Mitt favoritgodis är:
1. Salt lakrits
2. Mintkyssar (typ) – alltså mintgodis
3. Skumgodis
4. Sega råttor och sånt onyttigt…
”Alla andra” gillar ju choklad, och visst tycker jag om det, men det kommer lååååångt ner på listan ändå….
Vad gillar du för godis? Är du en godisgris?
Ibland är jag så godis-sugen att jag går i cirklar, lyfter på alla grejer för att se om Någon tappat en godisgrej någonstans (”Jaaaa! En dammig gammal seg råtta! MUMS!” *slurp*) eller om jag lagt något godis i ett skåp och gömt det för att ingen ska hitta det….el dyl…
Sen funderar jag en stund på om jag ORKAR åka eller gå till närmsta affär och köpa godis, och sen måste jag dessutom tänka på att Grabbarna Grus INTE får äta godis på vardagar, så OM jag ska äta godis måste jag göra det i smyg…Vill jag det?
Sugen övergår nästan i ett SKRIK ibland….Ett skrik inuti kroppen, som kryper ut i armarna, i benen, får mej att vilja TUGGA….så det nästan blir fradga i munnen….går oroligt hit och dit….börjar klättra uppåt väggarna, runt på taket…i strävan efter att hitta en godis, alternativt få ur mej godis-suget genom att röra på mej.
Det har hänt att jag tagit fram sirapsflaskan och tagit X antal teskedar med sirap! Mums, liksom…. Fast det är ju inte GODIS!
…och mitt i allt det här Suget känner jag att jag kan få en VISS förståelse för hur det skulle kunna kännas att vara drogmissbrukare….Godis-sug är väl antagligen en Yttepytteliten promillebit, om ens det (!), till hur det känns med ett drog-sug….och ändå är godis-suget jobbigt!
Och det hela slutar med en Empatisk känsla för drogmissbrukaren: Stackars dom!
Båda tonårssönerna har PROV idag. På ämnet POLITIK!
Igår förhörde jag båda.
Oj oj oj!
Varför är böckerna skrivna som om det var superavancerade vuxna som skulle lära sej? Varför använder man ett språk som gör att när man läst tre rader faller man över boken och somnar, av tristess? Till vilka är böckerna riktade? Till barn? Till vuxna? Till politiker? Till Akademiker?
Jag tänker att JAG ska passa på att lära mej lite grann, när jag läser och förhör….Så jag lägger ner hela min själ och hela min hjärnverksamhet i detta och försöker rita ”mind maps” och figurer och gubbar och blommor, ”att hänga upp minnet på”, som jag så hurtfriskt förklarar för sönerna.
Pust!
Hur jag än vänder och vrider på vissa meningar i boken, så förstår jag inte! JAG förstår inte. Och jag är inte HELT pantad. Faktiskt.
Jag frågar sönerna om dom förstår.
-”Näe”, säger dom.
‘-”Men vore det inte roligare och enklare om ni FÖRSTÅR det ni ska lära er, för då fastnar det ju i hjärnan?!” frågar jag så entusiastiskt.
-”Jo, men….”, säger dom och tystnar sen….
….och jag förstååååår….: INGET har hänt sedan jag gick i skolan. Böckerna är lika tråkiga. Lärarna lika oförstående till när ungdomar/barn inte förstår, och allt bara är Status Quo.
Ho ho Skolan!!!! Vakna! Här utanför pågår Livet! Här utanför vill vi VETA vad saker betyder!!
Mellan säger:
-”Men Anders (lärare) förklarar jättebra! Sådär så man förstår…..”
-”Vad BRA!” , säger jag. ”Det är ju liksom det som är MENINGEN med skolan – att man ska lära sej och FÖRSTÅ!”
-”Men det gör han bara för att det är några tjejer i klassen som hela tiden frågar vidare: Varför då? säger dom. Eller Hur då? Eller Jag förstår inte! Dom säger så typ hela tiden!”
-”Åh, vad bra!” säger jag. ”Man SKA fråga tills man får en förklaring som man förstår!”
Men i mitt förhör fastnar vi i Svåra meningar som Ingen av oss förstår, på riktigt, trots att jag ritar cirklar och gubbar och streck, så då säger jag:
-”Lär dej rabbla meningen i boken utantill så klarar du iallafall provet – även om du inte förstår. Så gjorde jag när jag gick i skolan och det är rätt meningslöst egentligen, men men….”
erviluca #mammatillfyrakillar 