Jäkla skitmorgon! /erviluca

 

Vilken jäkla skitmorgon!

Fy bubblan!

Varför får man inte bara gå och lägga sej igen, ibland, och dra något gammalt över sej?

 

Och illaluktande….

Nej, förresten. Det kan få lukta gott.

Nåja.

Det är inte kul att BRÅKA upp Grabbarna Grus från sin skönhetssömn…men det var jag tvungen att göra i morse. Tjata, bråka, bli superarg!

Minsting satte sej alldeles på Tvären:

Allt var fel! Det första han sa när han vaknade var:

 

-”AJ, min TUMME!!” och sen gick det vidare med:

-”DOM byxorna kan jag inte ha, för knapparna gör ONT på dom!”

-”Smörgåsen smakar BAJS!!!”

-”Theet smakar också BAJS!!”

-”Jag kommer FÖR SENT! Och det är DITT FEL!! Du väckte mej FÖR SENT!!”

 

….och alla argument med att jag faktiskt väckte honom i tid, men han låg ju bara kvar!!, fanns inte.

Dessutom var ALLA byxor FEL!

Efter X antal utbrott – både från honom och mej – och vi stod flämtande utanför skolan – och han frågade:

-”Varför låter du så ARG?!?”

 

–  Ja, VARFÖR låter jag så arg, sur och stressad?!? –

– Dagens kluriga fråga. Verkligen. –

…..så kunde vi genom en blick på klockan konstatera att han skulle komma FÖR SENT:

Ca 15 minuter för sent!

 

Ögonen tårades på honom och han gick undan….

Jag blev sur, arg och stressad!

-”GÅ NU!!!” fräste jag. Och la sedan till:

-”Om du inte går NU så följer jag med och ställer mej i klassrumsdörren och säger HÄR KOMMER MINSTING!!”

Jag gick emot skolan med raska steg.

-”Neeeej!!!” skrek Minsting.

-”Men GÅ DÅ!!” frästejag.

 

Minsting gick i krokar och cirklar, och lät krokodiltårarna rinna, och tittade på mej med sin blå cockerspanielblick.

 

Jag var kall som is. Stenhård:

-”Gå NU!”

Jag VET att det är en Springerspaniel, men ögonen….Oemotståndliga!

Cockerspanielögonen lyckades pressa fram en tår.

Jävla utpressning!

-”Nu går JAG till jobbet! Hejdå!” sa jag till slut….

……och gick till jobbet.

 

Spännande fortsättning i nästa nummer…..

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Du beskriver det jättebra, jag avundas dig inte!. Men jag vet att jag har varit i den sitsen själv… usch=(Kramizar finaste<3

    Gilla

    Svara
    • Jag kände verkligen att jag inte har kraft nog att kämpa med/mot sönerna i morse….”Dom får flytta till sin pappa på heltid”, tänkte jag i frustration….Uäck!Kramiz tebax!

      Gilla

      Svara
  2. Låter jobbigt :/ Jag vet inte om hot fungerar egentligen som uppfostran? Jag tänker på det att du sa till din son att du skulle gå in i hans klassrum om han inte gick in dit själv. Tänk också om det inte är krokodiltårar han har? Jag skulle bli jättesårad om min mamma påstod att jag hade krokodiltårar. Som att inte bli tagen på allvar och bli nekad mina sårbara känslor. Kram iaf

    Gilla

    Svara
    • Nja…..Ibland funkar hot, ibland mutor…Ibland bara skriker jag rätt ut…Däremellan är jag en rätt bra och lugn och psykologisk mamma…. :PVi diskuterade i morse – jag och min kollega, Charmis – vad som funkade bäst: Hot eller mutor? Vi kom fram till att det både beror på tillfälle och vad man hotar eller mutar med…. Jag var så arg i morse så att jag faktiskt hade kunnat gå in i skolan och tjoa: ”Här kommer Minsting!!”…… Huvva!

      Gilla

      Svara
  3. Oj… ja, såna morgnar önskar man att de bara var en mardröm man kunde vakna ur….kram!

    Gilla

    Svara
  4. Såna mornar är så fantastiskt härliga och energigivande.Förlåt, men jag fnissar lite i smyg. Det är skönt att det inte bara är jag som får tjata mig arg ibland.

    Gilla

    Svara
  5. äh, snart är de stora, det är bara några år till och sen blir det lugnare. Och då kommer du bara komma ihåg det som du saknar med dem, det är så livet och minnet fungerar , för det mesta.

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till erviluca Avbryt svar