Jag ser fram emot dom helger jag ska träffa Stenis….Jag tänker på måndagen att ”snart är det tisdag…” och på tisdagen ”kommer snart onsdag”….och sen blir det onsdag ”och snart kommer helgen” ….och så blir det torsdag….och så är det ”FREEEEDAG!!!!: Jipppiiiii!”
Men inför den här fredagen kändes det både som jag beskrivit ovan, OCH Något Annat….Något Odefinierbart….Något Konstigt….Något….Underligt…En magkänsla som sa: ”Hm….det är något som inte stämmer”….
EN anledning kan ju vara att Stenis inte ringde varje kväll. Det brukar han göra….. och då satte oron och funderingarna igång….
Jävla oro och jävla funderingar! Hate them!
Oro och funderingar ”utan ord” liksom….sån oro som man inte kan förklara:
-”Jag känner mej orolig för att…..??????? …..för att…..bah liksom att…..för att…..????”
Jag visste inte om jag skulle åka till honom eller inte! Han hade ju inte hört av sej! Och jag gick där som en fåne och trodde att jag skulle åka dit.
Så jag SMS:ade: ”Ska jag komma till dej i helgen?” på onsdagen, eller om det var torsdagen….Inget svar.
Så ringde jag på fredagen, med en en klump i magen, och med tankarna: ”Vad har hänt, liksom? Varför får jag inget veta? Jag måste ju också kunna planera mitt liv!”
-”Jag är sjuk!” sa en ynklig röst, ”Jag blev sjuk i tisdags…Hög feber, ont i kroppen…Influensa. Mår skitdåligt!”
-”Jahaaaaa!” sa jag och blev både lättad och besviken, och tänkte bara på att det var synd om MEJ!
Det är synd om mej för att jag inte får träffa Stenis! Så enkelt är det. Och så blir jag lite sur för att jag inte fick veta, i tid…
….och så känns det som ett MAGPLASK, liksom….
Jag hoppade (-s) och ”PLASK!” Och ”AJ!!!”
….och nu svider det på…magen….
Och jag, hemska människa (!), tycker inte synd om Stenis som är sjuk! Bara om mej själv, som en stor jävla egoist!
Vad är det för fel på mej???
erviluca #mammatillfyrakillar 