
-”Faan! Jag sticker till Thailand och börjar sälja smycken där!!”
Inte för att jag någonsin varit i Thailand, eller någonsin tillverkat smycken….
Men va faan! Man behöver väl inte vara så petig jämt!
”Alla andra” säger ju att Thailand är fint, och jag tycker om att trä halsband!
Såja.
Jag sticker…..i morgon!
Tja bah!
*vinkar drottninglikt*
PS. Grabbarna Grus får följa med…och DET tror jag faktiskt att dom vill…kanske…eller inte…Suck! DS
erviluca #mammatillfyrakillar 
Tonåringar är inte flexibla. Och självklart känns det skit för dem att bli domderade nånannanstans utan att dom har något att säga till om. Du kommer nog inte gilla det jag tänker. Men jag vet hur det är att TVINGAS flytta till ny stad. Och visst blir det för det mesta bra till slut. Och visst är det inte riktigt samma sak för dina grabbar. Men det är ändå inte bara ditt liv du kullkastar. Utan deras. Jag tycker alldeles för många tvingar sina barn att flytta av själviska själ. Jag menar inte att du är självisk i övrigt. Men detta är ditt val. Inte deras. Du skriver själv hur du känner dig rotlös. Risken är att även dina pojkar kommer känna så om du tvingar dem att flytta nu. Varför har du så bråttom? Ge dem tid. Kanske kommer de fram till att det är en bra idé. Kanske inte. Då tycker jag de har full rätt att bo kvar i SIN stad. Jag tycker inte du eller nån har rätt att bara tvinga med dem när de är så stora som de är. Faktiskt.Jag inser också att det är min personliga åsikt. Att du inte kommer gilla den. Att det kan låta hårt och att du kan bli arg. Men det är så jag tycker.
GillaGilla
Du har helt rätt och jag håller (faktiskt) med. Jag skulle kunna ha skrivit ovanstående själv. Kram på´rej!
GillaGilla
jaha, så då har jag läst dina inlägg och svaret på min kommentar om att du inet skulle separera på grabbarna.Och tja, vad ska jag säga.Det är ju ungefär som med skolan, de gnäller på den, men vill inte flytta, lika dant med bröder, de gnäller på sina bröder och vill inte vara med dem jämt, jag fattar det, jag har själv varit barn, jag har själv syskon, jag är själv mamma, och jag min utbildning går ut på att jobba med folk.Men det är ju när de får välja själv, klart de blir trötta på varandra, och konkurrerar om din uppmärksamhet, osv osv. Men det där gnället ingår ju liksom, de är ju inget de menar i skarpt läge, utan mer en sorts protest-gnäll-tonårstid.Och klart att du blir trött och vill göra något annat och vill utvecklas och byta jobb och flytta, jag förstår det oxå.Men nu har du ju tre barn, det är ju ett faktum, och då får du helt enkelt ta hänsyn till och lyssna på dem, vilket du också gör.Och din tid kommer, jag lovar, det kommer fler chanser, det kan jag garantera dig, så det behöver du inte oroa dig för.Jag fick själv flytta ett antal gånger som barn och byta skola, och jag upplevde det som väldigt jobbigt.Jag tycker att Islin har en poäng i det hon säger, bara för att du har ett behov av att röra på dig så behöver inte det betyda att du måste ”tvinga” det på dem.ibland tycket jag att du resonerar som ett litet barn som aldrig vill växa upp, och det skriver du ju ofta att du inte vill, och du blir säkert sur på mig nu, och tycker att jag är en trist torrboll.Men det verkar som om det ska här och nu, ta det lugnt och vänta in livet, du behöver inte studsa runt som en duracellkanin hela tiden, och tankarma behöver inte äka flerfilig motorväg jämt.Mna kan faktiskt jobba med sånt. frågan är bara om man vill.
GillaGilla
Jamen, jag håller med både dej och Islin, och jag skulle kunna ha skrivit allt det här själv, faktiskt! Jag jobbar med det här, jämt, med mej själv. Att stoppa mej. Att sitta på händerna. Jag lovar. Jag gör det och jag VILL det och jag VILL INTE känna den här ”inre stressen” av att vilja vidare, vilja flyga, vilja…..NGGGAAAAH! Jag lovar.Jag får sätta mej på händerna. Igen. Och bita ihop. Och inse att dom PLÖTSLIGT är så stora att jag faktiskt KAN göra vad jag vill. Nästan. Och jag blir INTE arg på folk som tycker tvärtom (fast ändå lika) än jag! Jag tycker ju så själv. Egentligen. :PJa, jag är lite ”barnslig”…och lite ”omogen” i mina tankar. Jag tror faktiskt aldrig det går över…men jag jobbar med det…En del är ju liksom ”vuxna och kloka” från början, och hela livet. Tex min äldsta son är så….klok. För att inte tala om Storing….Oj oj oj! Jag avundas dessa vuxna och kloka och planerande människor, som kan ”vänta” och avvakta och allt. Men frågan är om man ÄR sån från början, eller BLIR sån….eller om man, som jag, helt enkelt får JOBBA med den sidan – hela livet! Att jag aldrig ”blir sån” – naturligt – utan att jag får kämpa med den. Jämt. Sen kan jag råda andra till jättekloka och bra saker. Att se saker utifrån, och att inte känna KÄNSLAN, är toppen! Att bara vara ”klok”, och inte ”Inuti”.
GillaGilla
Hur långt är det från Hemstaden till nuvarande staden?Jag tvingades flytta som tonåring och jag var också dramaqueen, hela livet var förstört och mamma var den hemskaste som fanns. Tills jag upptäckte att jag kunde umgås med mina kompisar iallafall.
GillaGilla
Ca 13 mil.Nej, jag tror inte jag KAN tvinga iväg dom, för så starkt känner jag inte för att flytta, och om det inte blir bra, för dom, kommer jag att ha EVIG ÅNGER för det. Mina pojkar är faktiskt det viktigaste i mitt liv. Och jag älskar dom gränslöst och vill dom bara gott! Faktiskt. Näe, jag kan inte tvinga dom.
GillaGilla
Det är långt. Jag hade en hel mil emellan när hon förstörde det 😉 Jag skulle inte heller flytta då. Inte om de inte till slut okejade det hela iallafall.
GillaGilla
Mina söner sa igår: ”Vi kan tänka oss att flytta till…Täby!” för att verka lite ”tillmötesgående”, tror jag….Men det var ju inte det som var grejen…men lite gulligt var det ändå….Men jag stannar väl här….Suck! 😛
GillaGilla
Mm, du vet, min hjärna föddes som penshis. 😉
GillaGilla
Ha ha ha! Erú Stenbock eller? För dom är nämliga ”gamla från början” läste jag i en astrologbok…Medan vädurar är ”eviga barn”….He he he….
GillaGilla
vad du är gullig ändå, tycker jag =).För att inte tala om grabbarna grus, flytta till täby, jag kommer fnissa åt det en bar stund, det lät bara så komiskt!
GillaGilla
Det var så ”Kompromiss-villigt-gulligt”….Som ”jag skulle vilja hjälpa dej, men jag kan bara sträcka mej HIT”….. Du e gullig du me!
GillaGilla
Det är inte lätt när viljor går isär…..
GillaGilla
Näe, egentligen skulle man leva ENSAM på en öde ö och bestämma ALLT själv….Men hur kul skulle det vara på en skala, i längden?…..
GillaGilla