Leva livet…eller bara Överleva? /erviluca

 

Det var det jag gick och funderade på igår, när jag var ute med hundarna….

Jag gick och gick och gick…och ville egentligen gå tills benen inte bar längre…Kände att det var ”läge” för en sån promenad….

Utmattningspromenad…

….men magen skrek: DU MÅSTE ÄÄÄÄTA!!! NUUUUUU!!!!

…och kroppen la till: OM DU INTE ÄTER INOM X ANTAL MINUTER SÅ SVIMMAR JAG!

Så det var bara att ”lyda kroppen” och göra promenaden ”lagom lång”….för att sedan gå hem och ”tanka”.

 

Men oj vad tankarna maaalde och maaalde…..

 

Jag ska inte berätta i detalj om hur mina tankar gick….

……men dom gick lite runt, runt……

…….och hit och dit…..

…… och i krokar och upp och ner….

Överleva…..?

 Bara leva…?

….eller….

 Leva Livet??

 

Kämpa? Traska på? Eller slå klackarna i taket?

Rätt och fel? Hur ska man veta?

 

Kärlek eller inte? Älskar jag mej själv?

Är jag älskad, på RIKTIGT?

Vad är ”på riktigt”?

…………………………………………………………………………………………………………..

 

Jag tänkte att jag skulle vilja hitta Grundbulten…Den Inre Kärnan…Den grej som allt snurrar kring….”Pudelns kärna”….

Finna ett Lugn. En inre ro. En Tillfredsställelse med Livet.

 

Någon slags Nöjdhet.

Jag vill landa.

 

 Rota mej.

Vara älskad. I grunden.

Duga.

Och hitta Grundbulten.

 

Och skruva fast den, ordentligt.

Vara NÖJD.

Tillfreds.

Alla dagar.

Till tidens ände.

Hallelujah!

 

 Och Amen.

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Den bulten…hittar du den då vill jag köpa den av dig!Tumme för ett tänkvärt inlägg och hallelulja!kramizar

    Gilla

    Svara
    • OM jag hittar den tar jag den SJÄLV! Ha haaaa! Jag tror alla har en EGEN grundbult som man måste hitta själv. Tyvärr. Typ.Kramizar!!

      Gilla

      Svara
  2. Det vill jag också……

    Gilla

    Svara
    • Let us leta!! ”Den som söker han finner” heter det ju….Fast det gäller kanske bara ”hanar”…. ? He he he…Närå….Kram!

      Gilla

      Svara
  3. Att bara överleva… det är ingen kvalitet i det… utan man behöver leva också för att kunna må bra.Att rota sig upplever jag som ett sätt att kunna finna friden inom sig, den som gör att man känner sig trygg i sig själv. Om det sen handlar om att verkligen rota sig på en plats eller inom en själv… det är ju personligt. Men för mig är det en nödvändighet att göra det… inom mig själv i alla fall. Jag gissar att många av dina tankar handlar om ditt förhållande. Jag får en känsla av dina inlägg om det att du är på den punkten då du känner att det är dags att ta några steg till framåt i relationen. Med tanke på att ni har träffats i ett år (om jag minns rätt?) så är det fullt naturligt. Och dags för det också, tycker jag. Du verkar ganska säker på vad du känner för honom… men mer osäker på vad han känner för dig. Det förstår jag. Han verkar ha lite svårt att visa sina känslor på det sätt du verkar behöva för att känna dig trygg i förhållandet…Jag hoppas du hittar grundbulten och att, oavsett vad som än händer med dig och Stenis, du kommer känna dig älskad på det sättet du vill….Varma kramar

    Gilla

    Svara
  4. Profilbild för Okänd bergodalbana

    De promenaderna går jag också, vänder inte alltid för att äta…Hör av dig är du snäll om du hittar bulten…Kram

    Gilla

    Svara
    • Nästa gång tar jag med ett äpple….Om jag hittar bulten skruvar jag fast den. Du får hitta din egen…för jag tror att alla har en Egen bult att hitta….Kram!!

      Gilla

      Svara
  5. Intressant *ler* :-)))

    Gilla

    Svara
  6. Profilbild för Okänd Man_med_Barn

    Alla män föds med egen grundbult! ;-)Sinnesfrid och ro i vardagen, är inte inte det den heliga graalen.Meningen med livet typ?När jag ändå slänger med plattityder och talesätt.Var och en är sin egen lyckas smed.Så du får nog göra dinegen grundbult är jag rädd och sluta leta efter en färdig :)Djupt va? 😉

    Gilla

    Svara
    • Jag Veeeeeeet att jag måste hitta min egen grundbult INUTI mej själv. Det är ju där jag letar….så du har helt rätt i allt, och det är precis så jag tänker….Men var faan är den? I magen/själen/ ingrävd/gömd……? Typ. Ja, det var djupt, och jag gräver av och till själv i naveln också….;)

      Gilla

      Svara
  7. Ännu en gång fastnar jag här i din blogg… i ett inlägg som berör mig.Dig skulle det vara intressant att sitta på ett café med i flera timmar och dricka latte och prata om LIVET!!!

    Gilla

    Svara
  8. Undrar om det ändå inte är bättre att vara letandes efter grundbulten än att ha funnit den fastsatt i ett annat tröskverk? Jag menar, så länge man inte hittat den finns ju ändå hopp… Jag tycker din karaktär utstrålar positivism och hopp så för dig kommer allt bli till det bästa;)Trevlig helg<3

    Gilla

    Svara
  9. IDAG har jag bulten, och den är liiite fastskruvad känns det som… Mår ganska bra.. Det känns så. INGET april-skämt!!!*kramar om bästa terapeuten??*

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till sarahmara Avbryt svar