Googlad bild. Det är inte Riktiga Mellan på bilden….
Igår var det mycket ”fräs” ifrån Mellan. Humöret var mest i botten, och det var nästintill inget som ”dög”, och alla var ”knäppa” och livet ”sög”.
Inga apparater funkade och TV-utbudet var ”bögigt”….
Mellan spred verkligen irritation omkring sej i princip hela dagen.
Att gå ut med hundarna, och åka en sväng och handla, var en Befrielse!
På natten kunde han inte sova. Han ropade på mej flera gånger och var frustrerad över detta faktum. Jag kliade på ryggen, masserade huvudet och pratade lugnt osv men det hjälpte inte första varvet….
Andra gången han ropade in mej, var han gråtfärdig och klockan var 04.20. Jag ”buffade” lite på honom på ryggen en stund, och så kunde jag efter en stund höra tunga, lugna andetag: Han sov. Äntligen!
När MIN mobil-väckarklocka ringde kl. 06.00 tog det en lååååång stund för mej att förstå vad det var. När jag till slut gjorde det, slog jag till mobilen så den tystnade, varefter jag somnade om….
….och for upp som en ”guttaperka” någon timme senare. Försenad.
Morgonen gick sen i ett jehu!
Som tur var kom Minsting igång rätt fort, för han ville kolla en sväng på ”Youtube”….
Men sen blev allt för sent iallafall, och Minsting hittade inte sin jacka i hallen och började gnälla… Storing gick förbi, puffade till Minsting och sa något retigt, varvid jag vrålade:
-”Kan du bara hålla käften!!!”
….som den fina milda lilla mamma jag är….
Sen försökte jag lösa problemet med Den Försvunna Jackan, som jag tror var kvarlämnad i skolan, genom att ta fram allehanda andra jackor….Men dom ”sög”….allihop!…..och till slut tog bara orken och tålamodet slut och jag skrek:
-”Gå till skolan nu för i helvete!!!”
….som den sanna psykologiska pedagog jag är….
….och en stor liten Minsting lufsade iväg, utan jacka, med hängande huvud….
Kvar var en Väldigt Trött mamma med Mycket Dåligt Samvete….och lite huvudvärk….
Suck!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Vi är inte bara mer än människor.Jag har haft en kass natt med störd nattsömn, först vaknade jag av Slash morrhårr på näsan. Körde ut båda katterna ur sovrummet o stängde dörren. För att vakna med ett ryck att sonen smällde upp dörren o kröp ner. Somnade om för att vakna av ett pickande på huvudet, det var sonen som tyckte jag snarkade, vände på mig o somnade om bara för att vakna igen av att han ruskade på min axel. Jag kan inte sova, du snarkar. Varvid jag muttrade jäv*igt surt att kan han inte sova pga mina snarkningar får han banne mig sova i sitt rum hädanefter! Jag måste få sova för att orka. Jaha får jag som svar.*inser att jag måste ringa min husläkare OCH kräva en remiss upp på Öron-näsa-svalg så de får fixa min näsa. Jag har så smal näsrygg att jag inte får tilräckligt med luftflöde*
GillaGilla
Jag har också fått höra: ”Mamma, du snarkar!!” och då blir jag lite irriterad, för om man snarkar sover man väl rätt bra…och då vill jag faktiskt sova vidare….och vad gör man åt det, liksom? Nåja.Det är nog inte så ofta…Ja, vi är alla bara ”vanliga människor” och jag antar att i princip alla ”brinner” ibland…
GillaGilla
kram. jag minns hur det var när jag hade alla mina barn hemma.
GillaGilla
En dag ska jag också ”bara minnas”…. *längtar dit* 😛
GillaGilla
Det är inte lätt att vara mamma ibland kan jag tänka mig..
GillaGilla
Nej, det är nog det svåraste jag gjort…
GillaGilla
Nyckeln ligger ju inte i att aldrig bli arg, eller att aldrig tappa humöret. Nyckeln ligger i att förmedla till barnen att dom är älskade även om mamma skriker och är arg.
GillaGilla
Exakt! Du vet du!Dom får veta det…Sen, när allt är lugnt igen…och ofta däremellan… Dom VET….:P
GillaGilla
Det är inte det lättaste som förälder att ALDRIG bli arg eller ALDRIG tappa humöret Lilla Anna. Barn har en förmåga att verkligen suga ur en energi o få en att tappa besinningen. Däremot kan man välja sina konflikter. Jag blir arg på mina barn, det erkänner jag. Men jag talar ALLTID om för dem att mamma älskar dem oavsett jag skrker o är arg. Det kallas föräldraskap.
GillaGilla
Håller helt med, men Anna förstod det, så jag tror du läste hennes kommentar lite för fort….
GillaGilla
Yrvädret… Läs min kommentar en gång till… Och läs den rätt.. Så ser du att det du kallar föräldraskap är precis det jag beskriver.
GillaGilla
Men gud så du gör. Jag tror du är den enda föräldern som ibland saknar tålamod. Alla vi andra är änglar ;)Hoppas dagen fortsatte i en bättre anda för er alla!
GillaGilla
Bla bla bla….:P 😉
GillaGilla
Du är bra du Erviluca, du erkänner i alla fall att du kan tappa humöret, att du kan skrika åt dina barn. Tänk om alla dessa superföräldrar som man vanligtvis pratar med också kunde göra det. Då skulle man slippa känna sig som En Urusel Förälder varje gång man gnäller/beklagar sig/ berättar sanningen om vilka ”änglar” till barn man har.
GillaGilla
Jag undrar verkligen om ”superföräldrarna” finns? Ett tag ville jag verkligen vara ”superföräldern” men insåg att en ”superförälder” måste visa ilska OCKSÅ, för annars blir barnen hämmade….så då gällde det att vara ”lagom arg” och ”lagom bra” och ”lagom fel” och suck!
GillaGilla
pust, stön och suck, känner igen!!
GillaGilla
🙂
GillaGilla
Hehe… yepp, så har det varit ett antal gånger för mig också!!!! ;o)Håller med lilla Anna… och jag är säker på att dina grabbar vet att du älskar dem även när det brister!*tröstkram*
GillaGilla
Ja, DET vet dom! kram!
GillaGilla
Oj, härligt, kan man säga så?, att någon mer än jag får såna utbrott.Jag har nog gormat och rytit en hel del och visst får de höra att de är världens bästa kids efteråt. DET är viktigt !!Kram
GillaGilla
Real fantastic visual appeal on this site, I’d value it 10.
GillaGilla