Jag har flyttat mycket i mitt liv (och snart är det kanske dags igen…Jag har ju faktiskt bott på samma adress i 1,5 år nu! Pust! 😉 ), men/och jag har alltid (tills nu) haft ett stort behov av att Höra Ihop. Jag har alltid tyckt att det känts viktigt att känna (till) mina grannar.
Tycker du det är viktigt att känna dina grannar? Umgås?
Sagt och gjort! Jag är inte den som väntar på att Andra ska Agera, utan jag är den som Agerar:
När jag bodde i en 3:a i Stockholm, la jag lappar i alla brevlådor och föreslog att vi skulle ha en husfest…Några ”nappade” och efter att ha träffats bestämde vi att ha drink i en lägenhet, gå vidare till nästa lägenhet och äta en förrätt, vidare till nästa för huvudrätt och sen efterrätt i nästa lägenhet. Det blev mycket lyckat och därefter kände, iallafall jag, mej tryggare i huset, när jag visste vilka alla var och kunde heja på alla och säga ”tack för senast” osv. Det blev ingen mer sån fest i det huset så länge jag bodde där (ca 3 år), men det pratades om denna fest länge efteråt.
När vi flyttade till ett kedjehus, bjöd jag in alla grannar för att dricka glögg och äta pepparkakor (vi flyttade in i december). Jag skrev på inbjudan, att jag utgick ifrån att grannarna var lika nyfikna på oss, som vi var på dom… Nästan alla på gatan kom, och vi lärde känna alla lite grann, och så kunde man både heja och prata lite när man träffades efter det. Vi blev aldrig ”tillbakabjudna” (förutom till EN familj, som vi sedan umgicks lite med), men det gjorde då inte mej något! Jag är inte den som är den.
JAG tycker det är konstigt att ”folk” inte välkomna en ny granne, men det har då aldrig hänt mej! Och jag har flyttat mycket. Däremot välkomnar jag nyinflyttade, genom att ringa på, presentera mej och säga välkommen. Det borde vara självklart, men det är det INTE.
Hur gör du när någon flyttar in i ditt område/ditt hus?
Jag trivs inte där vi bor nu. Väggarna har ögon, och det är inget varmt och gott klimat där. Jag vill flytta! Igen. Vart? Vet inte. Än. Men det löser sej, i slutänden.
Trivs du där du bor?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag trivs absolut där jag bor! Du verkar vara den perfekta grannen =) Lägenhetsrundvandringen med middag i varje lägenhet låter som en underbar idé =)
GillaGilla
Nja, Den Perfekta Grannen vet jag inte…Jag stör mej inte speciellt på andra, men jag är heller inte den mest noggranna typen…och tycker inte det är viktigt med helt rent trapphus osv (där kan man ställa både stövlar och barnvagnar, tycker jag!)…. Men jag tror andra stör sej på att jag är ”sån”…inte så noga…. Jag tycker det ska SYNAS och märkas att man LEVER, på något vis… 🙂
GillaGilla
Har också flyttat runt, både inom och utom landet, men nu bor jag i mitt drömboende, med drömmannen och är äckligt lycklig;)Det är viktigt att trivas där man bor och min själ behöver det lantliga med hästhagar och stor trädgård men också det civiliserade med några minuters cykling till affär, gym och vårdcentral. Jag hoppas jag alltid får bo kvar här!Lycka till med ditt letande efter drömboendet, jag är säker på att du hittar det inom kort!
GillaGilla
Usch för ”äckligt lycklig”: AVUNDSJUK så det sprutar svartsjuka ur öron och ögon: *spruuuuuut!*Såja.Vad härligt du har det! Lyllo dej! Jag hoppas jag någon gång får uppleva detta också…och vilja STANNA KVAR…. ❤
GillaGilla
Puh..Idet fallet är vi inte lika, jag gillar verkligen inte att flytta!Ibland är det nödvändigt, men fy vad jobbigt det är!Där jag bor nu har jag bott i 13 år. :)I skogen.Älskar landet.
GillaGilla
Jag verkligen LÄNGTAR efter att ”hitta HEM” och ”landa” och kunna/vilja BO KVAR och stanna och trivas där. L ä n g t a r ! !Men kanske zigenaren i mej driver mej vidare tills jag döööör! Jag älskar också landet. Men jag kan knappast bo där ensam…eller kan jag?
GillaGilla
När jag bodde i den större staden i andra delen av landet så blev jag välkomnad när jag flyttade dit och kramad när jag flyttade därifrån. De flesta grannarna där blev verkligt goda vänner. Och där hälsade alla gamlingar på nyingarna.Här, i en liten byhåla, har det varit svårare att ta sig in. Jag har kämpat som ett tok för att få grannarna att ens säga hej – men förra veckan kom det, så det gäller att vara ihärdig 🙂
GillaGilla
Så du bodde söderut förut…och nu bor du norrut? Vad var det som gjorde att du flyttade dit där du bor nu?
GillaGilla
Japp. Jag är härifrån ursprungligen, men bodde 7 år söderut då.
GillaGilla
…JAHAAA…Så du flyttade liksom ”hem”… 🙂
GillaGilla
Det är sån oerhörd skillnad att bo o stan och att bo på landet.Jag har gjort bådadera och båda alternativen har sina föredelar.På landet kom vi snabbt in i en gemenskap som jag aldrig varit med om förut. Det var aktiviteter, middagar och fester precis hela tiden.Nackdelen var den stora sociala kontrollen som jag kunde uppleva som rätt jobbig eftersom jag har mina ångestproblem, som folk har väldigft svårt att hantera.Nu bor jag i Göteborgs innestad. Hejar på grannarna men ”känner” knappast dem. Lite tris, men oxå mycket känsla av frihet i det.
GillaGilla
Jag gillar ”social kontroll”, om den är vänlig, och inte fylld av ”ajjabajja” hela tiden. Och jag gillar inte när folk är anonyma….Tycker inte så mycket om den ”friheten”…och som jag har det nu; men gnälliga förtidspensionärer som glor ut genom fönstrena och klagar i smyg över petitesser – det hatar jag! Blä!
GillaGilla