Prov i 8:an /erviluca

 

Han har i princip aldrig läxor…men mej gör det inget, för jag tycker inte att läxor ska finnas.

Grejen är ju bara att dom faktiskt finns – i Verkligheten – och då blir det liiiite konstigt att just Han inte har några….

Han sitter i soffan efter maten…Nej, han sitter inte – han halvligger på ryggen…sådär ”tonårigt”…och så tränar han sin röst lite lätt: ”Uuuuäääääööööööööö!” . Inte så högt idag….Vi står ut….

Och så PLÖTSLIGT:

-”FAAN! JAG HATAR SPANSKA!!! Vi har PROV i morgon!!! Jag HATAR spanska!!”

Resten av familjen hoppar högt av det plötsligt utbrottet.

-”Jaha…Då får du väl plugga då!” konstaterar jag.

-”Men jag har inte PAPPRET! Jag fick inget…typ!”

Det är såååå konstigt, för han får ALDRIG dom papper som ALLA ANDRA fått…Det måste vara någon slags sammansvärjning emot honom, från ALLA lärare i skolan! Jag måste komma ihåg att klaga på det.

-”Men ring  någon då och fråga om frågorna på pappret, så kan han läsa upp dom och så skriver jag på datorn….”, säger jag.

-”INGEN ANNAN har spanska!” suckar han.

-”Är du ENSAM i klassen på spanskan?” säger jag förvånat.

-”Ååååååååååååå!” suckar han.

-”Har Robban (bästa kompisen) spanska?” frågar jag

-”Aaaaa…”, säger han.

Då är ni iallafall två i klassen, tänker jag, men säger:

-”Men ring honom då!!”

-”Näe, han orkar inte läsa upp ALLA frågor för mej!” suckar Mellan.

-”Jag tänker inte sitta här och hitta på en massa lösningar om du ska säga nej till allt!” säger jag.

-”Meh! Googla!” säger han uppfodrande

-”Googla vaddå??” frågar jag

-”Eeeee, googla bara!” säger han igen ointresserat…för nu är det något på TV.

-”VADDÅÅÅ! Jag kan väl inte bara googla ingenting!!” säger jag irriterat

-”Googla spanska verb, typ…” säger han

Jag gör det och får upp en massa spanska verb som jag sen läser högt (fast jag verkligen INTE kan spanska).

-”Jaaaa, DOM är det!” säger han och ligger kvar i soffan.

-”Res dej upp och aktivera dej!” säger jag

-”Eeeee, va?!?” Han ser nästan nyvaken ut nu…

-”Gör något! Googla själv och plugga in det du ska plugga in, så förhör jag dej sen!”

Han kommer med ett papper….

-”Hade du pappret??”

-”Typ….fast jag har inte fyllt i allt”, säger han och ger mej pappret.

-”Vad ska JAG med det till?” frågar jag förvirrat

-”Fyll i det!”

-”JAG? Jag har inget spanskaprov!”

-”Meh! Du kan väl fylla i det ändå! På den där översättsidan…”

-”Näe! Aldrig! Du lär dej medan du fyller i, och sen förhör jag dej…”

Försöka duger….

Pust!

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Ha ha ha, det låter som du har samma kids som mig ju. Är du säker på att du inte snott mina?Jag har fixat läxhjälp till de två största så i morgon kommer en kille hit o ska hjälpa mellan och då gäller det att han har kommit ihåg sina böcker. DET ska bli intressant kan jag lova. Jag antar att 1 av 3 kommer att komma med hem och resten blir det nog, ääähhhh, va? skulle dom oxåååå meeee? DET sa du inteeeee!!! Trevlig kväll // Tess

    Gilla

    Svara
  2. häärligt med son som du kan prata med. Njut av det och uppmuntra honom i positiv anda, positivism ger förändring!

    Gilla

    Svara
    • Absolut! Just nu ligger han i kökssoffan och vi pratar om man kan välja bort spanskan eller inte på högstadiet…Ska kolla det med skolan…Jag förhörde honom nyss och han hade typ 2 rätta svar av 20! Så det kommer INTE att gå bra på provet i morgon, kan jag lova. :POch han ”ORKAR INTE” plugga in det! 😦

      Gilla

      Svara
  3. Detta inlägg visar precis det jag menar- vänd på skolan. Låt små ivriga 6-åringar, som lär sig alla dinosaurier på latin hur lätt som helst, också få läsa tyska verb och andragradsekvationer. Låt tonåringarna klippa änglar i silkepapper, leka på skolgården och ligga på golvet och ha vila.

    Gilla

    Svara
  4. Ett helt underbart inlägg som jag gladeligen länkade till från min Facebook. Man skulle kunna tro att du suttit som en fluga på vår vägg. Byt bara ut spanska verb mot nästan vad som helst.

    Gilla

    Svara
  5. Asgarvar högt för mig själv. Vi tonårsmorsor har det inte lätt..

    Gilla

    Svara
  6. Hahaha vilket bra inlägg…..känner igen allt!!=)

    Gilla

    Svara
  7. Profilbild för Okänd Som Andra Fast Unik

    Kul läsning även om jag inte känner igen det alls….Undrar om det beror på att mina kottar inte är så stora eller om jag är en sån där hemskt sträng pappa 🙂

    Gilla

    Svara
    • Det beror på att dina kottar inte är så stora än….Om du ÄR en sträng pappa, får du också tonåringar som gör större uppror…tror jag… Ha haaa!

      Gilla

      Svara
  8. 🙂 ha en super dag tumme.

    Gilla

    Svara
  9. Vet du, jag visade min dotter det här inlägget o hon bara garvade. Tror hon känner igen sig liiiiiiite då :-))Hon finns på min sida om du vill kika in hos henne, Amanda heter hon.Sköt om dig // Tess

    Gilla

    Svara
  10. *skrattar* Ja, och dom kommer alltid på det sista dan. Framförhållning finns inte…Jobbade som No-lärare ett tag. Då läste vi ett ämne i 5-6 veckor, prov och sedan ett annat ämne. En av mina väna donnor i 9:an, em före provet…- Du Rok, det här provet i morron, är det Biologi?- Ja gumman, det är biologi vi har läst de senaste 6 veckorna, boken med blomman på utsidan… (man orkar inte ens bli trött…)

    Gilla

    Svara
    • Dom e så sööööta, dom små liven! Jag minns ju själv hur det var! Kärlek och killar var viktigast. Min hund kom som nr 2 (eller möjligen delad första plats). Dans var för mej nästnästviktigast…skolan kom väl på plats nr 10, typ! Jag gillade skolan, för att jag hade många kompisar…och det fanns snygga killar där… 😛

      Gilla

      Svara
  11. Profilbild för Okänd Herr och/eller Fru S

    Men hur gör dom som pluggar som faktiskt läser till prov osv, vad skiljer dom från dom andra? Jag pluggade extremt sällan till prov, räckte med att hänga med på lektionerna så fixade man proven, men det fanns ju dom som verkligen pluggade la ner tid på det hela, likaså fanns det ju dom som sket fullständigt i vilket och inte hade koll på något. Undrar vad som skillde oss åt, om det var föräldrarna.

    Gilla

    Svara
    • Jag har båda sorterna hemma. 15-åringen sliter och kämpar och läser och pluggar och tar hem läxor osv. 14-åringen är precis tvärtom…”orkar inte”…”glömmer”…”ingen sa till mej”…”visste inte att…” osv osv. Och dom har ALLTID varit olika! Men OM jag får 14-åringen att verkligen plugga på, ibland, om jag ”hinner”…så har han otroligt lätt för att lära och det går snabbt in i huvudet på honom. Han är dock mer lite sådär ”laid back”´i sättet och lever mer i NUET. 15-åringen Planerar, fokuserar, tänker på Framtiden, funderar på vad han ska bli…Tar Ansvar osv osv…Kanske handlar det om storasyskon, mellansyskon-syndrom…kanske inte… Själv pluggade jag nästan bara till prov och klarade mej ”hyggligt”…tyckte att det fanns mycket viktigare saker än skolan…bah! Liksom….

      Gilla

      Svara
  12. Hon finns någonstans bland mina favoriter 🙂 Det är konstigt hur deras språk ändras hela tiden. När hon pratar med mig, när hon pratar med vänner och hur hon skriver…. Herre Gud säger jag bara..

    Gilla

    Svara
    • Ja, men så har det alltid varit – att det funnits ett ”ungdomsspråk” och så tyckte man det var jättekul och töntigt när vuxna försökte härma det när man var ung…. 😛

      Gilla

      Svara
  13. Ha ha ha underbart!!!!! Min ena kille är precis likadan!!!!!! Jag har slutat tjata, verkar funka ändå. Men just det där att JAG ska göra istället, MEN HALLÅ det är inte JAG som har prov!!

    Gilla

    Svara
    • Jag har en som sköter nästan allt själv, och en som ”glömmer/tappar bort/inte vet vad dom har för prov/”ingen-har-sagt-något” och som försöker att få mej att göra det ÅT honom…..Pust! Men i slutänden blir det nog rätt bra män av dom ändå, tror jag! 🙂

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Maggan Avbryt svar