Jag verkligen hatar vissa sidor av mej själv. Föraktar och hatar – ser ner på.
Jag kliver ur mej själv, tittar på mej, skakar på huvudet och suckar:
-”Here we go again! Jävla fegis! När ska du lära dej våga? När ska din feghet och mesighet vika undan?”
Jag tycker det är så Självklart att våga, att vara uppriktig, att säga rakt ut vad man känner och tycker.
-” Att kommunicera och vara RAK är A och O i ett förhållande.” säger jag så klokt.
Dessutom lägger jag troligen till att det är enkelt också:
-”Det är ju bara att säga det – rakt ut, bah!”
Sen står jag där själv som en jävla mesig fegis med skägget i brevlådan (eller fingret i flaskan…)…..
….Sitter fast…Vågar inte.
Sidor jag verkligen hatar hos mej själv: Feghet och mesighet. Uäck!
Fegheten och mesigheten är styrd av Rädslor. Rädslor som sitter längst inne i Lilla Erviluca, barnet Erviluca. Barnet som är livrädd för att inte vara älskad, att bli övergiven, att bli ”ifrågasatt”, att inte hitta ord, att göra fel, att inte duga – att inte vara älskad.
Grundbulten i livet; Att vara älskad, som den man är.
Att älska.
När jag inte vågar hamnar jag i Mesens land. I Feghetens klor. I Föraktets grotta….Ligger där och slickar Överhetens Fötter….och ber om ursäkt för min existens….Blir Mesens Offer.
Äts upp av mej själv i en snurrande rörelse som börjar med självskadebeteendet Inre Skitsnack om mej själv:
”Du är så ful, tjock, hemsk, äcklig, dum, korkad, mesig, mjäkig, ämlig, feg….så INGEN kan älska dej….Gå och dränk dej i närmsta vattendrag…eller försvinn bara bort….långt bort dit där pepparn växer….typ! Och kom inte tillbaka”
Och om det ändå bara var så, men icke!
Istället ligger jag kvar där, som en slemmig svart snorlobba och slickar på Överhetens fötter i en äcklig underkuvad bakvänd önskan om att bara bli…….
………… ”liiiite älskad….jag gör vad du vill bara du älskar mej liiiite liiiite….på typ torsdagar….mellan klockan tre och fyra…..Nähä?! Inte det….På onsdagar då?…..Okey?….Mellan ett och kvart över ett?….Helt okey!….En kvart i veckan räcker för lilla mej….äckliga lilla jag….Meshetens offer….”
UÄCK!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Know the feeling…. Den är vidrig!Kram i etern!
GillaGilla
Kram tebax! Jag är alltså inte ensam om att vara en mes?!? 😛
GillaGilla
Så sorgligt… och så många som känner så här alltför ofta. Jag med.Kram
GillaGilla
Ja, vi är väl alla riktiga fegisar ibland…Jag blir så besviken på mej själv!Kram!
GillaGilla
Förstår hur det känns..som du vet, inte länge sedan jag själv gjorde samma sak..Vad är man rädd för?..är man rädd för bli lämnad?..Rädd för ensamheten?..rädd för sanningen?..sanningen med att sagt det man innerst inne känner?..J-a känslor..Tror innerst inne det är hjärnan som spelar ett spratt, skapar schenarier som inte finns.Vad kan hända om man säger som man känner och tycker, vet jag jobbar på det nu, han/hon som inte tål sanningen, är de värda att sattsa på?..Säga sanningen, så kanske man rent blir älskad mer för den man är..Vet det är inte lätt, då hjärnan skapar sina schenarier..för man vill ju va älskad..Fick själv en fråga av vår facklige repsetetant på jobbet, som sett mig förhandla som skyddsombud, han sa då är du tuff, och gör livet surt för chefer, vad är skillnaden och prata med snyggingen tex??..Ja du den profertionella masken är skillnaden då man iklär sig en roll, och inte behöver vara älskad tror jag..Själv går jag hos en psykolog och försöker rennsa mitt förflutna, för det spelar stor roll, hur man är idag, det förflutna har ju format en till den man är idag..självkänsla, mod, kärlek, och det förflutna, styr en..helt klart..Det är en lång resa och vända ett villset skepp, men det går det är jag övertygad om, men finns bara en som kan styra skeppet, och det är en själv, med lite råd på vägen hur man ska navigera..Jag tror på dig, och hoppas du lyckas..Kramar../Jochanan
GillaGilla
Åh, vad klokt och fint skrivet!TackKram!
GillaGilla
Du är bra som du är.
GillaGilla
Tack! Jag duger alltså?Kram!
GillaGilla
Hoppas du får chans att sova igen lite idag.
GillaGilla
Jarå…somnade om och sov till 12! Hepp!
GillaGilla
Jisses… det kunde lika gärna ha varit jag som skrev det här inlägget. Så mitt i prick som jag känner/upplever mig själv!!!!!!!Många kramar!
GillaGilla
Vad skönt att höra att man inte är ensam om såna här ”skit-känslor”…. Kram!!
GillaGilla
Rädslan är det som styr människan. Kommer du över den så kan du göra allt det du drömt om, ever!
GillaGilla
Oj! Då ska jag jobba på det! :)*sudda sudda rädslorna*
GillaGilla