Jag tyckte det var så fiiiint när Milton stod där med nosen emot Unos näbb. Så gulligt!

I min fantasi släppte jag ut Uno ur buren och han flög och satte sej på Miltons huvud, och så blev dom bästisar…..

Igår satt Milton klistrad vid buren medan jag dammsög hela lägenheten. Stenis skulle komma, så jag städade och fejjade i varenda vrå (!).
Då och då tittade jag till Milton. Han var helt fascinerad av Uno, och Uno av honom…..

Bästisar, tänkte jag.
I morse låg Uno på burens botten. Svårt skadad. Hela ena benet var trasigt och vingen hängde helt snett. Han skakade och såg ut att må riktigt dåligt.

INTE Uno. Googlad bild
Jag funderade på om jag kunde göra något åt det, om han kunde ”läka ihop själv” eller vad jag skulle göra…..Jag lyfte upp honom och tittade närmare på skadan. Det såg INTE bra ut. Han mådde INTE bra. Han led.
Jag tänkte: ”Stenis får döda honom när han kommer”.
Så tittade jag på honom igen….AJ, vad ONT han verkade ha! Jag insåg att han inte skulle kunna ligga hela dagen och ha så ONT, så jag bestämde mej för att döda honom själv.
Men HUR?!

Jag fyllde till slut en (tom) glass-plastburk med vatten och tog Uno och stoppade ner honom i vattnet och satte på locket. Efter några sekunder slutade han sprattla där inne.
Han var död.
Sorgligt.

Minsting började gråta.
Mellan fick tårar i ögonen.
Storing var inte hemma.
Sen torkade Minsting tårarna och gick till skolan.

Mellan bröt ihop helt och kunde inte gå ut alls, och fick stanna hemma.

Nu sitter Bella där i buren och tittar sej omkring och ser ut att fundera på vart hennes älskling tog vägen….
Sorgligt.
Beklagar :(Kram
GillaGilla
Ja, och det var ju han som var charmigast och ”pratigast” och mest tam! Bella är ju…skittrist! 😛
GillaGilla
Men fy vad tråkigt.Kramar
GillaGilla
Ja, det var tråkigt. Kram!
GillaGilla
Nä, vad trist! :-(Men du gjorde det rätta – det måste ha känts jättejobbigt!
GillaGilla
Ja, jag kände mej lite som en…mördare! Uäck!
GillaGilla
Usch, jobbigt.Fick mig att minnas en episod med kaniner jag själv gått igenom
GillaGilla
En sån episod har jag också klarat av…..När våra stora kaninen förökade sej fortare än kvickt…..Urk!
GillaGilla
Usch!! Vilket jobbigt beslut!!Men det var rätt att inte låta honom lida. Stackars, stackars Uno… och dig som behövde göra det där…*kram*
GillaGilla
Usch ja! Uno var vår första fågel och den som faktiskt ”pratade” och var lite social…Så går det när man är nyfiken och social… :(Kram!
GillaGilla
MÖRDARE!!!!;-)Fast du gjorde helt rätt, han slapp lida.
GillaGilla
Uhuuuuuuu! *skuldkänslor*Ja, han slapp lida…..längre…
GillaGilla