Min syster fick ett mail ifrån en kompis, som varit älskarinna åt en gift man i fyra år. Hon (kompisen – vi kan kalla henne Anna) var upprörd över att hon fått veta att mannen (vi kallar honom Kalle) varit otrogen (!) mot henne!
Jag blir snurrig i huvudet.
Om man är ihop med en gift man, så får man anta att han har en fru. I dom flesta äktenskap pågår någon slags sexuell aktivitet – iallafall då och då – oavsett vad Mannen säger. Tror jag. Nåja. Är det ”otrohet mot älskarinnan” då?
Någonstans kan jag tycka att älskarinnan får ”skylla sej själv”: Kliver man in i en relation med en Upptagen man så vet man liksom förutsättningarna.
Jaaaa, jaaaa, ”dom” säger alltid att dom ska lämna sin fru (som inte förstår dom, och som dom inte haft sex med på X antal månader…ja ja ja…same same….), men dom kan inte…
-…….för ”baaaarnens skull” (för barn tycker ju det är såååå härligt när pappor har älskarinnor istället…. och när pappor sviker deras mammor…. *harkel*) eller
-…….för ”Företagets” skull (för frun är deras revisor eller annan anställd, och då ”gååår det inte”…men att svika sin fru/revisor/medanställt med 200 lögner går väldigt bra….*harkel*)….eller
-…….för att någon blivit sjuk, eller håller på att dö….eller
-…….någon annan ursäkt…. (jag träffade en kille gång, som visade sej vara gift, och han sa att han gärna ville ha en relation med mej, men att han inte kunde skilja sej eftersom hans fru hade alkoholproblem och hon skulle supa ner sej om han skilde sej….*harkel*….Nej, jag satsade inte på honom. Alls.).
Nåja.
Men i det här fallet, med Anna och Kalle, visade det sej – efter 4 års ”av-och-på-förhållande” – att Kalle även haft andra tillfälliga älskarinnor, samt en och annan hora. Hej och hå! ”Överraskningarnas tid är inte förbi”.
Anna blir GALEN över att han är ”otrogen”…. och jag bara måste få tänka ”som man bäddar får man ligga”…och så tänker jag att ”NU borde hon VERKLIGEN förstå Kalles fru, Ingrid, för nu sitter dom VERKLIGEN i samma båt.”
Men det gör hon inte. Hon är ännu argare på Ingrid! Jag förstår inte varför hon är arg på Ingrid från början…Jo, för att Ingrid ”snokar”, och för att Ingrid varit arg, och för att Ingrid….. bla bla bla….
Vad tycker hon Ingrid ska göra då (när hennes man tycks vara otrogen)? Ropa: ”Tjohej, vad roligt! Och SNYGG är hon också!”, eller??? Klart att Ingrid snokar, klart att Ingrid är arg och ledsen, klart att Ingrid ”hatar” älskarinnan…..
Men varför ”hatar” Anna Ingrid? DET förstår jag inte. Ingrid har ju liksom bara varit kär i Kalle en gång i tiden och stått och lovat Evig Trohet med honom i kyrkan vid ett tillfälle. Inget annat. Jo, kanske fött hans barn också. Och tagit hand om dom. Men det var ju inget jämfört med vad ÄLSKARINNAN givit honom (”heta nätter”)……eller nåt….
Näe.
Kan det stämma: ”En gång otrogen -alltid otrogen”?
Jag tror inte riktigt det, eftersom jag själv varit otrogen en gång, och aldrig mer (!). Men då tar jag en annan mening som passar bättre i detta sammanhang:
”En gång är ingen gång, men två gånger är en vana”
Eller?
…och man ska aldrig säga aldrig….och det känns lite som om jag står och kastar sten utanför glashuset, men inte emot det…och kanske jag går in i glashuset….och kastar sten….
Men ”den dagen – den sorgen”.
Återkommer då.
erviluca #mammatillfyrakillar 