

EN STOR GULD-MEDALJ vill jag ge till ALLA ensamstående mammor, som kämpar och sliter med sina barn, med eller utan, avlösning.
Om man är mamma och ”blir ensam” får man nämligen ”skylla sej själv”. Är man pappa, och ”blir ensam” pappa, är man ”duktig” och tjejer alla åldrar erbjuder sej att ställa upp och hjälpa till närhelst det behövs. Och som ensamstående pappa Hyllas man, och Beundras.
Jag har träffat sååå många kvinnor som varit ensamma, och där papporna ”lyst med sin frånvaro”, släkten har bott långt bort och dom har inte haft någon som helst hjälp eller avlösning. Mammor i den situationen föräväntas klara av det. Inget snack om saken. Oavsett antal barn. ”Sätter man barn till världen får man också ta hand om dom”, tycker ”folk”.
Men Ni är Hjältar!
Alla ni mammor, som sliter och släpar, stressar och gör ALLT själva, som tar hand om barnen och försöker, så gott ni kan, ge dom den kärlek och den omtanke och stimulans dom behöver, som knappt sover på nätterna, eftersom barnen ropar på dom, eller ligger bredvid och sparkar på dom, men ändå orkar upp och göra frukost på mornarna och sen stressa iväg till dagis och lämna barn, och vidare till sina jobb.
Ni är Hjältar!
Jag träffade en gång en mamma med FEM barn! F E M! Den yngsta var 8 månader och därefter var barnen i tur och ordning 2 år, 3 år, 5 år och 7 år. Två av barnen hade allergier och en hade astma. Pappan till barnen hade försvunnit mer och mer in i alkoholens värld, och med sitt dessutom ”dåliga ölsinne” blev han ARG när han drack, och till slut orkade inte mamman med detta längre och lämnade honom. Han blev deprimerad och tyckte synd om sej själv och gjorde så mycket han orkade för att ”sabba” för mamman till hans barn. Hon hade ju ”svikit” honom….
Men hon orkade ändå. Dag ut och dag in. Hon gav kärlek, mat och gjorde ALLT! När hon ansökte om hjälp på Socialkontoret (hon önskade en s k Kontaktfamilj, som avlösning) menade man att hon försatt sej själv i denna situation och också fick klara upp den själv. Det skulle hon ”växa” av, sa socialsekreteraren.
Jag undrar hur man hade bedömt en pappa i samma situation….?
Nåja.
EN STOR GULDIG MEDALJ TILL ALLA ENSAMSTÅENDE MAMMOR I HELA VÄRLDEN!!!!
Ni är beundransvärda!
tack!
GillaGilla
Ha ha ha! Var så god! 🙂
GillaGilla
Jag tar åt mig, även om barnen är hos sin pappa varannan vecka. Jag tar åt mig då jag knappt har någon som avslastar mig varannan vecka…utan körkort så blir det att cykla dit vi ska….sommartid…vintertid går vi eller tar bussen. Jag gör mer eller mindre av allt det du spaltade upp….undantag! Deras pappa är inte alkoholist!Så…TACK! jag tar åt mig!
GillaGilla
Var så god! Jag är själv ensamstående mamma, och min första omgång var jag det HELT SJÄLV (fast ”bara” till ETT barn, men ändå!) så jag vet vilket ANSVAR det är och vilket SLIT! Så har man det ännu sämre än jag (eftersom jag denna ”omgång” har barnen ”bara” varannan vecka), är det än mer beundransvärt! Ta åt dej! Det gör jag! 😛 Fast jag får bara en liten medalj….Det finns dom som har det tuffare som får en större medalj… 🙂
GillaGilla
Instämmer verkligen!!! MYCKET bra och viktigt inlägg.Tumme förstås,
GillaGilla
Tack! 😀
GillaGilla
Tumme på den!!!!!!!Jag tänker även på de mammor som lever i förhållanden men ändå tar allt ansvar i hemmet och mannen inget alls pga missbruk eller annat ex depression/sjukdom.
GillaGilla
Precis! Dom får också varsin guldig medalj och varma tankar! Du får en stor medalj själv!!!
GillaGilla
Tack snälla!!! Ibland behövs uppmuntran!!!!!!!
GillaGilla
Ja, oftare än man får den!
GillaGilla
Ibland behöver vi bli påminda om att vi faktiskt gör ett digert arbete som vägrar svika barnen…. vare sig man är ensammamma eller -pappa som inte har stöd från den andra föräldern eller från omgivningen. Ofta så känner man sig så värdelös för det känns som man aldrig räcker till, aldrig till fullo kan fylla barnens behov, aldrig kan fylla tomheten efter den frånvarande föräldern……. så det kändes gott i hjärtat att läsa det här inlägget :o)Kram
GillaGilla
Ja, vi/ni behöver det mycket oftare än vi/ni får det! Dom som ALDRIG levt ensamma med sina barn kan absolut inte förstå vad det innebär att ha ALLT ansvar, att aldrig kunna gå ifrån när man kokar, att hela tiden räkna varje slant för att se om den räcker till en jacka till det tredje barnet också osv osv… Jag ööööser medaljer över er (oss)!!! Kram!
GillaGilla
Japp, hjältar är vad de är 😀
GillaGilla
oj vad bra skrivet, var ensam med min dotter och hund och bodde på landet i fem år. Inga syskon, föräldrarna gamla och 75 mil bort, närmsta kompis 1.5 mil bort. Gick bra men idag när jag har både föräldrar, sväföräldrar, svåger, sambo och kompisar nära så inser jag hur slitigt det var de där 5 åren. Så jag är lyckligt lottad idag och håller med dig; en gigantisk medalj till alla ensamstående mammor!
GillaGilla