
När känslor liksom drrrrrraaaaaaaaaaar en i armarna, och i benen, uuuuuut…..bort…..drrrraaaaarrrrr……och jag måste säga ”NEJ!” och slå bort dom! ”Neje!”
”Jamen jag viiiiiiiiillll kramas och vara nära och ligga nära och myyyyyysa och gooooosa och känna lukten och prata och skratta och finnas och vara och allt! NU!!!” säger känslorna och börjar drrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaa igen….
Pust!
Det är en jävla kamp som pågår ska jag säga. Det är inte så jävla lätt att vara en go och gla och bullbakande mamma samtidigt….
nää, hur ska man kunna vara allt samtidigt mest hela tiden… =0)Kram K
GillaGilla
Ja, HUR? You tell me!
GillaGilla
Nej..det är inte lätt…
GillaGilla
Näe, enklare att vara ”nollställd”…och otrooooligt tråkigt… 😦
GillaGilla
Dessa känslor som styr så mycket…och drrrar! :)Kram
GillaGilla
Visst gör dom! Jobbigt! Men ändå vill man inte vara utan dom…Kram!
GillaGilla