Min lilla mamma…/erviluca

När exets farfar försvann i förrgår, väcktes tankarna kring min egen mamma, och kring mej själv också faktiskt…men framförallt kring mamma, förstås, för hon är ju nästintill jämngammal med exets föräldrar.

Min mamma har aldrig visat några tecken på senilitet, medan hon har haft allehanda ”småkrämpor” fysiskt, som varit jobbiga för henne. Men inte något ”värre” s a s…

Hon går sina långa promenader varje dag, och cyklar några kilometer varje dag, när det inte är is och snö. Att hindra henne från promenaderna vore nästan att ”ta död” på henne….

När hon sist hade feber och var snorig sa jag till henne i telefonen:

-”Men då avstår du väl från promenaden idag?”

 Då svarade hon: -”Men, den är redan avklarad!”

Hon fick en mobil av oss döttrar för flera flera år sedan, att ha med sej när hon går ut på sina promenader, ”utifallatt”….men ”den ringde aldrig”….och sen glömde hon hur den fungerade och la undan den…

Så fick hon en ny mobil för ett par år sedan, av min äldsta son, men den var ”för komplicerad” så den har hon heller aldrig med sej….

När exets mamma och pappa nu snurrat till det riktigt för sej, och dom bor i Kalmar och exet i Stockholm….så börjar jag tänka på MIN mamma och på mej själv….och har funderingar kring om jag ska flytta….närmare, för att inte säga nästintill….

Stenis bor i samma stad som min mamma…så det vore ju att ”göra två flugor på smällen”….ha ha ha…*harkel*… Jag skulle kunna titta till mamma lite då och då och hjälpa till när det behövs, och så skulle Stenis och mitt liv förenklas något…troligen…

….fast det är rätt bra som det är också….faktiskt…

….iallafall när jag är hos honom…som nu! 🙂 ……

Jag funderar vidare…ibland hjälper Ödet eller Slumpen till…vi får se….

Det är ju inte bara JAG som måste förändra mitt liv i så fall, utan också mina barns liv ställs på ände, och ”möbleras om”….så kanske jag måste tänka ”två varv extra”….fast bara kanske….för….

……”TÄNKER MAN FÖR MYCKET PÅ NÄSTA STEG BLIR MAN LÄTT STÅENDE PÅ ETT BEN”….

…och då tappar man ju balansen!

Juh!