Månadsarkiv: september 2010

(OJ! U-båten fastnade visst i bläckfisken Räkningar! AJJE!! Hjälp!)

Hela min ekonomi är fullkomligt körd i botten.

 Helt och hållet.

 Näe, inte botten = marken, utan HAVSBOTTEN!

Antagligen tog jag en u-båt och fyllde med ”alla mina pengar och räkningar” och så körde jag neråt, neråt, neråt….utan att förstå att det var nedåt jag körde. 

Utan att förstå att jag behövde U-båtsförarutbildning och extra syrgastuber.

Och som vanligt bad jag inte om hjälp när syret började ta slut….

 Och med ankare hängande utanför, fastnade jag i botten…och vet nu inte hur jag ska ta mej loss…Typ.

Jag skäms som en  hund och vågar inte be om hjälp….men måste.. Jag kan inte stoppa huvudet i sanden längre…Jag har kört båten i botten, kört fast och behöver hjälp att komma upp!

Usch, vad jag skäms!

Fy sjutton!

Men det får inte vara kört. Kan inte vara kört!

Visst finns det ALLTID en utväg?

Visst?!?

*ber och hoppas*

Jag rebloggar detta inlägg eftersom jag vill att alla ska förstå att vi MÅSTE HJÄLPAS ÅT!

Självklart röstar jag rödgrönt.

Vi, som kan och orkar, måste hjälpa dom som inte kan och orkar.

Vi som föddes i Goda familjer, där föräldrarna stöttade och älskade oss, och hade pengar, behöver stötta och hjälpa dom som hade oturen att födas in i misär och olycka….eller helt ”vanlig sjukdom”.

Hon, som vars mamma dog i cancer när hon var 9 år, och som blev ensam med sin pappa, som inte orkade med…och söp ihjäl sej några år senare….HON behöver stöd och hjälp! Får hon det av Alliansen, eller är det dom Rödgröna som kommer att ge henne hjälp i Framtiden?

Han, vars föräldrar var missbrukare när han föddes. Han som fick laga sin egen mat väldigt tidigt, eftersom föräldrarna var fulla. Han som fick lära sej att torka spyor rätt tidigt…Han som aldrig fick hjälp med läxan och nästan aldrig hade rena gympakläder i skolan….Vilket parti kommer han att få mest glädje av?

Hon, som lider av ångest och fobi och inte kan gå ut….men har tre barn att försörja….Hon som just blev utförsäkrad, eftersom hon inte anses vara sjuk….Hon som nu ska ta sej till Socialkontoret, fast hon inte vågar och kan….Vem kommer mest att stötta henne i Framtiden? Och hennes barn….Hur kommer det att gå för dom?

Han, som nyligen fått diagnosen ADHD, efter att han ”stökat sej igenom” hela sin skoltid…Han som hamnat i ”Den Lilla Gruppen” som sitter i ”skrubben”, med fem andra ”stökiga barn” (med och utan diagnoser), med två outbildade lärare (som verkligen inte ”kan” diagnosbarn, eftersom dom inte fått någon sådan utbildning). Barnen kan inte vara kvar i sina klasser, men skolan har inga pengar för att avstå utbildade lärare till dom, så ”undan med dom”, så blir det bra….

Vem tänker på dom: Alliansen eller De Rödgröna?

Jag bara undrar….

Så ropade Sigrid när hon satt på pottan nedanför Beppe Wolgers säng, och så säger jag nu:

-”Fääärdi´!”

Ganska städat överallt och trappen är tömd!

Himla bra jobbat, faktiskt!

Svetten  har stänkt och jag är nöjd.

Jag har t o m skruvat ihop en skohylla och ställt i hallen, så nu ska skor stå fint på rad, och inte ligga slängda över hela hallgolvet….

-”Nu får du bo på hotell en vecka så att du inte stökar till, och skräpar ner, innan Grabbarna Grus kommer nästa gång.Dom måste ju också får uppleva ett Rent och Städat hem någongång….”, säger Stenis och flinar….

Vart tog Dagen vägen liksom?

Så känner jag nu, när det är natt och jag ska sova.

Dagen bara försvann! Morgon-kväll-slut!

Vad hände, liksom?

Visserligen sov jag rätt länge…till 10.30…men ändå!

Vi fortsatte städa idag….så nu står halva ”stöket” på trappen, utanför….Det ska vidare till Förrådet. Han tyckte förrådet var ”lika illa som resten”…så han ville inte ”fylla på”….Men det vill jag!

Det finns så många grejer som är ”Bra att ha!” tycker jag! Och så många grejer som man ”kan sälja på Loppis” eller som man kan ”laga” eller ”fixa iordning”….och även om vi har slängt mycket idag, så är det mycket Såna Grejer, som jag vill Spara.

Han bara suckar, skakar på huvudet och tycker att jag är Helknäpp.

Men sen säger han:

-”Du är skitknäpp, men jag älskar dej ändå….eller just därför!”

Jag tänkte städa innan han kom….men sen bestämde vi att han skulle komma tidigare, och så skulle vi städa TILLSAMMANS istället…

Hej och hå!

Städa och skura!

Lite här och lite där.

-”Näe!” säger han. ”Du måste PLANERA din städning….Berätta hur du ska planera din städning?”

-”Eeeeh? Planera städningen?!? Det är väl bara att städa!!” säger jag och skuttar i väg med den lånade dammsugaren, som senare på natten blir min egen.

-”Hupp, hupp, hupp! Kom tillbaka! HUR ska vi planera städningen?”

Han låter sträng, så jag får lufsa tillbaka med ”svansen mellan benen”….*lufs lufs lufs*

Jag tänker att jag kanske inte är så bra på att samarbeta…Det har jag tänkt på i flera dagar nu….Även på jobbet…Jag är bra på att umgås och att prata och skratta, men att samarbeta….Jag vill nog helst göra allt själv….eller så är det så att jag är så VAN att alltid göra allt själv, så jag bara ”far iväg och GÖR” och har inte tid att vänta in…den som undrar: ”Hur ska vi lägga upp det?”

-”Eeeeh…Du tar köket och jag börjar med vardagsrummet?” säger jag och funderar på om det är en Planering…. Det är det, för han säger: ”Näe, du måste rensa på balkongen först så att vi kan grilla där!”

Balkongen är full av grejer som ”ska någonstans” (dom flesta ska till förrådet) och kuddar som ”skulle vädras” men fastnade där….Det går fort att rensa undan.

Han städar köket och sen börjar han med middagen….

Vi tar pauser på balkongen med lite vin och snack och cigarettrökning (”Fy!” och ”Usch!” och ”AJJABAJJA!”) och ju fler glas vin det blir desto fler och längre blir pauserna på balkongen…

Till slut blir  hela kvällen en enda låååååååååång paus……

….men vi städar vidare ”manjana!”….

Han sitter bredvid mej på balkongen. Vi dricker vin och äter mandlar, och pratar både allvar och skämtar…

Vi skrattar åt dom tokigheter vi säger, men vem som är tokigast är svårt att bestämma….och vem som börjar, eller slutar…

-”Jag älskar dej!” säger han och skrattar, och lägger sen till: ”Oj! Har jag sagt det för många gånger?”

-”Nej! Det kan man inte säga för många gånger!” säger jag…

Han tittar intensivt på mej, med frågetecken i ögonen…

-”Jag älskar dej också!” säger jag…och skrattar…och han pustar ut…

Då säger han:

-”Vi är liksom helt olika i grunden, men det blir så himla bra ändå…eller just därför!” säger  han …

Och sen säger han det fina:

-”Jag vill inte ändra på något hos dej. Absolut ingenting! Du är bäst som du är!”

Jag pratade med honom i förrgår. Då kände han sej sjuk; hade ont i kroppen och halsen…influensasymtom…

Vi bestämde att han skulle komma till mej, idag.

Men igår var min telefon urladdad och vi kunde inte prata….orkade inte heller….var så TRÖTT!

….och nu funderar jag på om han är frisk och om han kommer idag, eller inte….?

Mitt favoritgodis är:

1. Salt lakrits

2. Mintkyssar (typ) – alltså mintgodis

3. Skumgodis

4. Sega råttor och sånt onyttigt…

”Alla andra” gillar ju choklad, och visst tycker jag om det, men det kommer lååååångt ner på listan ändå….

Vad gillar du för godis? Är du en godisgris?

Ibland är jag så godis-sugen att jag går i cirklar, lyfter på alla grejer för att se om Någon tappat en godisgrej någonstans (”Jaaaa! En dammig gammal seg råtta! MUMS!” *slurp*) eller om jag lagt något godis i ett skåp och gömt det för att ingen ska hitta det….el dyl…

Sen funderar jag en stund på om jag ORKAR åka eller gå till närmsta affär och köpa godis, och sen måste jag dessutom tänka på att Grabbarna Grus INTE får äta godis på vardagar, så OM jag ska äta godis måste jag göra det i smyg…Vill jag det?

Sugen övergår nästan i ett SKRIK ibland….Ett skrik inuti kroppen, som kryper ut i armarna, i benen, får mej att vilja TUGGA….så det nästan blir fradga i munnen….går oroligt hit och dit….börjar klättra uppåt väggarna, runt på taket…i strävan efter att hitta en godis, alternativt få ur mej godis-suget genom att röra på mej.

Det har hänt att jag tagit fram sirapsflaskan och tagit X antal teskedar med sirap! Mums, liksom…. Fast det är ju inte GODIS!

…och mitt i allt det här Suget känner jag att jag kan få en VISS förståelse för hur det skulle kunna kännas att vara drogmissbrukare….Godis-sug är väl antagligen en Yttepytteliten promillebit, om ens det (!), till hur det känns med ett drog-sug….och ändå är godis-suget jobbigt!

Och det hela slutar med en Empatisk känsla för drogmissbrukaren: Stackars dom!

Båda tonårssönerna har PROV idag. På ämnet POLITIK!

Igår förhörde jag båda.

Oj oj oj!

Varför är böckerna skrivna som om det var superavancerade vuxna som skulle lära sej? Varför använder man ett språk som gör att när man läst tre rader faller man över boken och somnar, av tristess? Till vilka är böckerna riktade? Till barn? Till vuxna? Till politiker? Till Akademiker?

Jag tänker att JAG ska passa på att lära mej lite grann, när jag läser och förhör….Så jag lägger ner hela min själ och hela min hjärnverksamhet i detta och försöker rita ”mind maps” och figurer och gubbar och blommor, ”att hänga upp minnet på”, som jag så hurtfriskt förklarar för sönerna.

Pust!

Hur jag än vänder och vrider på vissa meningar i boken, så förstår jag inte! JAG förstår inte. Och jag är inte HELT pantad. Faktiskt.

Jag frågar sönerna om dom förstår.

-”Näe”, säger dom.

‘-”Men vore det inte roligare och enklare om ni FÖRSTÅR det ni ska lära er, för då fastnar det ju i hjärnan?!” frågar jag så entusiastiskt.

-”Jo, men….”, säger dom och tystnar sen….

….och jag förstååååår….: INGET har hänt sedan jag gick i skolan. Böckerna är lika tråkiga. Lärarna lika oförstående till när ungdomar/barn inte förstår, och allt bara är Status Quo.

Ho ho Skolan!!!! Vakna! Här utanför pågår Livet! Här utanför vill vi VETA vad saker betyder!!

Mellan säger:

-”Men Anders (lärare) förklarar jättebra! Sådär så man förstår…..”

-”Vad BRA!” , säger jag. ”Det är ju liksom det som är MENINGEN med skolan – att man ska lära sej och FÖRSTÅ!”

-”Men det gör han bara för att det är några tjejer i klassen som hela tiden frågar vidare: Varför då? säger dom. Eller Hur då? Eller Jag förstår inte! Dom säger så typ hela tiden!”

-”Åh, vad bra!” säger  jag. ”Man SKA fråga tills man får en förklaring som man förstår!”

Men i mitt förhör fastnar vi i Svåra meningar som Ingen av oss förstår, på riktigt, trots att jag ritar cirklar och gubbar och streck, så då säger jag:

-”Lär dej rabbla meningen i boken utantill så klarar du iallafall provet – även om du inte förstår. Så gjorde jag när jag gick i skolan och det är rätt meningslöst egentligen, men men….”