Sur som ättika /erviluca

(det är INTE han på bilden, men han är ungefär lika trött och slö som killen på bilden ser ut…)

Jag har en ”charmig tonåring” här hemma, som är Kroniskt Sur som Ättika: om man slickar på honom så smakar det UÄCK…. av ättikan! Tror jag. För man får knappt nudda honom! Så fort jag försöker krama, eller pussa honom (”god natt!”) så fräser han: -”Peddo!!”.

Han växer så att man seeeer det. Han blir läääängre och lääääängre. Snart förväxlar man honom med en flaggstång….och hänger en flagga i toppen på honom! Han är så smaaaaal, och eftersom han bara vistas i solen ”under vapenhot”, så är han blek som en Albyl = passar som flaggstång.

I söndags skulle vi åka in till ”stan” och hjälpa stora storebror med lite ditten och datten.

-”MÅÅÅSTE man följa med?!?” fräste han irriterat, och fortsatte sen: ”Du bara bestämmer en massa saker som vi ska göra fast man kanske inte ens VILL! Tråååkiga saker som vi MÅSTE följa med på!”

Jag tror han sa tusen ord till, för harangen han fräste var väldigt lååååång…Lite som ett ”Försvarstal”.

Jag tittade lugnt på honom och sa:

-”Näe, du behöver inte alls följa med. Du kan vara hemma om du vill!”

Han kom helt av sej! Han hade ju laddat för Protest! Först protest och sen bli medtvingad, och fräsa och svära över det också. Jag såg hela försvarsregementet förvånat tappade sina vapen och bara gaaapade.

Han gick in i sitt rum och satte sej vid datorn. Efter en stund gick jag in i hans rum, pussade honom på pannan (”Peddo!!”) och sa ”Hejdå! Nu sticker vi!”.

Då vecklade han ut sin lååånga flaggstångskropp, tittade ner på mej och log och sa:

-”Jag följer med!”