Dagsarkiv: 9 november, 2010

Hon vågade! /erviluca

 

Vi satt i solen i somras och pratade om förhållanden och kärlek och sånt….Hoppsan, vad ovanligt…. eh?

Hon berättade om när hon träffade Markus….att dom först hade träffats på samma fest, och hon tyckte att han var gullig, så hon pratade lite extra med honom och så….Sen ”råkade” dom hamna på samma fest ytterligare en gång och då kom dom att prata om midsommaren. Han sa att han skulle vara med två vänner i deras sommarstuga i Falun.  Hon sa att hon hade inget speciellt för sej på midsommarafton, och sen bjöd hon i princip in sej själv…

Jag, som är modig, på ett helt annat sätt, förundrades över hennes mod:

-”Men tänk om han inte VILLE och bara var artig och inte kunde säga nej! Tänkte du inte så?” frågade jag…

-”Äh, man får väl chansa lite!” svarade hon så glatt.

Så åkte hon till Falun för att fira midsommar med en kille, som hon träffat två gånger, och inte ens kysst (!), och hans två kompisar.

Det var lite pinsamt först, berättar hon…fast bara lite….Hon pratade på, och hon gillade hans kompisar! Jag vet att hon verkligen kan ”prata på om ingenting”….. Hans vänner var jättetrevliga – det var ett par, som tur var!

När dom på natten skulle gå och lägga sej, skulle dom sova i Friggeboden tillsammans.

Själv kände jag att det måste ha känts jättejobbigt att krypa in i en Friggebod med en man man knappt känner och varken har kramat eller pussat eller ”gått vidare” med på något sätt….

-”Amen, på något sätt förstod jag ju att han var intresserad, fast blyg, för annars hade han väl inte låtit mej komma dit, och sova i samma Friggebod!” berättade hon så självklart.

 

-”Så jag bah frågade om jag fick sova i hans säng, fast det fanns två sängar, och han öppnade sitt täcke och släppte in mej…..Sen blev det ju som det blev…. Men så hade han inga kondomer, så jag sa åt honom att springa till sin kompis och fråga om han hade….Det hade han!” berättar hon vidare glatt.

Jag lyssnar Imponerat. Vilket mod!

 Hon berättar vidare hur hon då och då under deras förhållande sedan sa att hon älskade honom, men att han i början väldigt sällan sa det tillbaka.

-”Kändes inte det lite….övergivet….eller blev du inte orolig och rädd att han faktiskt inte älskade dej?” frågade jag.

-”Nej, varför skulle jag oroa mej över det?” frågade hon och såg förvånad ut. ”Vi var ju tillsammans och träffades varannan helg. Jag tänkte att han bara hade svårt att säga orden, liksom”.

Och jag undrar hur man blir så trygg i sej själv. Hur man får så god självkänsla, att man liksom bara vågar utgå från sej själv – ”jag älskar honom” – och så leva utifrån det. Inte ifrågasätta om man själv är älskad, om man duger, om man är bra nog, om det kommer att hålla osv osv.

Så härligt att bara tänka: ”Jag älskar honom/henne!” och så utgå från det. Inte undra om han älskar mej, varför hon inte ringer, att det gått fem dagar sedan man hördes…och vad betyder det osv osv, utan bara ”Jaha! Jag älskar honom och då gör jag så här.” Punkt, liksom.

Nej, hon är inte ovanligt snygg eller något! Hon ser rätt alldaglig ut och är ganska överviktig. Så det har inget med utseendet att göra.

Jag funderar vidare….

Att älska "lika mycket"…. /erviluca

 

Är det viktigt att man i en relation älskar ”lika mycket”….att det liksom väger jämnt på vågen….?

Kan man liksom hälla en massa kärlek över någon som ”håller igen”, eller blir det ”tvärtom-effekt” då?

Och hur känns det när man ”hällt färdigt”? Om man har en stor röd hink full av kärlek som man häller….och så blir hinken tom…. och inget händer….Vad händer sen?

Är det bättre att vänta med att hälla, fast hinken håller på att svämma över, tills man märker om den andra också öser?

-”Om du tar 1 dl så tar jag 1 dl….Va! Tog du bara ½ dl? Då tar jag tillbaka ½.”

Eller?

Brukar det ”väga jämnt” i kärlek, eller turas man om?

Hur är det för dej/er? Hur har det varit för dej/er?

 

 

"Vi älskar snö!!!" /erviluca

mobilbilder 021.JPG

 

-”VOFF VOFF VOFF VOFF!” + Flisa stirrar uppfodrande på snön =

– ”Gör en snöboll och kasta den!!!”

 

mobilbilder 027.JPG

Flisa ”fångar” snöbollen som begravdes djupt ner i snön….

Lycka!!!

 

mobilbilder 024.JPG

Milton är tyst när han leker, men visar med  hela kroppen vad han vill:

 -”Jag vill också fånga! Jag vill också fånga!!”

mobilbilder 029.JPG

Flisa ”säger” till Milton:

– ”ALL SNÖ ÄR MIN SNÖ och  ALLA SNÖBOLLAR SOM KASTAS ÄR MINA!…..Förresten ÄGER jag typ HELA VÄRLDEN!!”

Ja, hon är rätt högljudd när hon säger det….

Milton svarar snällt: 

 -”Okey…. You´re the boss!” (Jorå, han pratar lite engelska också… ).

 

mobilbilder 025.JPG

-”Kasta igen´rå! Kom igen!!!! Vad väntar du på??!?”

 

mobilbilder 031.JPG

IVÄG på NYA härliga äventyr i snön!!!!

 

Livsdikt vid vägens ände /erviluca

 

 

 

Du går till vägens ände och vänder dej om

du kan inte gå tillbaka samma väg som du kom

 

Vägen dit var krokig och du snubblade ibland

över haven du tog båt, men du nådde alltid i land

 

Du fokuserade på målet, och ej på vägen dit

Nu står du där och tänker: ”Nu har jag kommit hit –

 

och allt känns lika vanligt och simpelt som igår

Jag glömde leva Livet på vägen som jag går”,

 

och du vill gå tillbaka och göra allt igen

men livet går bara framåt och är faktiskt sen….

 

Så när du står vid vägens slut och undrar vad som hände

 börja leva här och nu, istället för att vänta, vid vägens ände

 

men vägen var också rolig och härlig och glad

och fick dej att springa framåt varje härlig dag

 

Fortsätt framåt på krokiga stigar, men upplev varje dag

inse att det är människor omkring dig som gör att du blir glad

 

Se varje litet ögonblick och njut av varje stund

 det gråa och svarta är också värt att ses i varje liten sekund

 

Du väljer att leva ett rikt, och kärleksfullt, liv

eller att slösa bort det i bitterhet och kiv

 

Det är ditt val i nuet och du gör det just idag

och om igen i morgon och därefter varje dag 

 

 

 

Overdriven or freeked out? /erviluca

 

Ibland är jag lite överdriven och lite ”för mycket”….sometimes I am a little overdriven and too much….

Ibland är jag lite underdriven och lite ”för lite”….sometimes I am a little underdriven and a little too little…

Ibland är jag nog rätt lagom ändå…..Sometimes I am pretty in between….

 

Det bästa som finns är att fokusera på Annat och Andra, och inte skåda ner i naveln to bloody much!

The best there is, is to focus on other things and Other people and not look down into your own bellybutton, för jävla mycket!

 

Men hur faan gör man när huvet värker och suger musten ur en, och gör en till en liten jävla disktrasa i både lukt och utseende??

But how do you do it when your head is aceing and take the must out of you and make you to a fucking dishtowel in both smell and look?

 

Och fråga mej inte varför jag både skriver på svenska och engelska, för jag har ingen aaaaaning! Hjärnan har väl fått kortslutning av all värk, helt enkelt….

And don´t ask me why I am writing in both swedish and english, because I have no clue! The brain must simply had freeked out by all the pain…..

 

 

 PS. Jag har ALDRIG haft navel-ludd – har du? I have never had bellybutton-dust – did you? DS.