Månadsarkiv: september 2010

Hon älskar bara EN. En enda. Alla Andra är Fullkomligt Ointressanta!

Dom träffas inte så väldigt ofta, men när dom gör det, har dom nästan bara ögon för varandra.

Han får göra det ingen annan får göra med henne: Nosa henne i baken! INGEN ANNAN får nosa henne i baken. Då fräser hon till och studsar undan. Men när Han nosar henne i baken, sänker hon huvudet och står blickstilla….

Idag satte dom sej i soffan tillsammans, tätt intill. Han la en tass på hennes rygg och hon la en tass på hans rygg. Så satt dom alldeles stilla så. Det såg ut som om båda ville bli klappad av den andre.

Han är en kastrerad gatuhund från Rumänien. Livrädd för det mesta. Skuttar undan och gömmer sej när det kommer nya människor, smyyyyger runt som en strykrädd…hund (!) när främlingar finns i närheten…

Men hon bryr sej inte om hur han är med andra. För hon älskar honom. Hon har älskat honom sedan hon träffade honom för första gången för 4 år sedan….

Han är Den Ende som får nosa henne i rumpan! DET är äkta kärlek det!

-”Mamma! Jag tänker rösta på moderaterna i skolvalet”, sa Storing häromdagen.

Jag satte nästan i halsen, men andades djupt några gånger, och tänkte på att jag också en gång i tiden, som ”ung och dum”-  då när jag trodde att alla hade Samma Chans här i livet och att det handlade om att Välja Rätt Väg bara, och då när jag trodde på att alla människor kunde välja fritt, och det lät så luftigt och härligt med moderaternas sätt att se på saker… – också röstade på moderaterna.

-”Jahaaa. Varför då?” frågar jag lugnt.

-”Jo, för nästan alla i min skola ska göra det, och dom (m) tycker ju att alla människor ska få välja själva och sånt…och det tycker jag är bra…och så tycker Bengt (älskad lärare) mest om moderaterna också…Han har inte sagt det rakt ut men det fattar man ju när han pratar om olika partier…”

Jag vill verkligen ha en diskussion om det här med min son, utan att kränka honom eller tycka illa om det han just sagt. Jag vill respektfullt lyssna på hans åsikter och försiktigt framföra mina, utan att hämma hans Eget Tänk.

Jag berättar hur jag tänkte FÖRUT, och hur jag tänker nu…och hur jag tänker om människor, och vilken inställning jag har till Livet.

Vi har ett härligt snack, där jag verkligen känner att mina åsikter tas på allvar och han verkligen lyssnar. Men även hans åsikter tar jag på allvar och diskuterar dom. Det känns bra.

När vi pratat färdigt säger han:

-”Jag ska fundera lite till hur jag ska göra….Jag ska nog ta reda på lite mer om dom andra partierna också”….

…………………………………………………………………….

Idag hade dom skolval.

-”Vad röstade du på idag då?” frågar jag.

-”Jag röstade på Miljöpartiet och jag fick flera stycken i klassen att också göra det!” säger han stolt. ”För innan var nästan alla moderater, men när jag berättat om Miljöpartiet var det flera som ändrade sej”….

Mitt modershjärta sväller av stolthet! Det är MIN son det!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7799608.ab

Om inte den här kvinnan (som har en tumör i skallen som växer och förändrar hela hennes kropp) är sjuk – vem är det då? Antagligen INGEN.

Jag finner inte ord för min frustration över hur samhället (= vi!) behandlar henne! Jag skäms!

Samhället är ju vi. Vi är samhället. Vill ”vi” behandla våra medmänniskor så här???

NEJ!!!!!

Tänk vad fort veckorna går!

Måndag – fredag! Slut.

Måndag – fredag! Slut.

September – december – julafton – vår! Tjosan!

Livet bara rusar iväg……

Först föddes barnen: ”Plupp, plupp, plupp” – fast graviditeterna var låååååånga och förlossningarna jobbiga, men ändå!

Sen var det seeegt ett tag med första åren, med mycket jobb och stök och slit och stress!

Sen började dom skolan: ”Tripp, trapp, trull”. Dagis-eran var slut: JIPPI!!!! Stressen la sej….lite grann…

Nu går Storing i 9:an, Mellan i 8:an och Minsting i 5:an….och jag undrar:

VAD HÄNDE?!?!?

Vart tog Tiden vägen? Vart tog Livet vägen?

Liksom.

-”Jo, vahettere, alltså liksom vah, om man är en sån där som, vahettere, inte klarar av skolan, typ, liksom vah, så vahettere, är det ju för att dom rödgröna hade flumskola förritiden…så det är vahettereliksomvah Deras Fel, liksom! Och för att hjälpa han som inte klarar skolan vah, så ska vi höja kraven, så att dom liksom lär sej MER! Fattaru??” säger Farbror Regnfält och plirar med sina bruna ekorrögon.

Han är verkligen nöjd med vad han kommit fram till:

 Kille som inte klarar av/orkar med skolan = Deras fel!

 Lösning: MER studier!

Tjohej!!

Både män och kvinnor gör det.

Kvinnor som gör karriär har det tuffare än män, för det ställs högre krav och risken att dom blir  ”skitsnackade om” är Mycket större.

Mona Sahlin är Beundransvärd, så hånad och mentalt sparkad på som hon blivit, och ändå har hon vågat kliva ut i rampljuset igen och ”slåss för dom svaga i samhället” och bli hånad på nytt. Men hon står där med sina härligt glittriga ögon – stadigt! – och låter ”fegisarnas skitsnack” rinna av henne som vatten på en gås.

Hon är en Förebild för alla kvinnor i Sverige, och i Världen, faktiskt!

Heja Mona!

Idag gav jag mej själv Vuxenpoäng. Typ 16.

Det regnade ute och jag traskade inte bara rätt ut, som jag brukar…utan jag letade reda på ett paraply först, och gick SEDAN ut!

Och då slog det mej att jag för någon månad sen skrev ett inlägg här om hur fånigt jag tycker det är med människor som är rädda för regn, och att jag t o m tycker det är fånigt med paraplyer….

MEN!

Jag är Förändringsbar. Och har alltid varit. Som tur är.

Så idag fick jag 13 vuxenpoäng av att gå med paraply från jobbet till bilen, och därefter fick jag 3 vuxenpoäng när jag kom ihåg att ta med paraplyet från bilen och hem, och därefter från hemmet, till bilen och vidare tillbaka till jobbet…….hm….vänta nu!…..*tänker*…….*det pyyyser ur öronen*…..*räknar*…….

Det blir ju 19 vuxenpoäng!

Shit bah!

Jag tror jag börjar bli….Vuxen!

Näe.

Jag sitter framför datorn och glor….klickar runt på olika bloggar och läser och kommenterar…i huvudet värker det sedan flera dygn…och det är som om energin sakta rinner ur mej, av värken……..

Det surrar hundra olika ideer att skriva om, eller inte, i huvudet…..men jag får ingen reda i orden….

Det är som om alla ord snurrat ihop sej i en enda sladdhärva och nu leker ”Tappa bort Strumpan” med varandra…eller möjligen leken ”Leta glasögon”….

Så idag bidde det inget blogg-inlägg!

…men vänta nu!…..

Eh?!?

Är det Reinfeldt?

Jerry??

Hm?!?

Jag går i cirklar…runt runt runt…men hur jag än vänder och vrider mej, så har jag rumpan bak…

Runt runt runt….

Näe, rumpan är där den först var…från början…bak!

När det känns inuti, som om det som är där inne, ska komma ut, genom huden, och att allt liksom ska vändas ut och in…

…eller som om man kommer att krypa ur sin egen kroppskostym…

….för att det Just i Detta Nu…inte finns några Lösningar….

När det Just Nu känns Precis Så…

…så känns det som om rumpan borde sitta fram, ba´fatt det ska bli en Förändring…och hända Något Nytt…

Något Överraskande….

…som gör att fram är inte fram och bak är inte bak….och allt vänds ut och in…och så blir det så bra så….

…men hur jag än snurrar runt så har jag….

…som sagt…

…rumpan bak!

SHIT!