Det braiga med att vara tjock /erviluca

(Googlad bild: Brigitte Bardot….men det kunde varit jag! 😛  )

När jag var ung, var jag smal! Hela uppväxten var jag supersmal! Jag minns inte hur det var att kunna äta ALLT, men säkert njöt jag inte som jag borde ha gjort.

 Grejen var ju också att jag då inte gillade fett speciellt, och inte var tokig i chips och sånt, utan att det räckte med ”bara lite” för att jag skulle vara nöjd.

Nåja.

(Googlad bild: Vet ej vem det är, men kunde varit jag! 😛 )

Det tokiga var DÅ att min kropp var såååå snygg, men att jag inte hade vett att njuta av det själv, utan klämde lite irriterat hääääär och petade missnöjt lite dääääär, och hittade fel och skavanker på den nästintill perfekta kroppen!

(Goooglad bild: Inte jag, men kunde ha varit…)

 Jag tränade ju dans 4 timmar OM DAGEN, så jag KAN ju inte ha varit annat än Supervältränad! Men jag njöt inte, och kände mej inte vacker!

Slöseri med en snygg kropp, kan jag tycka nu!

Men NU! Jag är ”överviktig”, enligt BMI (”Jävla BMI!”), och bör alltså gå ner några kilo i vikt. Och det är såååå jobbigt och tråkigt, men nu har jag tagit tag i det iallafall…och har väl förlorat ett par kilo…typ.

(Googlad bild. Inte jag. Inte ens speciellt likt, men men….Sexig är hon iallafall…)

Och plötsligt känner jag mej SMAL och SNYGG! Jag vill liksom gå omkring och ”outa” mej själv! Visa upp mej och vicka på rumpan och gå omkring naken! För jag KÄNNER mej så SNYGG och smal!

Sen att den JÄVLA spegeln säger något annat…..Den säger: ”Haaaa haaaaa! Du har inte förlorat ett hekto!!! Na na na na naaaaa naaaaaa!”

(Googlad bild. No comments)

Fuck spegeln! Jag känner mej SNYGG och SEXIG!

Fast jag väger säkert mer än 20 kg mer än jag gjorde när jag var SMAAAAAL och UNG och de facto VACKER!

Så DET är det braiga med att vara tjock: Att man kan njuta när man gått ner i vikt, för man känner den Härliga Skillnaden! Och man känner sej SNYGG!

Typ.