Varannan helg är MIN! Eller är det vår? Vår tillsammans?
Så känns det. Att det borde vara, alltså.
Det känns som om Stenis borde vika varannan helg till MEJ!
Resten av dagarna i månaden är ägnade åt arbete, barn och Annat! För oss båda – var och en på sitt håll.
Varannan helg borde vara Helig! Den är MIN!
För varannan helg kan han göra VAD-HAN-VILL! Då är jag med Grabbarna Grus.
Kvällens telefonsamtal började bra. Han sa ”Mitt hjärta!” till mej, och det kändes helt underbart!
Men sen frågade jag om kommande helg – VÅR helg…och då är han Upptagen.
****************************************************************************
I min värld får inte det förekomma. I min värld gäller:
§ 1 Varannan helg är vår/min/är vi tillsammans
§ 2 Resten av dagarna i månaden ägnar jag åt mitt arbete och mina barn, och han åt sitt arbete och åt vad han vill
§ 3 VARANNAN HELG ÄR HELIG
§ 4 Varannan helg får inte prioriteras bort
§ 5 Straff utdelas till den som bryter mot § 4
*************************************************************************
Han sa:
-”Min son fyller år/ det är handbollsmatch/ jag ska jobba”.
Men varför just DEN helgen? Varför inte NÄSTA eller NÄSTA, eller vilken ledig helg som helst?
Näe, man kan inte bestämma över matcher och barn som fyller år osv…men när ska jag bli självklar?
När ska han säga: ”Nej, det går inte för det är ju VÅR (ervilucas) helg!” och sen prioritera bort och flytta på ANDRA aktiviteter, för MIN skull (eller helst; för VÅR skull)?
…….ELLER ta med mej på aktiviteterna…..
Efter 1 år tillsammans kan man väl nästan säga att man har ett förhållande….*harkel*
Varför prioriterar jag aldrig bort honom? Varför är det självklart för mej och inte för honom?
Är han viktigare för mej, än jag för honom?
Först blir jag ledsen, och vill gråta. Fast det gör jag inte. För det är Löjligt!
Sen blir jag ARG och tänker: ”FAAN HELLER! Jag vill räknas med! Jag vill prioriteras! Jag vill FINNAS och vara VIKTIG!”
Sen blir jag sur och hämndlysten och tänker: ”Nu går jag ut i Världen och letar efter någon som sätter mej i Första Rummet – någon som jag är VIKTIG för!”
Och så känner jag FUCK YOU!
Sen vill jag bara GÅ! BORT! LÅNGT! Och bli Oanträffbar! Länge!
Barnsligt? Jepp!
………………………………………………………………………………………………………
erviluca #mammatillfyrakillar 
Barnsligt?..Noppe, alla har vi rätt att reagera, då man blir åsidosatt, Men vet han om att du vill följa med på acktiviteterna, han kanske går i tron att det blir bara tråkigt för dig, men då kan han ju fråga dig, eller varför frågar du inte själv, ”Men kan inte jag följa”? Och ser inget hinder till varför du inte skulle kunna delta i sonens aktiviteter och födelsedag, om sonen vet om er, och det borde han veta då ni har ingått ett förhållande i ett år..Men gå inte bort och bli oanträffbar, för det är att stoppa huve under sanden och det löser inget, fråga mig jag vet hur det går, man mår bara skit av det..Nää min kära erviluca, tagga upp..ställ frågorna..Och vem vet,,han kanske blir glad med att du vill delta i aktiviteterna:)
GillaGilla
Tack för stödet! Sonen vet om oss. Han är dessutom vuxen. Näe, han kanske inte vet om att jag vill delta i aktiviteterna…Å andra sidan skulle det kännas bra att bli ”invited” s a s…. Men men…Tydlighet är A och O. Vet ju det. Tack för dina rader!
GillaGilla
Barnsligt eller inte, jag känner igen mig så väl… även här.Tillsammans med mitt ex blev jag ALLTID bortprioriterad – det gällde idrott, kompisar, något annat han ville göra, ett program på TV som han absolut skulle se, oavsett om jag ville titta på något annat i en annan kanal just då. Och VARENDA gång vek jag mig… och kände som du beskriver i ditt inlägg… i åtta år!
GillaGilla
Jag brukar ALLTID säga till andra (när jag ger råd) hur viktigt det är att vara TYDLIG. Hur tydlig är då jag själv? Ha ha ha… Jag är en fegis! Och jag vet inte alltid ens hur jag reagerar, förrän efter en stund…eller ett tag…. Man ska inte vika sej. Det gör bara fegisar och en sån vill jag inte vara. Det är faktiskt enklare med människor som är tydliga och raka…och sån VILL jag vara. Suck, vad jobbigt det är! Tack för dina rader och ditt stöd!
GillaGilla
Jag känner igen känslan, men ändå inte.Är ni aldrig tillsammans allihopa, undrar jag. Jag tror att det är väldigt viktigt att man kan umgås med varandras barn också. Jag har stannat kvar hemma för att göra minsta sällskap en kväll då älsklingen skulle iväg med några öl till kopisar som jobbat mastodont pass. (hon hade kunnat klarat sig själv de timmarna de handlade om men nu blev hon lite ledsen så jag stannade hemma)Man bör nog engagera sig lite grand i den andres barn, på det viset ser ju han att du bryr dig om honom på alla plan.Jag tycker som utomstående att det inte alls är konstigt att han prioriterar ett barns födelsedag. Med det är det inte sagt att jag inte förstår exakt den där känslan av att inte räknas. Åtminstone inte så mycket som du känner att du förtjänar.Det är svårt att träffa någon med barn, det är säkert ännu svårare om båda har barn.Berätta för honom hur du känner dig när han bortprioterar dig ”hela tiden” var noga med att inte ställa barnen mot dig, Jag är lite undrande vad det gäller att ni inte tycks ha någon umgängestid med varandras barn, efter 1 år menar jag borde det väl vara klassat som seriöst?Du är definitivt inte barnslig, bara människa. Men ibland spelar spökena i huhvudet oss ett spratt. Spontant tror jag att mannen inte alls förstår hur du känner när han gör så. Män tänker lite annorlunda vet du. 🙂
GillaGilla
Jag har s a s ”barn-barn”…NEJ! Vad tokigt det blev! Jag har inte barnbarn. Jag har barn som är BARN, dvs inte vuxna. Hans barn är vuxna. Och han vill inte ”börja om” och därför har han inte klivit in i mitt liv MED barn…. Dessutom är jag lite rädd för att det ska ”köra ihop sej” om barnen blir för inblandade (min alltså)..Dom HAR träffat Stenis, men inte mer än så… Jag har inte träffat hans barn! Det är tre vuxna människor och jag vet inte varför jag inte träffat dom! Han har träffat min mamma och mina barn, men jag har inte träffat hans släkt…Vet ej varför… Vi har inte diskuterat det alls….
GillaGilla
Jag tycker inte alls att det är barnsligt!!!! Det är berättigade känslor du har. Det är väl klart att man vill känna att man räknas till de viktigaste personerna i ens partners liv!!! Speciellt om man har träffats så länge som ni har!Barnen är ju alltid nr ett, men det räknar du ju med. Sen ska man vara nr två i deras liv, om inte etta tillsammans med barnen….Som Zmilla skriver… umgås ni aldrig tillsammans allihop?Tröstkramar
GillaGilla
Nej, vi umgås inte alla allihop. Typ aldrig! Det är bara VI när vi träffas. Jag har njutit av det – att få vara IFRED med Stenis och att slippa vara MAMMA också! Jag har redan levt i en ”styvfamilj” och det var jobbigt. Samma för honom. Hans barn är dessutom vuxna, så att han behöver inte ”prioritera” hit och dit. Tycker jag. Tack för stödet och tankarna!
GillaGilla
Om hans barn är vuxna så blir det lite annorlunda, ja. Och då kan jag ännu mer förstå dina känslor kring det här….Ja, man behöver sina stunder då man får vara sig själv, KVINNA… när man är ensamstående mor! Att vara mamma är ju trots allt bara en del av den man är, även om det är en stor del.Självklart :o)
GillaGilla
Det är svårt att vara en älskande kvinna och mamma samtidigt…Det är svårt att låta bli att vara nära och kramas och kyssas…när man älskar någon, och jag vill att det ska vara supersäkert mellan Stenis och mej innan han kliver in i något som ska vara någon slags styvfamilj, eller om vi ska vänta tills barnen flyttar hemifrån…Vi får se…Men under tiden så ska vi väl vara i varandras liv ändå….
GillaGilla
Jag vill inte göra dig ledsen, och förresten vet du säkert redan, men det är väl ganska tydligt att han har ett annat förhållningsätt till er relation än vad du har, bara det där att han har vuxna barn och inte vill ”kliva in”i ditt/ert liv på grund av att han på något sätt är färdig med typen av liv.Jag har förstått av det du skriver att du är kär i Stenis, vilket låter underbart, men man blir lätt ledsen om man inte delar, eller vill dela varandra liv på de villkor som gäller, i ditt fall att du faktiskt har hemmaboende barn.Han låter lite bekväm och ovillig att ge upp det liv han lever, om du inte verkade gilla honom så mycket skulle nog rådet vara att skippa honom, men men ….nu kan man ju inte råda över vad man känner :(=.
GillaGilla
Du har nog både lite rätt och lite fel…för jag vet inte om jag heller är villig att ge upp MIN frihet…och ”böka ihop det” med en man, som ska lägga sej i hur jag går och står och är med, och utan, mina barn. Jag har redan levt med en ”styvpappa” till min äldsta, och trots att han var ett otroooligt ”lätt” barn, så ”bökade det till sig” och jag tror inte jag orkar med det igen…Han har upplevt detsamma (Stenis alltså), så han vet ju också hur tokigt det kan bli när två familjer ska bli en……Så jag tror vi båda är lite ”bekväma” där…eller vad det är…Rädda kanske…Jag klarar INTE av att någon klagar på mina söner! Oavsett deras beteende. Så det så! Jag är hyperkänslig där. Orkar inte. Vill inte. Jag tror vi båda egentligen vill ”kliva in i varandras liv” när jag är färdig med ”barn-livet”…TROOOOOR jag. Tills dess är vi väl särbo, antar jag….Men man kan ändå ”kliva in” lite mer…
GillaGilla
Det är inte roligt när man känner att man prioriterar någon men inget får tillbax =( Usch jag förstår du är besviken !! Kraaam
GillaGilla
Tack för stödet! Kram tebax!
GillaGilla
Klart man vill bli MEDbjuden, inte vara den som tränger sig på. Fast saken är ju faktiskt som du själv skriver i kommentarerna, du är kanske inte så tydlig med vad du vill.Karlar kan vara lite underliga utan att mena det. Mitt ex tyckte om att göra saker, men det var alltid JAG som fick föreslå dem och komma på dem. Det tänkte han aldrig på, vilket kom fram när JAG förde det på tal.
GillaGilla
Killar är verkligen…konstiga! Och ändå lever jag med en helt bunt! Hoppas inte dom blir lika ”knepiga” att förstå sej på… 😛
GillaGilla
Jag tycker inte du är barnslig. Så skulle jag också känna. Ni har ju liksom bara varannan helg ihop och då borde han välja dig. Annars skulle jag undra om han verkligen hade samma känslor för mig som jag för honom, om det gällde mig. Fast vi kanske är barnsliga båda två 😉
GillaGilla
Klart vi är! Vi är ju nästan släkt ju! Kram! Tuuuusen tack för kortet också!!! Det ENDA jag fick på ALLA HJÄRTANS DAG och jag blev skitglad!!! ❤
GillaGilla
Vi SKA träffas i helgen. Jag SKA åka till honom. Jag SKA följa med hem till sonen! Och när han åker på match klarar jag mej själv några timmar (eller så träffar jag min kära mor….). Puh!
GillaGilla
Vad bra att du blev glad =) Trots att det nog kom fram lite för sent. Men det är tanken som räknas 😉
GillaGilla
Absolut!!! Kram!
GillaGilla
För mig verkar det uppenbart att ni två har helt olika syn på ett förhållande. Det är nog det det handlar om. Vill inte tro att han älskar mindre än vad du gör, eller engagerar sig mindre än vad du gör.. Men han gör det på ett annat sätt?Det gör det ju dock inte mindre frustrerande för dig. Även om det känns väldigt märkligt att ge tips till en terapeut så skulle jag säga: Ta ett snack.Vad har ni för förväntningar på relationen?Vad vill ni ha ut av den?Vad har ni för framtidsplaner?
GillaGilla
Ha ha ha! Den bästa meningen av alla var: ”Det känns lite märkligt att ge tips till en terapeut”….Ha ha ha! Vet du, i Livet är jag ”en helt vanlig människa” med samma idiotiska konstigheter som ”alla andra”….Så jag tar tacksamt emot råd! :)En utav Stenis finaste sidor är att han ser MEJ och inte ”terapeuten”, men det är väl för att vi träffades låååååångt innan jag blev terapeut, så han ser erviluca, och det är så skööööönt! Så när jag är ”knäpp” så säger han aldrig ”…du som är terapeut borde väl….” utan han låter mej vara knäpp! Tack för råden!Kram!
GillaGilla
Har en kompis vars pojkvän gjorde EXAKT likadant. Hon bjöd hem honom till sig, de gick ut o åt middag, han fick träffa alla hennes vänner. Men när hon försökte lite snyggt höra sig för om inte hon fick träffa hans polare kom han alltid med dumma ursäkter.När hon gick så långt att hon droppade en viktig kväll med sitt nya jobb för att umgås med honom (som förbestämt på måndagen) fick hon till svar att han skulle hänga med grabbarna. Där o då ruttnade hon rätt snabbt o dumpade honom. Det är tyvärr så att vi kvinnor/tjejer släpper allt vi har för händerna när det gäller kärleken, medan de glider omkring på ett bananskal…väl medvetna om att de kan göra lite sm de vill, menar flickvännen släpper ju ändå allt när jag vill träffas.Sad but true.Sen kan jag bara hålla med Lilla Anna.
GillaGilla
Ja, det är väl så att man (jag) blir så kär och ”uppslukad” så att ”allt annat” blir så ”oviktigt” och ”tråkigt”…..och så vill jag passa på att träffa Stenis så fort det går. Han är mer ”fyrkantig” och om han bokat in något så är det svårt att ändra det….men ju längre vi varit tillsammans desto mer har han ju ”pusslat in” mej…. Han blir så påverkad av att jag blir ledsen och arg – speciellt när jag blir ledsen… och besviken…. Han får såååååå dåligt samvete! Det känns bra. 😛
GillaGilla
PS. Han har nu ”pusslat in” mej i helgen! Vi ska träffas! DS.
GillaGilla