
-”Jo, du vet när du blev sådär….ARG! När du trodde att jag höll på med en massa andra….?!”
-”Jaaa?…..” *skäms lite*
-”Jo, då…förstod jag HUR MYCKET du älskar mej….och då förstod jag…ATT du älskar mej…PÅ RIKTIGT!”
-”???????”
-”Jo, för då, när du blev så ARG…förstod jag hur starka känslorna var…liksom…”
-”Fast det var inge mysigt att vara svartsjuk….”
-”Näe, men ändå! Jag förstod först DÅ att du faktiskt älskar mej…på riktigt!”
tydligen kan det ibland vara till godo att visa viss svartsjuka :o)
GillaGilla
Ja….det är ju liksom både härligt starka känslor i svartsjukan, och otroligt jobbiga känslor samtidigt…Lite skämmigt sådär…men men, ”slutet gott allting gott”, liksom….:P
GillaGilla
Finns en liten poäng där faktiskt …
GillaGilla
Ja, det gör det. 🙂
GillaGilla
lite lagom svartsjuka är en krydda. Man vill ju veta att det man gör får en reaktion. Men svartsjukan får aldrig bli överkryddad…. då blir det läskigt och kontrollerande.
GillaGilla
Usch ja! Det var länge sedan jag kände svartsjuka…innan denna gång….Hemskt vad fantasin kan sätta igång…. 😛
GillaGilla
Själv kan jag känna att det är farligt att ”leka” med någons känslor på det sättet. Utsätter man någon för svartsjuka så kan det lätt leda till dåligt självkänsla & får man det så leder det vidare till andra dåliga saker..Inte alltid, men ofta.. Ta hand om varann & visa kärlek på ett mer ärligt & uppskattat sätt.. så behöverman inte tvivla?Väl mött//M
GillaGilla
I detta fall ”lekte” ingen med någons känslor…Men jag har haft en man en gång i tiden som verkligen ”lekte” med mina känslor och var på gränsen till sadistisk i sina utspel…Huvva!
GillaGilla