
Jag var lite ledsen, och kanske lite sur….
….t o m arg!
Lite sådär: -”Nä, nu jävlar!!!”
Jag ville att han skulle ringa, så att jag skulle kunna ”INTE-svara”. Det skulle kännas lite skönt att ”inte-svara”. Men han ringde inte. Då.
SEN ringde han. Jag svarade inte.
Skönt.
Så ringde han inte.

Sen gick det arga liksom över….och det sura också….
Då ringde han. Och jag svarade.

Det blev ett samtal där hjärtat tog ett skutt och även förhållandet
När man förklarar att ”sån här är jag” och han säger ”jag förstod det”.
Och det känns bra att det är okey att man får vara som man är – lite ledsen ibland, lite ”plötslig” ibland, sur och arg ibland….och sen Alldeles alldeles vanligt ovanlig…typ.

Hjärtat tog ett skutt, eller två, när jag pratade med Stenis sist.
Och det tar ett skutt till när jag tänker på honom.
Det känns bra.
Dunderbra.
Åh, vad roligt! Glädjs med dig.
GillaGilla
Tack! ❤
GillaGilla
:oDKram
GillaGilla
;))
GillaGilla
dundersupermegabra!
GillaGilla
Skuttande hjärtan är bra hjärtan 🙂
GillaGilla