Varför säga ifrån så ilsket? /erviluca

Jag blir så besviken på MÄNNISKOR….faktiskt!

Varför? Jo…..

När människor ska SÄGA IFRÅN så är det som om vissa tar sats ifrån fotsulorna och LADDAR, för att sedan ”skjuta iväg världens salva” av ovett till den som dom irriterat sej på, eller som dom plötsligt måste säga ifrån till.

Varför kan man inte säga ifrån på ett vänligt sätt?

Exempel:

Jag är på väg hem från en skogspromenad med hundarna. Jag har just kopplat Milton, eftersom han jagar katter, om han får syn på någon, men Flisa får gå lös för hon traskar hemåt, utan att bry sej om varken andra hundar, katter eller människor. Hon tar lite turer hit och dit, men jag litar på henne, för hon springer ALDRIG bort och gör inte en fluga förnär.

Plötsligt har jag ett skrik, som låter helt GALET:

-””&/(/&/)/)=((?)=(=?åiojhioug/ )&)(j)=åä9!!!!”

Jag reagerar inte, utan fortsätter gå, för jag tror inte det är riktat till mej (jag tror faktiskt det är en utvecklingsstörd människa som har fått någon slags anfall som låter så…).

-”#()¤)#/?)”(¤)=”#?()=¤#?/)#(¤!!!!” låter det igen och jag känner på mej att den som låter kanske riktar sej  mot mej…så jag vänder om och går tillbaka, tills jag ser en kvinna som står på andra sidan gatan med två stora svarta hundar.

Hon skriker något till mej. Något i stil med att min hund sprungit bort – till vändplanen (långt bort) – och att jag borde ha koll på min hund och att hon alltid går lös och så en harang av något obegripligt.

Det ÄR så galet och LÅTER så galet, att jag bara gapar. Jag kommer liksom helt av mej! Flisa har ALDRIG sprungit bort och hon skulle ALDRIG springa ”till vändplanen” själv, och jag litar på henne till 100% att hon kommer tillbaka till mej inom kort, var hon än är…

Jag forsätter GAPA, medan kvinnan med hundarna går förbi mej. Den ena hunden morrar mot mej/Milton och kvinnan säger:

-”Bra! Morra åt dom du!!”

Jag fortsätter GAPA och det tar en stund innan jag hämtar mej….Jag förstår inte varför hon blev så ARG!

Sen kommer Flisa traskande glatt, och jag kopplar henne ”utifall att”…..

…och så tänker jag: Jag måste flytta! Jag kan inte bo bland alla dom här idioterna som skäller på mej och mina  hundar av och till och hela tiden….T o m hundägare skäller på mej!

Men VARFÖR måste folk SKÄLLA när dom säger ifrån?

Hon hade kunnat säga:

-”Ho ho! Du med svarta hunden!! Din ljusa hund sprang åt andra hållet! Såg du det??”

 

 

I somras, när mina hundar sprang över en liten gräsplätt, som jag trodde var ALLMÄN och inte ”tillhörde någon”, kom en gubbe utfarande som ett pistolskott och skrek ilsket: ”HÅLL REDA PÅ DINA JÄVLA HUNDAR! DOM SKA FAAN INTE GÅ PÅ MIN GRÄSMATTA OCH SKITA NER!!!”

Den gången blev jag också STUM, för vad svarar man på såna påhopp?

Han hade kunnat säga:

-”Du, jag gillar inte när hundar, eller katter kissar, eller går på min gräsfläck här….”

………………………………………………………………………..

Eller mannen som skrek:

-”SKA JAG GÅ PÅ DIN TOMT?!?! VA? VA? VA???!” när min ena hund sneddade över hans tomt….Den gången gick jag faktiskt fram till mannen och sa lugnt:

-”Ja, du får gärna gå på min tomt om det känns bättre så. Jag bor på Gräsgatan 5! Kom och gå på min tomt hur mycket du vill!” och så looooog jag.

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Galet! Förstår att du bara gapade, det finns många mystiska människor runt omkring oss =/

    Gilla

    Svara
  2. haha får mig att tänka på en busstur jag gjorde hem från jobb. I dom bussarna kan man fälla sätet så jag vände mig om och frågade kvinnan bakom om det var ok att jag fällde sätet något. Till svar får jag en lång harrang i skrikande tonläge om att det är trångt som det är och hon täcker FAN inte sitta trångt, det skulle jag ha klart för mig och jag skulle bara våga fälla sätet… Jag blev så paff så jag började skratta. Det var INTE uppskattat. För övrigt pendlade jag med henne i två år, jag såg henne inte le en enda gång. Så jag tror nog mer att det handlar om människor som tar ut sin inneboende frustration på främlingar.

    Gilla

    Svara
    • Ja, det är väl så….tråkigt, för det ”smittar”….dvs jag blir på dåligt humör när jag möter en sån där ”idiot”….Härligt att du började gapskratta! DET tror jag är den bästa medicinen! 🙂

      Gilla

      Svara
  3. Det var ju inte planerat att skratta, det bara blev så.. men jag tror att det gjorde att jag inte lät mig bli påverkad av hennes negativitet. Du får försöka skratta nästa gång du med! 🙂

    Gilla

    Svara
    • Ska försöka. När man är ensam och blir så ilsket påhoppad så känner jag att jag nästan blir rädd! Det är så mycket kraft och ilska bakom dom där orden. Och själv tycker jag det är ”en piss i havet” och känner liksom ”get a life!” …Hur sjutton kan man bli så upprörd över så små ting i tillvaron, liksom? Tycker jag. Och jag förstår det inte.

      Gilla

      Svara
  4. Vad dom troligtvis inte tänker på är att den som drabbas mest av all ilska dom jagar upp – det är dom själva. Sån där ilska är inte kul att bära på och den lär stanna kvar i dom själva länge efter själva utbrottet.Så vansinnigt onödigt!

    Gilla

    Svara
  5. Hahahahahhaaaa :oD Du kunde inte ha svarat den där gubben bättre!!!!! :oD Men jag håller med dig. Varför ska det vara så svårt att vänligt säga till eller fråga? Jag brukar få såna där ilskna påhopp av min chef, när han bara lugnt kunde fråga mig om saken och få ett svar. Det är väldigt onödigt, skapar onödig stress hos den som gör så och den som möter det. Ibland blir man verkligen bara less på folk….

    Gilla

    Svara
    • Precis! Om man ber vänligt, eller säger något vänligt, så är det ju troligare att personen i fråga lyssnar och tar det på allvar. När man blir påhoppad sådär så blir man ju mest bara arg och kränkt, och man t o m tänker att ”jag ska fanimej visa honom/henne att han/hon inte kan bestämma över mej!!” eller nåt sånt. När jag kom hem och berättade det här för mina söner, sa Minsting: ”Du kan få låna mitt basebollträ och nästa gång du ser henne kan du slå henne!” Pust! Så jag har verkligen uppfostrat mina barn i en God och Fredlig anda…. 😛

      Gilla

      Svara
  6. Profilbild för Okänd En trevlig tjej oinloggad

    Jag sympatiserar med dig helt och fullt i denna fråga då jag tycker det är på gränsen till djurplågeri att alltid ha sin hund kopplad. (Däremot ska den givetvis inte var ouppfostrad och störa andra människor eller djur, och om någon är hundrädd så kan jag givetvis koppla hunden även ute i hundrastningsområden, för att den rädda ska känna sig trygg.)

    Gilla

    Svara
    • Håller helt med! Jag har aldrig sett hennes hundar lösa. Mina går i princip alltid lösa i skogen (dom har inget jaktsinne alls…) och Flisa går ibland lös på gångvägar och sånt också, för hon är så ointresserad av andra hundar, katter och människor (lite blyg faktiskt – går aldrig fram till någon). Jag tänkte, efteråt, att hon kanske var avundsjuk för att hon inte kan ha sina hundar lösa…eller nåt… Jag tycker också det gränsar till djurplågeri att aldrig låta hunden springa fritt och leka av sej osv… Mina hundar äääälskar att rusa runt i skogen och nosa på allt och inget.

      Gilla

      Svara
  7. Profilbild för Okänd Han kallar mig Mysan

    Jag hade en gång en granne som var sådan, hon var arg på allt och tog i från fötterna när hon var förbannad. Hon ansåg inte att min dvärghund skulle gå på gräsmattan (som var allmän) eftersom hon var rädd att hon skulle ta sig till rabatterna där hon planterat blommor. Till slut sa jag till henne att hon inte kunde bete sig så här och att hon bara framstod som en otroligt bitter människa. Då började hon gråta. Bara så där. Kommer aldrig glömma det. Jag gissar att människor som hela tiden måste ta ut sitt agg och/eller förakt mot andra egentligen drivs att något helt annat. Därför försöker jag alltid att inte ta det personligt om någon överreagerar. Inte alltid så lätt. Och håller med Anna, hundar ska vara lösa emellanåt. Finns inget härligare än att se en lycklig hund som är fri 😀

    Gilla

    Svara
    • Ja. Jag tror också så. Och jag försöker att bemöta såna här argingar på ett vetttigt sätt, och helst vill jag inte påverkas alls, men ibland får jag hjärtklappning och blir jättepåverkad ändå! Som igår. Och så blir jag så BESVIKEN på mänskligheten…ibland. :(Men! Upp igen! Liksom.:D

      Gilla

      Svara
  8. Profilbild för Okänd Han kallar mig Mysan

    Jag vet, det är inte lätt att inte bli påverkad av andra negativa energi. Ibland klarar man det, ibland inte 😦 Ja, upp igen! 😀

    Gilla

    Svara
  9. Dom har bott på samma ställe för länge :-))

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till erviluca Avbryt svar