Månadsarkiv: november 2010

Varje gång jag går in i ett mörkt rum, genom en korridor, eller bara in på toaletten så tänds det lampor…Går man i en korridor tänds lampa efter lampa vartefter jag går….och då vill jag alltid sjunga:

-”Bereeeeeden väääääg för Heeerraaaan. Berg sjuuuunken djuuuuup ståååååån uuuuuuupp!…” för jag känner mej verkligen som Jesus när jag går fram och det liksom Bara Händer….

Vattnet delade sej…Vilket mäktig känsla det måste ha varit: Att gå där och allt bara Händer!

Så känns det att gå in i ett rum, gå i en korridor eller in på toaletten…på mitt jobb…när lamporna tänds i rum efter rum…och släcks när jag går….

-”Mamma! Det finns flera olika saker som heter mus, eller hur?!” frågar Minsting med glimten i ögat.

Han VET redan, men vill få mej att bekräfta – säga det rakt ut. Och det är jag bra på.

-”Ja det finns vanlig mus, som springer runt och äter ost och säger ”pip pip”….”

….och så finns det dator-mus, som man klickar med på datorn….

….och så finns det fitta=mus, dvs att man kallar ibland snippan/fittan för mus också!”

-”Det var väl det jag visste!” säger Minsting stolt.

Min syster fick ett mail ifrån en kompis, som varit älskarinna åt en gift man i fyra år. Hon (kompisen – vi kan kalla henne Anna) var upprörd över att hon fått veta att mannen (vi kallar honom Kalle) varit otrogen (!) mot henne!

Jag blir snurrig i huvudet.

Om man är ihop med en gift man, så får man anta att han har en fru. I dom flesta äktenskap pågår någon slags sexuell aktivitet – iallafall då och då – oavsett vad Mannen säger. Tror jag. Nåja. Är det ”otrohet mot älskarinnan” då?

 Någonstans kan jag tycka att älskarinnan får ”skylla sej själv”: Kliver man in i en relation med en Upptagen man så vet man liksom förutsättningarna.

Jaaaa, jaaaa, ”dom” säger alltid att dom ska lämna sin fru (som inte förstår dom, och som dom inte haft sex med på X antal månader…ja ja ja…same same….), men dom kan inte…

-…….för ”baaaarnens skull” (för barn tycker ju det är såååå härligt när pappor har älskarinnor istället…. och när pappor sviker deras mammor…. *harkel*) eller

-…….för ”Företagets” skull (för frun är deras revisor eller annan anställd, och då ”gååår det inte”…men att svika sin fru/revisor/medanställt med 200 lögner går väldigt bra….*harkel*)….eller

-…….för att någon blivit sjuk, eller håller på att dö….eller

-…….någon annan ursäkt…. (jag träffade en kille gång, som visade sej vara gift, och han sa att han gärna ville ha en relation med mej, men att han inte kunde skilja sej eftersom hans fru hade alkoholproblem och hon skulle supa ner sej om han skilde sej….*harkel*….Nej, jag satsade inte på honom. Alls.).

Nåja.

Men i det här fallet, med Anna och Kalle, visade det sej – efter 4 års ”av-och-på-förhållande” – att Kalle även haft andra tillfälliga älskarinnor, samt en och annan hora. Hej och hå! ”Överraskningarnas tid är inte förbi”.

Anna blir GALEN över att han är ”otrogen”…. och jag bara måste få tänka ”som man bäddar får man ligga”…och så tänker jag att ”NU borde hon VERKLIGEN förstå Kalles fru, Ingrid, för nu sitter dom VERKLIGEN i samma båt.”

Men det gör hon inte. Hon är ännu argare på Ingrid! Jag förstår inte varför hon är arg på Ingrid från början…Jo, för att Ingrid ”snokar”, och för att Ingrid varit arg, och för att Ingrid….. bla bla bla….

Vad tycker hon Ingrid ska göra då (när hennes man tycks vara otrogen)? Ropa: ”Tjohej, vad roligt! Och SNYGG är hon också!”, eller??? Klart att Ingrid snokar, klart att Ingrid är arg och ledsen, klart att Ingrid ”hatar” älskarinnan…..

Men varför ”hatar” Anna Ingrid? DET förstår jag inte. Ingrid har ju liksom bara varit kär i Kalle en gång i tiden och stått och lovat Evig Trohet med honom i kyrkan vid ett tillfälle. Inget annat. Jo, kanske fött hans barn också. Och tagit hand om dom. Men det var ju inget jämfört med vad ÄLSKARINNAN givit honom (”heta nätter”)……eller nåt….

Näe.

Kan det stämma: ”En gång otrogen -alltid otrogen”?

Jag tror inte riktigt det, eftersom jag själv varit otrogen en gång, och aldrig mer (!). Men då tar jag en annan  mening som passar bättre i detta sammanhang:

”En gång är ingen gång, men två gånger är en vana”

Eller?

…och man ska aldrig säga aldrig….och det känns lite som om jag står och kastar sten utanför glashuset, men inte emot det…och kanske jag går in i glashuset….och kastar sten….

Men ”den dagen – den sorgen”.

Återkommer då.

Jag mådde lite illa igår e m  och kväll, och mår illa nu. Ibland är det som om jag får en yttepytteliten bacill i mej som härjar runt i magen och gör hela magen alldeles bubblig och äcklig….och jag blir lite matt…i ett par dagar…och sen är det över!

Hoppas det räcker även denna gång.

Jag mår illa, känner mej lite svag, har ont i leder, ont i huvudet (men det har jag ju så ofta, så att det orkar jag knappt bry mej om…)….

Egentligen vill jag bli sjuk.

På Riktigt. Hög feber, frossa, krypa under två täcken i soffan och bara fryyyysa av feber….och så ska det vara jättesuperdupersynd om mej….i några dagar…Det räcker så.

Men helst när jag inte har barnen, och helst när jag inte ska träffa Stenis….Eeeeeh? NÄR blir det då?

Brev till Ödet/Gud/Den-som-styr:

…………………………………………………………………………………………………………………………..

”Hej Ödet/Gud/Den-som-Styr!

Jag skulle vilja bli sjuk den 9-12 november, med feber: ca 38,9-39,2 C (tror jag räcker), lite feberfrossa, som släpper då och då….Tappad matlust, liiiite ont i lederna…Helst ingen huvudvärk, men OM jag måste ha det – bara lite, tack. När jag tar Alvedon ska febern gå ner tillfälligt så att jag orkar gå ut med hundarna en kort sväng. F ö räcker det med att jag är sjuk 2-3 dagar. Inget halsont, tack. Kanske liiite snorig kan jag vara.

 Tack på förhand!”

………………………………………………………………………………………………………

Mööööööööööööööööörkt ute.

Jobba.

Möööööööööööööööööörkt ute.

Handla.

Hem.

Hundpromenad.

Pyttipanna med stekt ägg och inlagda rödbetor.

Mums mums! Eller glass.

Dataspel och TV-tittande.

Klippa lite på Milton…som gick från att ha varit svart till att bli grå….

Många ”borden” finns kvar… men dom går ingenstans…dom tar jag ”manjana”………

…för jag har för många manliga ingredienser i mej… eller så är jag bara romantisk…och därmed väldigt kvinnlig…? :

Jag tar för många initiativ, är för snabb och för het på gröten, är för på och för mycket….är inte tillräckligt ”mystisk” och ”försiktig” och avvaktande….

….har det lite svårt med tålamodet……vad gäller vissa saker iallafall…

Om jag var man skulle jag skicka SMS varje dag till den jag älskar….Kärleks-SMS, sex-SMS (kanske…har inte prövat, men är inte ovillig till att göra det….) och gulliga SMS….

Jag skulle skriva fina saker på Meddelandesidan och helt öppet på Facebook då och då.

Jag skulle kanske skicka en blomma någon gång, och ett kort då och då…. och ordna med en Romantisk kväll med tända ljus och kanske inleda kvällen med ett bubbelbad…kanske….

Jag skulle inte hälla blomblad i toa-vattnet, som jag hörde att någon gjort….och troligen inte ens blomblad på lakanen….

Men jag skulle sända små meddelanden då och då, enligt ovan, för att jag älskade henne, och för att hon skulle känna sej älskad och uppskattad….

….men nu är jag bara en ”Mystisk Quinna”….som ska ”ligga lågt” och ”avvakta”…..

Varför bor man i ett land som är MÖRKT halva året? Och kallt?

Varför bor man i ett land där man efter jobbet måste krypa in i sin koja och kura ihop sej mot kyla och mörker?

Varför bor man i ett land där väggarna håller människor ifrån varandra?

Varför bor man inte i ett land där man efter jobbet fortsätter LEVA – tillsammans med andra?

I ett land där man tar en drink, eller en öl eller en kopp kaffe  vid poolen, eller stranden, eller på tomten med sina grannar eller vänner, efter jobbet…pratar bort en stund och umgås…tar det lugnt – tar en toy!

Varför bor man i ett land där skorna blir blöta rätt igenom av vätan som kryper in, och där man behöver tre lager kläder för att ta en liten promenad, där folk stirrar i marken när man möts, istället för att leeee och säga ”HEJ!”…

….och hur orkar vi???

Jag läser i tidningen Tara från juni 2009. Det är Maggan Hägglund, 56 år, som skriver på sista sidan i tidningen: ”Till sist med Maggan”.

Hon beskriver sej själv som att hon lever, och alltid har levt som i en känslomässig ”berg-och dalbana”, och att hon lärt sej att acceptera att hon är den sort hon är.

Att hon ibland varit avundsjuk på dom som ”har själar som tuffar på som lugna, pålitliga trygga fiskebåtar”, men att hon när hon är uppe högst uppe i sin berg-och dalbana, är lycklig över att hon kan känna den kärlek till livet och en euforisk lycka över Allt – både stort och smått. Att hon som ”berg-och dalbaneåkare” också då får ”ta” att hon åker ”snabbhiss ner under stenen. Tio våningar ner utan dagsljus”.

Det går inte att bygga om en berg-och dalbana till en stadig båt. Eller tvärtom.

Vi är dom vi är. Och det gäller att acceptera det.

Hon menar att man får bli sin egen själsfrände och lära sej älska sej själv som man är, i sitt trygga tuffande eller i sin hisnande berg-och dalbana.

Det är så fint och klokt skrivet att jag både vill dela med det till Er, som jag nu gjort, och så vill jag suga på texten själv en stund till…och låta den åka in i mej och landa där…för jag behöver förstå det på djupet (fast det är rätt så självklart)…

…för är man en berg-och dalbaneåkare så är inte livet så himla lätt alla gånger, och jag har, precis som ”Maggan”, försökt bygga om berg-och dalbanan X antal gånger.

Men kanske jag bara skulle ta och bli vän med mej själv…och låta mej fortsätta åka….uuuuuuuppp och neeeeeeeer….Turerna neråt är ju ändå inte så långa….

Och turerna där uppe är Helt Fantaaaaaaaaastiska: Tjohooooooooooo!