Månadsarkiv: mars 2011

Minnen minnen….är inte alltid Goda Minnen…..

Svärmödrar

Jag har haft två svärmödrar. Min första svärmor var alkoholiserad. Hon ”älskade” mej jättemycket när hon var full, för då ringde hon och ältade om serviser vi skulle få ärva och allehanda andra ”obegripliga” saker, timme ut och timme in…Näe, det var ingen ”höjdarsvärmor”. Då och då försökte hon ta sitt liv, men lyckades aldrig….Till slut var jag lika less på henne som hennes son/min make, var.

Min andra svärmor hade hela sin familj i ett JÄRNGREPP. Hennes tankar och åsikter styrde allt och alla. Fast det förstod jag inte från början. Då såg jag bara en lite ”rultig” men tjuuusig kvinna, som looooog så att ögonen gnistrade, och så sa hon bara sååååå trevliga saker om allt och alla….Allt var såååå fiiiint och bra.

Sen förstod jag, på dom telefonsamtal som utspelades mellan min älskade och hans mamma, att hennes sätt var otroligt manipulativt, och allt annat än älskvärt.

Den som inte tänkte och tyckte som min svärmor, sattes ut i ”kylan” och stannade där. Jag hamnade där rätt snabbt, för dum som jag var, var jag ärlig när vi diskuterade olika saker, och vågade tycka tvärtom mot vad min svärmor tyckte . Visserligen kände jag den ”kalla havsvinden” svepa över mej, när jag tyckte till, och jag anade ”de oroliga blickarna” som sändes kors och tvärs över bordet där vi satt, men jag ”öste på” ändå.

Och hamnade Utanför Gemenskapen. Evigt Förpassad till Dom Andra. ”Dom som inte Duger”.

Vad jag än tyckte, så tyckte svärmor Tvärtom. Om jag höll med svärmor i något, så ändrade hon sej. Jag skulle Alltid vara Utanför. Gjorde jag något så var det  fel, men gjorde jag ingenting – av oro för att göra fel –  så gjorde jag också fel. Allt jag gjorde och sa och tänkte, var helt enkelt FEL.

När min man inte höll med sin mamma, så var det jag som ”gjort honom sådan”…för ”sån var du inte innan du träffade Henne!” (sa hon till sin son….). Han stod hela tiden på min sida och stod alltid upp för mej, och det kändes bra, men det kändes inte bra med alla ”elaka blickar” och den ”negativa energi” som hon lät sända ut gentemot mej jämt.

Till slut orkade jag knappt träffa dom. Min svärfar tyckte nog inte som sin fru alla gånger, men hade (troligen) för länge sedan givit upp, och tog sej en whisky, eller två, istället…. Det fanns bara EN sanning, och den stod svärmor för.

En utav de bästa sakerna med att skilja sej, var att jag ”blev av med” min svärmor.

Jag har stark integritet. Har alltid haft.

Mina söner har allihop stark integritet. Speciellt Äldste sonen. Han har också en Aura omkring sej som både gör att människor inte kommer för nära…OCH som gör att han bara behöver säga ett lugnt ”NEJ” för att människor ska stoppas – så var det redan på dagis. Någon slags utstrålning av….integritet. Eller nåt.

När jag var liten förstod jag inte att jag hade det. Men jag märkte att när killar tex jagade mej och jag stannade och sa ”NEJ!” så lydde dom.

När mina vänner skrek ”nej! nej! nej!” och skakade på huvudet så lyssnade inte killarna, utan fortsatte bara jaga/knuffas/mulas eller vad det var.

Alla mina ”NEJ!” har blivit åtlydda.

Det var t o m så att jag ibland blev irriterad på att jag alltid blev tagen på Allvar. Jag ville också ha lite ”dramatik” och kunna säga:

 -”Nej, nu GÅR JAG och kommer ALDRIG tillbaka!!!” och så skulle killen springa efter och ropa

-”Nej! Nej! Nej!!! Kom tillbaka!”

Men icke!

Dom gånger jag sagt ”NEJ!” har ”folk” lytt mej. Och OM jag sagt -”Nu går jag och kommer aldrig tillbaka!” så har folk trott på det. Och INTE sprungit efter. Och blivit förvånade om jag kommit tillbaka: -”Men du SA ju att…..?!”

Eller OM jag sagt att ”det är slut!” så har reaktionen blivit ”Jaha…” och kanske sorg eller så….men inte försök till övertalning eller annat, som innebär att man inte trott på mina ord.

Folk TROR på mina ord. Det är ju skönt. Men ibland skulle jag ha velat kunna säga: ”Men det var ju bara något jag SAAAA för att jag var så ARG!”

Å andra sidan har jag nästan aldrig sagt elaka saker i ilska….utan nästan alltid hållit mej till det som det gäller….vilket gjort att ”folk” för det mesta inte kränkt mej heller….Ingen har sagt att jag är ”en jävla idiot” eller ”gå och häng dej!” osv….

Jaaa, jooo mina barn kan ju ha sagt lite korkade saker, men dom ”räknas inte” i det här sammanhanget….och jag blir inte så kränkt om någon son ”råkar” säga ”fitt-neger”….*fniss*….för att få mej att reagera….för det är för dumt för att jag ska ”gå igång” på det…..

Hur är det för dej? Lyssnar folk på dej? Tar man dej på allvar?

Jag blir alldeles varm i hela mej när jag läser det stöd ni ger mej när det ”kniper”! Jag finner inte ord för det!

Jag blir alldeles varm i hela mej av glädje! Och några tacksamma, och rörda, tårar sitter i ögonvrårna…

Det är fantastiskt att man kan få så fint och härligt stöd ifrån ”främlingar” här!

TUSEN TACK!

Ni får en internet-ros av mej allihop, utan taggar! För rosor är vackra (tycker jag)

 men taggarna sticks, så dom tar jag bort!

VARMA KRAMAR får ni också!

 ………………………………………………………………………………

Ett speciellt tack till:

– Trollan, för dina glada tillrop

– Sarahmara, för dina alltid så varma ord

– Bokmalen, för ditt stöd

– Inger, för att du finns där och visar det

– Agnetha, för att du visar att jag inte är ensam

– Jochanan, för dina varma ord och ditt stöd

– Aylala, för ditt glada påhejande

– MadamX, för dina tankar

– Islin, för jag vet att du finns där! 🙂

Ni äger!

Som ni ”alla” vet, så är jag ingen hejjare på ekonomi.

Jag kan mycket  här i livet, och är inte helt ”dum”….Faktiskt supersmart när det kommer till relationer och människor osv…men när det gäller ekonomi och matte och sånt….så undrar jag om jag inte har någon lätt ”diagnos” eller ”störning”…för jag får det verkligen inte att gå ihop…Varken i skallen eller i Verkligheten!

Nåja.

Som det kört ihop sej NU, har det aldrig kört ihop sej. Det är/har varit , Verkligen illa ställt ekonominskt!

Min snälla mamma har nu kommit till undsättning. Hon ska rädda mej från att bli ”gatubarn”…Eller kanske ”gatuvuxen”….

Jag får ett förskottsarv, som jag kan betala alla räkningar med, och starta från ”ruta 1” igen.

Jag har också gått till kommunens rådgivare och börjat få hjälp att sortera och lära mej ”hur man gör”.

Bättre SENT än aldrig!

MEN, idag, i telefonen, var nog mamma lite sur….för hon sa ingenting om ”förskottsarv” – däremot pratade hon på om att alla hennes pengar var slut och att hon nu inte längre kunde åka på semester och att hon var tvungen att ta ett lån för att hjälpa mej….Dessutom ”har du drivit mej i konkurs”…la hon till.

Oj oj oj oj!

Vad skulle jag svara? Nada. Njet. Inget. Eller typ: ”Oj!”

Jag drar alltså med mej mamma i ”träsket” och det känns ju inte alls bra!

Men sen ringde hon igen, och då var hon gladare. Hon hade varit på banken och pratat med sin ”bankman”, och hon behövde inte låna några pengar. Det gick att ordna ändå, och det skulle vara ett förskottsarv. Så då kunde jag också pusta ut.

Det är ju ingen höjdare att dra ner sin egen lilla mamma i ”träsket”…

Vi åkte till Täby Centrum igår, Storing och jag. Han skulle inhandla ”lite kläder” och jag var nog mest med som chaufför.

Jag tyckte att hundarna haft en rätt tråkig vecka, så jag tänkte att dom skulle få följa med (för dom älskar att åka bil) och sitta i bilen och titta lite när vi handlade, och så kunde dom få en snabbis-prommis både till bilen och sen hem…tänkte jag…

När Storing handlat sina två tröjar gick vi tillbaka till bilen….och blev helt….chockade!

Jag öppnade bildörren fram och där låg en STOR kräkhög på sätet. Samma sak på sätet bredvid: Stor kräkhög. Det var ”klet och gegg” nästan överallt och det hade t o m stänkt upp på ryggarna på bilstolarna och på fönstren, där det var brunt stänk. På sätet bak var det brun ”gegga” och kräk – blandat.

Det stank så att jag höll på att kräkas!

Givetvis hade jag inget papper, utan fick torka så gott jag kunde med gamla kvitton. Sen hittade jag ett par handdukar i bilen, där jag använde den ena till att torka med och den andra la vi över ”snuskfläckarna” så att Storing kunde sitta på framsätet.

Vi körde med rutorna nedvevade hela vägen hem. Kallt, men andningsbart.

Flisa hade något brunt i pälsen. På Milton såg man inget, för han är ju svart….

Väl hemma stoppade jag båda hundarna i badkaret. Där insåg jag att Flisa var den som hade kräkts…och Milton var den som hade ”diarreát”. Sen hade dom skickligt smetat in både varandra och bilen med detta.

FY FAAN!

Nu funderar jag på att skrota bilen….

Grabbarna Grus sitter/ligger i sofforna framför TV:n och slötittar på Spy Kids 3 (som dom sett flera gånger förut – därav oengagemanget…).

-”Mamma! Kan du byta kanal!” ropar Minsting till mej, som står i köket och steker pannkakor.

Vår kanalväljare är trasig och man måste byta kanal PÅ TV:n (”..som på 1800-talet”).

-”Meh! Vad du är lat! Orkar du inte själv!?” fräser Mellan, som sitter närmast TV:n.

-”Du kommer att vara beroende av mamma hela livet!” säger Storing till Minsting.

-”Du kommer säkert att bo hemma med mamma när du är 40 år!” skrattar han sedan rått.

-”Då kan han hjälpa mej när jag struttar fram, 80 år gammal….” skrattar jag från köket

-”….ha ha ha! Då får han torka bajs på dej! Han får rulla dej i rullstolen till toaletten och…ha ha ha ha!!” nu är Storing i gasen.

-”DU´rå!” säger Mellan ”Du kommer att vara intagen på Mongolid-hemmet där bredvid skolan!” till Storing.

-”Näe, jag kommer att vara RIK!” säger Storing

-”Ha ha ha! Du kommer att vara intagen på Hemmet och TRO att du är rik!” skrattar Mellan

-”Du´rå! Du kommer att ARBETA på mongolid-hemmet, och vara tvungen att torka MEJ i aschlet!!” säger Storing till Mellan.

-”Det känns ju skönt att ni alla ska bo så nära mej!” säger jag och skrattar. ”Alla tre max 200 meter från sin mamma och EN hemma hos mej! Ha ha ha ha ha!”

Så av sönerna kommer det att bli en arbetslös (?),mamma-beroende son, en som jobbar som vårdare på ett ”mongolid-hem” och en som ÄR mongolid (?!) – hur man nu blir det när man inte är det från början….Men men….Man ska inte bry sej om såna petitesser….

Jag kom att fundera på sex och intimitet…och skillnaden på män och kvinnor…både fysiskt och psykiskt….när det gäller sex…

För mej hör sex och kärlek ihop och dessutom tycker jag att sex och intimitet går hand i hand. Call me old fashion, liksom…

Eller?

Att vara naken och nära, få någon IN i sej…Är inte det intimt? Är det inte att ”blotta sej”? Jag tycker det. Och det kan jag inte – och vill inte – dela med vem-som-helst.

Men många kan, och vill, det.

Mäns sexualitet är ju mer Utanpå. Könet hänger UTANPÅ och ska IN i henne. Orgasmen sker UTÅT och OM det blir ett barn av detta, så blir det verkligen UTANFÖR mannen.

Kvinnors sexualitet är mer Inuti. Könet är INUTI och mannen ska IN i henne. Orgasmen sker INUTI och OM det blir ett barn av ”akten”, så blir det INUTI kvinnan.

Visst måste det spela roll?

Mannen kan liksom ”tvätta av sitt kön” och så är han ”fit for fight” inför nästa ”inträngande” om han vill.

Kvinnan har mannens sperma INUTI sej och kan inte ”tvätta bort det” för det ligger inuti, så ska hon ha sex igen (snart efteråt) så är fortfarande sperman från den tidigare älskaren kvar (om han inte hade kondom förstås…). Så hon är inte lika ”fit for fight” kan man säga.

Därför funderar jag vidare om det är så att PSYKET är ihopkopplat med FYSIKEN och att kvinnor därför har svårare för ”one nigth stands” eftersom vi är skapta på annat sätt, ELLER är jag ute och cyklar helt?

För MEJ är den psykiska närheten och känslan ungefär lika viktig som den fysiska. OM den psykiska inte finns, kan jag vara utan den fysiska s a s….

I morse tänkte jag plötsligt på hur KONSTIGT det EGENTLIGEN är att vissa KAN ha sex med varandra utan att känna varandra….One Night Stands tex….och det var DÅ mina tankar om intimitet mm startade….

Att blotta sin kropp och hela sej själv, och ge sej hän till någon man inte känner….Är inte det lite konstigt?

Och med ”konstigt” menar jag inte ”fel”. Jag bara ”funderar högt” (fast inte högt alls…)….Jag bara…förstår inte….eller så är jag bara ”old fashion”….

Hur tänker du?

Först har jag ätit BARA ”bantningssoppan” i 4 veckor, sen har jag ätit BARA Nutrilette i 4 veckor…..Samtidigt har jag gått på gymmet minst två gånger i veckan…..och vad händer?

Nada.

What´s wrong, liksom?

Jag vägde mej inte FRÅN BÖRJAN – jag vågade helt enkelt inte. Jag var rädd för att jag skulle gå och dränka mej…för jag förstod att det var värre än jag anat….och det var det säkert….

Men efter 2 veckor med bantningssoppa och gym, så vågade jag väga mej på gymmet, och blev DJUPT besviken….för då vägde jag 5 kg mer än jag trodde att jag vägde ”in the first place”…..

Men sen dess har vågen inte rört på sej! Inte ett kilo!

Ja, man ska mäta sej och ”känna efter på kläderna” osv…och visst KÄNNS det, men man vill ju att det ska kunna synas på måttbandet och på vågen också!

Dessutom VILL jag gå ner i vikt! Jag VILL väga mindre!

Jag har bestämt att jag ska ha bort valkarna i midjan/sidan….SEN ska jag ”lugna mej”, men det kan ju ta Evigheters Evighet, om man utgår ifrån hur otroooooligt seg denna process varit….

”Suck”, är bara förnamnet!!

Ni som har läst min blogg ett tag minns kanske Den Modige Mannen som flirtade med mej på bussen för ca 1 år sedan…?

Nåja.

Idag, när jag stod på ”crosstrainern” och slet, gick en man förbi, som jag ”kände igen” men kunde inte placera honom alls….

”Han är kanske en pappa till någon som jag haft som ärende……Han kanske jobbar på ICA?…… Han kanske är kändis?…….Han kanske är pappa till någon av mina barns kompisar?….” , tänkte jag, men hjärnan hittade inte rätt, så jag visste inte om jag skulle heja eller inte…Men sen bestämde jag att ”det får väl han styra då, om han ser mej…sen”….

Jag svettades vidare på crosstrainern, och han försvann någonstans i gymmet, för att sedan dyka upp vid Den Stora Pappersrullen, när jag hämtade papper för att torka svett….

Nice!

-”Hej!” sa han och log.

-”Hej!” sa jag och visste fortfarande inte vem han var, så jag visste inte vad jag skulle säga vidare….

-”Minns du mej?” frågade han…

-”Ärligt talat…nej…eller ja…jag känner igen dej men jag minns inte från var….” svarade jag sanningsenligt.

-”Vi träffades på bussen för ungefär 1 år sedan, och jag frågade om du var singel….”

Då föll poletten ner: Den Modige Mannen. Fortfarande modig, tydligen.

-”Jahaaaa….Ja, det minns jag! Det var du som var så modig”, sa jag.

-”Jahahaha, det kan man väl säga…Har du tränat här länge?” frågade han sen

-”Näe, ett par månader….” svarade jag…”Själv då?”

-”Mitt andra hem…Närå, men jag har gått på det här gymmet i några år….” svarade han.

-”Näe, nu måste jag träna vidare innan svetten torkar…” sa jag sen, för jag känner mej lite stressad när jag tränar på lunchen….Har inte hur mycket tid som helst….

-”Okey….får jag bara fråga dej en sak innan du försvinner?” frågade han.

-”Javisst!” svarade jag.

-”Är du fortfarande inte singel?”

-”Näe, ha ha ha….men du är fortfarande modig!” sa jag…

-”Vi ses!” sa han och skrattade.

Skön typ!

Modig, vältränad och rätt snygg….. he he he!

He made my day!

Här kan du läsa om när jag träffade honom på bussen:

 http://blogg.aftonbladet.se/mammatillfyrakillar/2010/04/en-liten-flirt

Fy faan vad jobbigt det är med ”galna hundägare”! Såna som rycker och sliter i sina  hundar, så fort dom ser en annan hund, och vrålar och skriker: ”KOPPLA HUNDARNA!!” och stressar upp både sej själv till max, och sina hundar!

Googlad bild. Det här är inte Galna Tanten, men hon har en sån här hund – en Berner Senner.

Nu är det andra gången vi – Galna Tanten med hundarna – och jag möts, och det blir ”värsta krocken”.

Den andra hunden är en Australian sheppard, tror jag.

Jag brukar försöka ”smyga förbi henne och hennes hundar, utan att synas” och har lyckats rätt bra hittills – förutom den gången hon stod och GALLSKREK något om att jag skulle ”KOPPLA DIN HUND!!!” och sen en massa obegriplig och galen rappakalja!

Flisa går aldrig fram till någon. Hon är inte intresserad av andra hundar, och så är hon blyg för människor.

Igår möttes vi på gångvägen och jag hade BÅDA mina hundar lösa. Jag brukar koppla Milton när vi möter någon, eftersom han är så ”översocial” och vill glatt hälsa på alla, så jag ropade in honom och kopplade honom. Flisa fick gå lös. Hon går ALDRIG fram till NÅGON!

Milton älskar ALLA urskiljningslöst! Men kommer alltid när jag ropar.

Galna Tanten kom gående med sin Berner Senner och sin ”fårhund”, och hon ryckte och slet i deras koppel så det stod härliga till, och så skrek hon åt mej att ”DU SKA FAAN HA DINA HUNDAR KOPPLADE!!!” och så svor hon åt mej,  och hundarna skällde – och reagerade på hennes galenskap (av vad jag kunde se).

Mitt i eländet tappade hon sin mobil, och eftersom hon verkade ha det så bökigt med sina hundar, tog jag upp mobilen åt henne och räckte den åt henne. Hon tog emot den, men fortsatta fräsa och skrika åt mej – en massa”rappakalja”….

Jag var rätt tyst, för jag blir helt förstummad när jag träffar henne. Hon ser så Vettig och hundarna ser så välskötta ut, men hon beter sej Helt Galet!

Berner Senner.

När hon gått förbi, vände jag mej om för att se vad hon gjorde, och då ser jag hur hon MÅTTAR EN SPARK MOT ENA HUNDEN OCH SPARKAR HUNDEN HÅRT I SIDAN!

Jag skrek:

-”Hörrö du du!!! Vad gör du? Det där kan jag anmäla! Det kallas hundmisshandel!!”

Hundar har ju rätt tydligt kroppsspråk och man kan kommunicera med dem på detta sätt. Jag tror ju också på iden att tidigt låta ens hund träffar så många andra hundar som möjligt – i alla storlekar – så att de lär sej själva tolka andra hundars kroppspråk och beteende. Flisa är en hejjare på det!

Tilläggas bör att en gång om dagen går en annan kvinna ut med hundarna, och då beter dom sej Helt Annorlunda och är Lugna och Fina. Jag har frågat den kvinnan om mina hundar och dom hundarna kan få hälsa på varandra, för jag tror det skulle ”hjälpa” lite….men hon har sagt att ”den ena hunden är inte helt pålitlig så jag vågar inte”….men jag är övertygad om att hundarna skulle kunna träffas, lösa, och klara det jättebra! Hela deras kroppsspråk säger det!

Matten till hundarna är dock GALEN! Usch, det är obehagligt!

Hon bor rätt nära mej nämligen…

PS. Jag vill flytta! DS