
Han sitter bredvid mej på balkongen. Vi dricker vin och äter mandlar, och pratar både allvar och skämtar…
Vi skrattar åt dom tokigheter vi säger, men vem som är tokigast är svårt att bestämma….och vem som börjar, eller slutar…
-”Jag älskar dej!” säger han och skrattar, och lägger sen till: ”Oj! Har jag sagt det för många gånger?”
-”Nej! Det kan man inte säga för många gånger!” säger jag…
Han tittar intensivt på mej, med frågetecken i ögonen…
-”Jag älskar dej också!” säger jag…och skrattar…och han pustar ut…
Då säger han:
-”Vi är liksom helt olika i grunden, men det blir så himla bra ändå…eller just därför!” säger han …
Och sen säger han det fina:
-”Jag vill inte ändra på något hos dej. Absolut ingenting! Du är bäst som du är!”
Visst är det helt underbart att höra just dom orden?Inget slår känslan när någon, helt äkta, uttrycker kärlek inför den man är precis som man är.
GillaGilla
Ja, det är Fantastiskt! Man känner ”Tycker du verkligen om min mage, mina tår, min hud, mina ögon, mitt allt?!?” och svaret tycks vara ”Ja!” och det är så…fantastiskt! 😀
GillaGilla
Fantastiskt är rätt ord. För just den där rena äkta kärleken får en att växa som människa. Den ger en en bättre självkänsla och med självkänsla kommer självinsikter. Den gör en trygg och lugn och lycklig :)Alla borde få uppleva precis just det!
GillaGilla
Ja. Och jag är sååå lycklig över att vara i detta just nu.
GillaGilla