En liten kärlekssång som jag skrev ”för hundra år sen”:
Det är du
Varm, som sommarnattens mildaste vind
God, som handen som smeker tår från kind
Lugn, som båten som glider in mot strand
Fin, som blomman jag håller i min hand
Det är du
Det är du
Öm, som mamman som smeker bort ett sår
Het, som solen som torkar upp en vår
Mjuk, som sammet som smeker mot min hud
Klok, som mannen som gav oss tio bud
Det är du
Det är du
Jorden slutar snurra
Solen släcks ner
om du säger till mej
Jag vill inte mer
Glad, för att du finns här helt nära mej
Het, och jag vill gärna bli ett med dej
Rädd, för att du ska sluta älska mej
Kär och jag vill bara vara nära dej
Det är jag
Det är jag
Jorden slutar snurra
Hjärtat slutar slå
om du säger till mej
att du måste gå
erviluca #mammatillfyrakillar 
fint ♥/ K
GillaGilla
Tack! ❤
GillaGilla
Men så fint…..=)
GillaGilla
Tack!*rodnar klädsamt*
GillaGilla
Jag skulle också vilja skriva så fina texter :-)Den måste du skriva ut med ett fint typsnitt och rama in tycker jag.Ha det gott // Tess
GillaGilla
Åh, vad glad jag blir! Det är så svårt att bedöma sina egna texter…Den här kom liksom ur hjärtat, och jag kan inte bestämma om den är bra eller inte… Den bara ÄR. Tack igen!
GillaGilla