Jag funderar på saker och ting…Kanske finns det inga svar – kanske finns det….
Men när jag får kontakt med en tjej/kvinna från min barndom via FB och får veta att hon fick sitt första barn när hon var 19 år, och därefter har hon fått fem till. Hon och hennes man, som hon träffade när hon var 16 år, har alltså sex barn tillsammans.
Så frågar jag var dom bor, och då visar det sej att dom flyttade först 3 mil från vår hemstad, och 27 år senare flyttade dom 3 mil till – fast åt andra hållet.
Vad har hon arbetat med alla dessa årt? Tja….Tagit hand om sina barn förstås, och jobbat, med lite av varje….Lite här och lite där….Jobbat och jobbat….
Och jag blir så FASCINERAD!
Vad är det som gjort att jag alltid velat vidare, velat utvecklas, flyttat, pluggat vidare och vidare, bytt jobb, flyttat igen, velat vidare, vidare…lära mej mer, velat veta mer, inte varit tillräckligt nöjd, flyttat vidare….osv.
Jag är både nöjd och inte nöjd med hur det var och hur det blev….och jag kunde inte göra på annat sätt, för lusten och viljan att ”vandra vidare” var så stark så jag hade inte kunnat göra på annat sätt och ingen hade kunnat stoppa mej.
Men hur fungerar/funderar man när man Stannar kvar? Är man är NÖJD från början då? Eller är det så att man inte orkar ta tag i saker? Eller handlar det om Mod? Att våga ändra på sitt liv?
Många säger att dom inte kunde pugga, byta jobb, flytta pga ekonomin, men den har aldrig stoppat mej – inte för att jag haft pengar, utan för att jag alltid tänkt: ”Det löser sej!”…..och så har det gjort det….
Hur är det med NYFIKENHETEN? Om man bor i Bollnäs tex, är man då inte nyfiken på hur det är att bo i Sundsvall eller Gävle? Eller varför inte i Stockholm eller Malmö?
Och om man träffade Pelle/Anna vid 16 års ålder….Är man då inte nyfiken på hur det hade varit att vara med Någon Annan?
Och om man sitter i kassan på ICA i Bollnäs i några år – blir man då inte nyfiken på hur det är att göra Något Annat Någon Annanstans?
Eller?
Vad är det som gör att VISSA bara MÅSTE vidare, och andra stannar kvar?
Vad är du för typ, och varför blev det som det blev/är?
Hur tänker/tänkte du?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag vill vidare. Vad finns bortom nästa krök?
GillaGilla
Nyfikenheten får en att vandra vidare…Eller Otålighet….Eller missnöjde med hur det ÄR, eller vilja att veta mer?!
GillaGilla
Vissa är nog faktiskt nöjda där dem är. Eller nöjda, och nöjda. Du är väl också nöjd även om du har svårare att slå rot? Nöjd med sökandet. Andra behöver fasta punkter för att känna sig trygga. Alla har nog inte samma rastlösa nyfikenhet i kropp och själ.Själv är jag nog någonstans mittemellan. Vill ha en fast plats i tillvaron, men ändå utrymme att växa och hitta nya sätt att utvecklas utan att för den sakens skull egentligen röra på mig.Lät det där ens ett dugg vettigt? 🙂
GillaGilla
Nja, jag blir ju liksom aldrig Riktigt Nöjd, eftersom jag hela tiden ska vidare… Jag vill stanna. Jag vill Landa. Jag vill känna mej Nöjd.
GillaGilla
”De som vill vidare” vill nog inte veta svaret och de som är ”nöjda” är inte så väldans intresserade av det.. : )
GillaGilla
Jo, jag vill veta hur det KÄNNS att ‘välja att stanna”. Hur känns det inuti?
GillaGilla