Förhör /erviluca

Båda tonårssönerna har PROV idag. På ämnet POLITIK!

Igår förhörde jag båda.

Oj oj oj!

Varför är böckerna skrivna som om det var superavancerade vuxna som skulle lära sej? Varför använder man ett språk som gör att när man läst tre rader faller man över boken och somnar, av tristess? Till vilka är böckerna riktade? Till barn? Till vuxna? Till politiker? Till Akademiker?

Jag tänker att JAG ska passa på att lära mej lite grann, när jag läser och förhör….Så jag lägger ner hela min själ och hela min hjärnverksamhet i detta och försöker rita ”mind maps” och figurer och gubbar och blommor, ”att hänga upp minnet på”, som jag så hurtfriskt förklarar för sönerna.

Pust!

Hur jag än vänder och vrider på vissa meningar i boken, så förstår jag inte! JAG förstår inte. Och jag är inte HELT pantad. Faktiskt.

Jag frågar sönerna om dom förstår.

-”Näe”, säger dom.

‘-”Men vore det inte roligare och enklare om ni FÖRSTÅR det ni ska lära er, för då fastnar det ju i hjärnan?!” frågar jag så entusiastiskt.

-”Jo, men….”, säger dom och tystnar sen….

….och jag förstååååår….: INGET har hänt sedan jag gick i skolan. Böckerna är lika tråkiga. Lärarna lika oförstående till när ungdomar/barn inte förstår, och allt bara är Status Quo.

Ho ho Skolan!!!! Vakna! Här utanför pågår Livet! Här utanför vill vi VETA vad saker betyder!!

Mellan säger:

-”Men Anders (lärare) förklarar jättebra! Sådär så man förstår…..”

-”Vad BRA!” , säger jag. ”Det är ju liksom det som är MENINGEN med skolan – att man ska lära sej och FÖRSTÅ!”

-”Men det gör han bara för att det är några tjejer i klassen som hela tiden frågar vidare: Varför då? säger dom. Eller Hur då? Eller Jag förstår inte! Dom säger så typ hela tiden!”

-”Åh, vad bra!” säger  jag. ”Man SKA fråga tills man får en förklaring som man förstår!”

Men i mitt förhör fastnar vi i Svåra meningar som Ingen av oss förstår, på riktigt, trots att jag ritar cirklar och gubbar och streck, så då säger jag:

-”Lär dej rabbla meningen i boken utantill så klarar du iallafall provet – även om du inte förstår. Så gjorde jag när jag gick i skolan och det är rätt meningslöst egentligen, men men….”