Barn och vapen/våld…./erviluca

Vi går en kort bit tillsammans när Minsting ska gå till skolan. Han vill ta med sej en pistol som han hittade i hallen på morgonen. Jag säger

-”Nej, ni får inte ha vapen i skolan, och det blir så upprörda känslor!”

-”Men om jag bara har den i väskan och tar hem den till pappa då?”

-”Ja, om du lovar att inte ta fram den i skolan. Jag vill inte ha en massa upprörda samtal hit och dit…”

-”Varför blir dom så upprörda över en liten  plastpistol?” frågar Minsting

-”Det är många som är väldigt EMOT vapen och våld och sånt….kanske speciellt om man har en massa döttrar och inte har upplevt pistol-lekar hemma….” funderar jag…

-”Vad löjligt!” säger Minsting.

-”Nja…egentligen inte…för jag är ju  också helt emot våld och vapen och sånt…så jag förstår tänket, liksom….

…..och när Stora Storebror föddes hade jag bestämt att han inte skulle få ha några vapen alls. Jag var helt emot sånt. Han skulle bli en varm och kärleksfull människa, som inte gillade krig och våld och sånt, hade jag bestämt..

…..Men sen började han ta upp  pinnar från marken och skjuta med….och jag sa först ”nej”, men lät det sen ske…..

….sen började han bygga legopistoler…

….och så fick alla hans kompisar vattenpistoler….och då köpte jag också en…och en till…

….och sen ville han vara med och leka krig med sina kompisar, så då fick han EN pistol iallafall…..efter långa samtal om krigets fasor och våld och sånt….

Googlad bild. Jag vet inte vilka barnen är.

Sonen förklarade tröstande för mej: ‘Men det är ju inte På Riktigt, mamma! Vi bara LEKER!’…

….sen blev det ett vapen till, och ett till…..och sen blev det en kulspruta, några svärd och ett gevär….

…så blev det stridsgubbar av olika sorter och våldsgubbar…..

…så kom det fler söner….och ytterligare någon till….

…och NU är det en hel låda med vapen i garderoben, massor av våldsspel på datorer och allehanda spelmaskiner och inga begränsningar alls nästan!

…men jag är fortfarande EMOT våld och vapen och sånt….”

Minsting tittar på mej och ler förstående:

-”Men vi är ju också emot krig och våld och sånt…Vi FÖRSTÅR ju att det inte är på riktigt, att det bara är på låtsas! Vi kan skilja på Verklighet och Fantasi!”

Han säger det lite tröstande…som om han tänker att jag ”gav upp” och att jag nu tror att jag har ett gäng ”våldsmän” hemma….

-”Ja, jo, jag vet….Jag har förstått med åren att pojkar behöver leka dom här lekarna…För ni är ju fina och kärleksfulla killar allihop! Och ingen av er vill bli soldat eller slåss eller vill döda någon…..”

-”Vilken tur att du ändrade dej, för det är ju skitkul att skjuta ihjäl folk!” säger Minsting

….och lägger sedan förklarande till:

 ”….i spelet alltså!”

Jag är ju bara en mamma som inte riktigt förstår det där med våld och annan liknande njutning…