Dagsarkiv: 3 mars, 2011

Hårt sittande kilon? /erviluca

 

Först har jag ätit BARA ”bantningssoppan” i 4 veckor, sen har jag ätit BARA Nutrilette i 4 veckor…..Samtidigt har jag gått på gymmet minst två gånger i veckan…..och vad händer?

Nada.

What´s wrong, liksom?

 

Jag vägde mej inte FRÅN BÖRJAN – jag vågade helt enkelt inte. Jag var rädd för att jag skulle gå och dränka mej…för jag förstod att det var värre än jag anat….och det var det säkert….

Men efter 2 veckor med bantningssoppa och gym, så vågade jag väga mej på gymmet, och blev DJUPT besviken….för då vägde jag 5 kg mer än jag trodde att jag vägde ”in the first place”…..

Men sen dess har vågen inte rört på sej! Inte ett kilo!

Ja, man ska mäta sej och ”känna efter på kläderna” osv…och visst KÄNNS det, men man vill ju att det ska kunna synas på måttbandet och på vågen också!

Dessutom VILL jag gå ner i vikt! Jag VILL väga mindre!

Jag har bestämt att jag ska ha bort valkarna i midjan/sidan….SEN ska jag ”lugna mej”, men det kan ju ta Evigheters Evighet, om man utgår ifrån hur otroooooligt seg denna process varit….

”Suck”, är bara förnamnet!!

 

Den Modige Mannen /erviluca

 

 

Ni som har läst min blogg ett tag minns kanske Den Modige Mannen som flirtade med mej på bussen för ca 1 år sedan…?

Nåja.

 

Idag, när jag stod på ”crosstrainern” och slet, gick en man förbi, som jag ”kände igen” men kunde inte placera honom alls….

Han är kanske en pappa till någon som jag haft som ärende……Han kanske jobbar på ICA?…… Han kanske är kändis?…….Han kanske är pappa till någon av mina barns kompisar?….” , tänkte jag, men hjärnan hittade inte rätt, så jag visste inte om jag skulle heja eller inte…Men sen bestämde jag att ”det får väl han styra då, om han ser mej…sen”….

 

Jag svettades vidare på crosstrainern, och han försvann någonstans i gymmet, för att sedan dyka upp vid Den Stora Pappersrullen, när jag hämtade papper för att torka svett….

Nice!

-”Hej!” sa han och log.

-”Hej!” sa jag och visste fortfarande inte vem han var, så jag visste inte vad jag skulle säga vidare….

-”Minns du mej?” frågade han…

-”Ärligt talat…nej…eller ja…jag känner igen dej men jag minns inte från var….” svarade jag sanningsenligt.

-”Vi träffades på bussen för ungefär 1 år sedan, och jag frågade om du var singel….”

 

Då föll poletten ner: Den Modige Mannen. Fortfarande modig, tydligen.

-”Jahaaaa….Ja, det minns jag! Det var du som var så modig”, sa jag.

-”Jahahaha, det kan man väl säga…Har du tränat här länge?” frågade han sen

-”Näe, ett par månader….” svarade jag…”Själv då?”

-”Mitt andra hem…Närå, men jag har gått på det här gymmet i några år….” svarade han.

-”Näe, nu måste jag träna vidare innan svetten torkar…” sa jag sen, för jag känner mej lite stressad när jag tränar på lunchen….Har inte hur mycket tid som helst….

-”Okey….får jag bara fråga dej en sak innan du försvinner?” frågade han.

-”Javisst!” svarade jag.

-”Är du fortfarande inte singel?”

-”Näe, ha ha ha….men du är fortfarande modig!” sa jag…

-”Vi ses!” sa han och skrattade.

 

Skön typ!

Modig, vältränad och rätt snygg….. he he he!

He made my day!

 

Här kan du läsa om när jag träffade honom på bussen:

 http://blogg.aftonbladet.se/mammatillfyrakillar/2010/04/en-liten-flirt

 

 

 

Galen "tant" sparkade på sin hund! /erviluca

arg kvinna.jpg

Fy faan vad jobbigt det är med ”galna hundägare”! Såna som rycker och sliter i sina  hundar, så fort dom ser en annan hund, och vrålar och skriker: ”KOPPLA HUNDARNA!!” och stressar upp både sej själv till max, och sina hundar!

Googlad bild. Det här är inte Galna Tanten, men hon har en sån här hund – en Berner Senner.

 

Nu är det andra gången vi – Galna Tanten med hundarna – och jag möts, och det blir ”värsta krocken”.

 

Den andra hunden är en Australian sheppard, tror jag.

Jag brukar försöka ”smyga förbi henne och hennes hundar, utan att synas” och har lyckats rätt bra hittills – förutom den gången hon stod och GALLSKREK något om att jag skulle ”KOPPLA DIN HUND!!!” och sen en massa obegriplig och galen rappakalja!

Flisa går aldrig fram till någon. Hon är inte intresserad av andra hundar, och så är hon blyg för människor.

Igår möttes vi på gångvägen och jag hade BÅDA mina hundar lösa. Jag brukar koppla Milton när vi möter någon, eftersom han är så ”översocial” och vill glatt hälsa på alla, så jag ropade in honom och kopplade honom. Flisa fick gå lös. Hon går ALDRIG fram till NÅGON!

Milton älskar ALLA urskiljningslöst! Men kommer alltid när jag ropar.

Galna Tanten kom gående med sin Berner Senner och sin ”fårhund”, och hon ryckte och slet i deras koppel så det stod härliga till, och så skrek hon åt mej att ”DU SKA FAAN HA DINA HUNDAR KOPPLADE!!!” och så svor hon åt mej,  och hundarna skällde – och reagerade på hennes galenskap (av vad jag kunde se).

 

Mitt i eländet tappade hon sin mobil, och eftersom hon verkade ha det så bökigt med sina hundar, tog jag upp mobilen åt henne och räckte den åt henne. Hon tog emot den, men fortsatta fräsa och skrika åt mej – en massa”rappakalja”….

Jag var rätt tyst, för jag blir helt förstummad när jag träffar henne. Hon ser så Vettig och hundarna ser så välskötta ut, men hon beter sej Helt Galet!

Berner Senner.

 

När hon gått förbi, vände jag mej om för att se vad hon gjorde, och då ser jag hur hon MÅTTAR EN SPARK MOT ENA HUNDEN OCH SPARKAR HUNDEN HÅRT I SIDAN!

Jag skrek:

-”Hörrö du du!!! Vad gör du? Det där kan jag anmäla! Det kallas hundmisshandel!!”

 

Hundar har ju rätt tydligt kroppsspråk och man kan kommunicera med dem på detta sätt. Jag tror ju också på iden att tidigt låta ens hund träffar så många andra hundar som möjligt – i alla storlekar – så att de lär sej själva tolka andra hundars kroppspråk och beteende. Flisa är en hejjare på det!

 

Tilläggas bör att en gång om dagen går en annan kvinna ut med hundarna, och då beter dom sej Helt Annorlunda och är Lugna och Fina. Jag har frågat den kvinnan om mina hundar och dom hundarna kan få hälsa på varandra, för jag tror det skulle ”hjälpa” lite….men hon har sagt att ”den ena hunden är inte helt pålitlig så jag vågar inte”….men jag är övertygad om att hundarna skulle kunna träffas, lösa, och klara det jättebra! Hela deras kroppsspråk säger det!

Matten till hundarna är dock GALEN! Usch, det är obehagligt!

Hon bor rätt nära mej nämligen…

 

PS. Jag vill flytta! DS

 

 

Det är dom små små detaljerna som gör det! /erviluca

 

Lycka är när Verktygslisten funkar på jobb-datorn!

 

…för hemma är inte internet-räkningen betald och jag kan inte skriva på bloggen där….