Jag försökte reblogga Epazote, men av någon underlig anledning lyckas jag aldrig göra det.
Vad är egentligen värst:
Att få något som är så himla FEL………Eller att inte få något alls?
Det är ju liksom ”mottagaren” som ”bestämmer” om det är fel eller inte…….
……… men ibland kan man VERKLIGEN fundera över hur ”sändaren/givaren” tänkte!
Exempel 1:
Jag var gift med Cyklisten och vi hade två söner ihop. Dom var 1 år och 2 år och jag hade varit mamma-ledig rätt länge (var rätt slut/sliten). Min äldsta son var då 13 år.
Jag fyllde år. Inget firande på morgonen, eftersom ”vi hann inte”….(enligt Cyklisten)…På kvällen, till middagen, fick jag två paket: Det ena innehöll en Schampo-flaska (den vanliga som vi brukade köpa) och den andra innehöll en Balsam (den vanliga som vi brukade köpa).
Cyklisten sa att han ”inte haft tid” att köpa något, och att vi ”ändå inte hade råd”, och jag, min idiot, bet ihop om Besvikelsen och tårarna som trängdes i ögonen, och jag kände mej FULLKOMLIGT OVIKTIG och värdelös! Cyklisten hade kunnat köpa något Speciellt på sin lunchtid, före och efter jobbet och alla andra timmar som han INTE var med familjen! Punkt!
Exempel 2
Jag var ihop med Fotbollsspelaren och var superförälskad/kär! Han frågade vad jag önskade mej och jag sa ”Något litet och hårt….” och trodde han skulle FÖRSTÅ…
Men icke sa nicke! Jag fick ett SKITFULT bajsbrunrandigt påslakan (UTAN örngott)! Och jag blev sååååååå besviken! Sa jag det? Nope.
Jag loooog, och låtsades att jag begrep hans tankar:
Jag = Idiot!
Exempel 3
Jag hade arbetat på en förskola som förskolelärare i 3 år och skulle nu sluta. Personalen hade samlat ihop till en ROSA the-mugg! Liten. Ful.
Jag blev sååå förvånad! Och besviken! Jag är ingen ”rosa-tjej” och har aldrig gillat rosa. Kommer aldrig att gilla rosa och kommer aldrig att ”bli en rosa-tjej”. HUUUUUR kunde dom inte ha uppfattat det om mej efter 3 år??? Obegripligt.
Men, väluppfostrad som jag är, tackade jag så mycket och looooog.
Exempel 4
Kär i Stenis.
Funderar: Undrar vad jag får i födelsedagspresent?
Får svaret på födelsedagen: Inget. Nada. Inte ens ett grattis…förrän jag BER om det! Då får jag ett ”Javisstja! Grattis!”
Reaktion: ARG och besviken. Uttrycker det.
*lättad* (över mitt EGET beteende)
Funderar: ”Undrar vad jag får i julklapp? Han borde väl ha lärt sej?”
Svar: Inget.
Utvärdering: Han har inte lärt sej något. Alternativt: Bryr sej inte.
Reaktion: Besvikelse.
Uttryck: Inget.
Utvärdering: Obegripligt beteende av Stenis. Obegripligt varför jag inte uttrycker min besvikelse.
………………………………………………………………….
Själv äääääääääääälskar jag att GE SAKER! Att köpa saker till människor jag tycker om! Jag älskar att göra andra glada och att överraska!
Min mamma sa till mej för några år sedan (då ekonomin var dålig, som den alltid är!): ”Du MÅSTE sluta köpa en massa presenter åt folk!”
Så det gjorde jag.
Men det ÄÄÄÄR kul! Och hade jag pengar skulle jag verkligen få utlopp för mina ”behov”:
* Att se en liten porslins-ko, och tänka på Pling och köpa den för att göra henne glad, för hon älskar kor.
* Att se en liten rolig gris och tänka på Stenis, och köpa den för att göra honom glad, för han älskar grisar.
* Att köpa en bukett gula tulpaner till mamma för att hon gillar gula tulpaner….
……………etc osv mm
….men jag har slutat med det, för att jag har inte råd och för att mottagarna inte blir lika glada som givaren…eller nåt….
….och för att jag blir så TOM av att bara ge och ge och ge……
Du då? Hur är det med dina presenter?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Nr 1 hade väl varit okej om det varit något exklusivare och roligare schampoo. Men inte det helt vanliga. Nr 2 och 3 var åtminstone nått även om det blev helt fel.Nr 4 är oförsvarbart. middag och grattis är det minsta som jag skulle acceptera.Jag brukar faktiskt få bra presenter trots att jag aldrig kommer på vad jag ska önska mig. Jag älskar också att ge. Framförallt till barn (mina systrar ex) för det finns så mkt kul och gulligt.
GillaGilla
Ja, det var lääääääääänge sen jag fick ge något till en liten tjej….DET önskar jag mest av allt just nu, tror jag. Jag har givit till män och killar i 48 miljoner år! Typ. 😛
GillaGilla
Ps. min moster har alltid varit värdelös på att ge presenter. Varje år gav hon mig en påse med nonstops trots att jag inte gillar nonstops. Varje år gav jag den vidare till min mamma.En gång gav hon mig en hemsk spygrön tröja med gula muddar. Den använde jag i stallet. Bara för att använda den. Väggalmanacka fick jag också varje år på julen. Med nått trist motiv. Urtråkigt. Nu ger vi inte presenter till kusinerna längre. Underbart. Slippa låtsas bli glad 😉
GillaGilla
Jag har också några ex släktingar som verkligen inte hade samma smak som jag. Jag fick tex en ROSA åtsittande fluffig tröja när jag precis hade fått ett barn, och var bullig och pluffsig som ”värsta degklumpen”….av en ex släkting….Visserligen försökte jag tänka positiva tankar: ”HON tycker att jag är SMAL och snygg och skulle passa i en åtsittande fluffig rosa åtsittande tröja”, men jag använde den ALDRIG. Inte ens i något stall!:P
GillaGilla
Kowabunga! Jättesvårt ämne faktiskt. Jag älskar oxå att ge men tycker absolut inte om att få för jag tycker det är så svårt att till fullo få ‘givaren’ att förstå HUR mycket jag uppskattat det jag fick oavsett vad det var. Jag blir så ställd bara av att jag är ihågkommen, samtidigt som jag blir jättebesviken om jag inte är det… Det här låter ju inte klokt men så funkar jag:s Dessutom måste jag ju förstå att om JAG inte tycker om att få utan bara att ge borde väl chansen vara stor att den jag ger inte tycker om att få utan bara att ge vilket borde leda till alldeles för många otacksamma människor… eller? Nu brinner det i hjärnkontoret här igen:(;)
GillaGilla
Jag har liksom svårt att vara i centrum, på det viset som det innebär att ta emot presenter…Men jag tycker samtidigt det är jättesorgligt att bli ”bortglömd”….Det är härligt med ”brinnande hjärnkontor”, tycker jag! 🙂
GillaGilla
Glömde säga dock att däremot uppskattar jag enormt att bli utbjuden på middag på min födelsedag. Finns inget bättre än att slippa laga mat och städa undan efter det och att få blommor är ooxå alltid VÄLDIGT roligt. Håller med Islin, det är inte ok att bara säga ‘just ja, grattis’, då känner man sig inte mycket värd:(
GillaGilla
Blommor är jag inte speciellt förtjust i. Dom är mest bara ”ivägen”, och dör ganska fort….Men TANKEN är god, så DEN blir jag glad över OM jag får blommor. Senast var det väl….*tänker*…..1842!!
GillaGilla
Gosh! Vad är det med vissa och sin givmildhet?Känner dock igen mig…Dumma stenis!
GillaGilla
Han säger att han är ”oromantisk”….Grejen är att han ÄR väldigt generös….Så jag förstår inte riktigt vad det är….Klumpighet? Eller vad?Stenis – penis! ….kan man säga. 😛
GillaGilla
Det är viktigt att känna att någon faktiskt har tänkt till lite…att någon har tagit sig tid och uppmärksammat ens födelsedag…fast ibland kan man få dom mest konstiga saker. Jag fick två handdukar av min sambo på min första födelsedag som vi var tillsammans…ROSA!!! Ha en bra måndag! Kram
GillaGilla
Du kanske gillar rosa??Ja, grejen är absolut att det finns en tanke bakom. För ett litet kort med några fina ord kan betyda lika mycket som någonting annat, bara det är en tanke!! Men att slå in en schampoflaska är ingen tanke – bara ett ”sätt att komma undan”….
GillaGilla
Det där med schampot… det var ett slag under bältet, tycker jag. Nonchalant utan dess like! Då hade det nästan varit bättre att inte få nåt alls. Skulle jag ha tyckt, i alla fall. Jag förstår att du känner dig osedd när du får saker som inte alls stämmer överens med vem du är, vad du tycker om. Det gör man. Det känns som att man inte räknas som viktig nog. Sen kan det ibland bli helt fel för att det är någon som verkligen har de bästa avsikterna men har noll koll. Dock brukar man förstå det då…Och att Stenis inte ger och skyller det på att han är oromantisk….. Njaaaaaaa…. det är lätt att använda det som en ursäkt, tycker jag. Man kan köpa något till jul eller födelsedag… eller ändå bara för att… utan att vara en romantiker. Det handlar om vilja och inget annat.Jag hoppas han kommer till insikt att även om han tycker det är tråkigt så är det något som glädjer dig!När jag slutade mitt jobb som säljarassistent… då hade de verkligen köpt sånt de visste att jag gillade… silversmycken. Det rörde mig djupt i hjärtat! Det är blandade erfarenheter jag har. Har fått både totalt ogenomtänkta presenter… presenter som har varit fel men har varit från hjärtat… presenter med en beräkning bakom… och presenter som har varit mitt i prick….Jag tycker som du… det är underbart roligt att köpa något till nån som man vet att de gillar!! :oD
GillaGilla
Tack för dom braiga orden!Ja, ett litet brev med några få ord eller rader, hade varit otroligt mycket mer värt än en inslagen schampoflaska! Det behöver inte kosta något alls – det kan bara vara en nedskriven tanke på ett papper…Något personligt. Inte alls märkvärdigt, men med en tanke bakom…Håller med om att Stenis ”kommit undan” med att skylla på att han är ”oromantisk” för det handlar inte om det. Det handlar om att BRY SEJ OM!
GillaGilla
Det låter som att du inte direkt varit i synk alls med dina ex.. eller med stenis heller. För mig låter det mer och mer som att vi är rätt lika när det kommer till förhållande (om man bortser från mig första och mitt nuvarande) Du ger och ger och ger men ingen verkar ge något tillbaka.. Tvärtom tar dom dig för givet. Usch och fy!!Själv älskar jag att ge presenter.. har jag inte pengar så hittar jag andra vägar. I ett gammalt förhållande gjorde jag en gång en powerpresentation till julklapp. Det handlade om oss. Vår historia, vår nutid och vår framtid. (nu blev det inte så mycket framtid när det väl gällde, men ändå) Han blev jätteglad och började gråta. Det enda det kostade mig var tid och en tom cd-skiva att bränna ut på. :)Kram!
GillaGilla
Åh, vad häftigt med en powerpointpresentation!!! DEJ skulle man vara ihop med!!!Den mest genomjobbade present jag givit var när jag gav min första man en egenhändigt författad ”bok” med en av mej tecknad bild på varje sida med ett rim under, som handlade om honom och hans uppväxt. Han fyllde typ 23 eller nåt, så det var 23 sidor… Jag tror han blev för överväldigad för att säga något när han fick den…för han sa typ…inget. Skrattade bara lite. Flera år senare sa han att det var det finaste han någonsin fått!
GillaGilla
Kom att ätnka sen på att det som betytt mest för mig att få var det där hårda paketet; ett guldhjärta med en diamant i, för jag fick det av mitt livs kärlek med orden; det här ska du ha för du är mitt hjärta. Men, det var visst inte sant så jag slog in det igen och gav det till hans fru… Ibland saknar jag att få ta på det och tro att jag faktiskt betydde något fast innerst inne tänker jag att jag ju faktiskt aldrig gjorde det:( Livet är bra konstigt
GillaGilla
Åh, vad fint!! Synd att du inte känner att du verkligen VAR det….Att det mer var ”ett spel för galleriet”…eller nåt….Jag har faktiskt ALDRIG fått en så fin gåva av någon man….Aldrig! Uhuuuuuu! 😦
GillaGilla
Ska förstås vara ‘tänka på’ inte ätnka:s
GillaGilla
…och det kunde jag räkna ut alldeles FÄLV! Smart va?!
GillaGilla