Minnen minnen….är inte alltid Goda Minnen…..
Svärmödrar
Jag har haft två svärmödrar. Min första svärmor var alkoholiserad. Hon ”älskade” mej jättemycket när hon var full, för då ringde hon och ältade om serviser vi skulle få ärva och allehanda andra ”obegripliga” saker, timme ut och timme in…Näe, det var ingen ”höjdarsvärmor”. Då och då försökte hon ta sitt liv, men lyckades aldrig….Till slut var jag lika less på henne som hennes son/min make, var.
Min andra svärmor hade hela sin familj i ett JÄRNGREPP. Hennes tankar och åsikter styrde allt och alla. Fast det förstod jag inte från början. Då såg jag bara en lite ”rultig” men tjuuusig kvinna, som looooog så att ögonen gnistrade, och så sa hon bara sååååå trevliga saker om allt och alla….Allt var såååå fiiiint och bra.
Sen förstod jag, på dom telefonsamtal som utspelades mellan min älskade och hans mamma, att hennes sätt var otroligt manipulativt, och allt annat än älskvärt.
Den som inte tänkte och tyckte som min svärmor, sattes ut i ”kylan” och stannade där. Jag hamnade där rätt snabbt, för dum som jag var, var jag ärlig när vi diskuterade olika saker, och vågade tycka tvärtom mot vad min svärmor tyckte . Visserligen kände jag den ”kalla havsvinden” svepa över mej, när jag tyckte till, och jag anade ”de oroliga blickarna” som sändes kors och tvärs över bordet där vi satt, men jag ”öste på” ändå.
Och hamnade Utanför Gemenskapen. Evigt Förpassad till Dom Andra. ”Dom som inte Duger”.
Vad jag än tyckte, så tyckte svärmor Tvärtom. Om jag höll med svärmor i något, så ändrade hon sej. Jag skulle Alltid vara Utanför. Gjorde jag något så var det fel, men gjorde jag ingenting – av oro för att göra fel – så gjorde jag också fel. Allt jag gjorde och sa och tänkte, var helt enkelt FEL.
När min man inte höll med sin mamma, så var det jag som ”gjort honom sådan”…för ”sån var du inte innan du träffade Henne!” (sa hon till sin son….). Han stod hela tiden på min sida och stod alltid upp för mej, och det kändes bra, men det kändes inte bra med alla ”elaka blickar” och den ”negativa energi” som hon lät sända ut gentemot mej jämt.
Till slut orkade jag knappt träffa dom. Min svärfar tyckte nog inte som sin fru alla gånger, men hade (troligen) för länge sedan givit upp, och tog sej en whisky, eller två, istället…. Det fanns bara EN sanning, och den stod svärmor för.
En utav de bästa sakerna med att skilja sej, var att jag ”blev av med” min svärmor.
erviluca #mammatillfyrakillar 