Dagsarkiv: 8 augusti, 2010

(Bilden är tagen från google bilder)

I min Fantasi och i Drömmen tycks särbo-skapet ha något slags magiskt skimmer över sej. Det är som att äta kakan men ändå ha den kvar lite grann…

…och så tänker jag och känner jag när jag är FRI och LEDIG och Supersingel!

…och så tänkte jag när jag precis träffat Kärleken….

Men sen när ”påfyllningen” börjar sina (och det är dags för påfyllning egentligen) och Singelskapet känns så….Singel-aktigt och tomt….DÅ tänker jag att ”det här går ju inte – så här kan man väl inte hålla på!”…..

Det blir liksom för mycket ”tomhet” emellan, för mycket…saknad och för mycket……. Singelhet!

Att dela är mysigt: Att handla tillsammans, att åka på semester tillsammans, att vara tillsammans, att sova tillsammans….. tills man kräks på Tillsammans.… 😉 

Men det är ju mycket som tillkommer när man är singelmamma med tre söner hemma: tex tre söner. I min fantasi tänker jag bort dom (förlåt Grabbarna Grus!) och allt är så skimrande och kärleksfullt och härligt!

I Verkligheten blir det väl stök och bök och ilskna känslor och skit och helvete, och hela skiten!

Men i Fantasin blir det så himla braaaaa….

….och jag undrar: Ni som varit särbo och träffat er kärlek varje/varannan helg i flera år….Hur orkar ni? Hur håller ni lågan brinnande? Hur ser livet ut Emellan liksom? Lever ni Ett Singelliv och Ett Tillsammans-liv? Hur gör ni när släkten bjuder på middag – följer ”han/hon” med eller är ”han/hon” utanför ”det vanliga livet”?

VILL ni vara särbo, eller är det en lösning ”tills vidare”…för att saker och ting inte går att lösa just nu?

HUR GÖR NI???

Att göra något fast man egentligen inte vågar är modigt!

Om man ska göra något nytt, något annorlunda, ändra på något Stort….så ska man egentligen inte tänka efter för mycket…för om man inte tar nästa steg ganska snart så blir man liksom stående på ett ben….

…och så faller man tillbaka till det första benet…och så står man där och tänker på alla ” TÄNK OM…..” och ”MEN….” som alltid finns…

….och på alla faror som hotar ”OM” man tar Steget!

…och på allt som KAN hända Där Framme…vid Slutpunkten…som egentligen är början På Något Nytt!

Men vad som kommer Nästa dag, Efter Steget – EFTER det man Tror är Slutpunkten, fast det är Början – Vet man inte….

Å andra sidan vet man inte vad som händer om man INTE tar Steget heller….fast det kanske känns lite tryggare ändå…

Så välj idag om du ska ta ett Stort Steg Framåt…..

……  ELLER stå kvar.

Eller vända och gå hem.

(Det här är inte Uno och Bella, men det kunde ha varit….Bilden är tagen från google bilder)

Näe! SÅ får man inte säga! Fy på mej!!!

Men jag blir tooookig, ibland, på vår lilla ”ljuvliga Bella”….Hon LÅTER som en gammal skata!!! Jag visste inte att undulater kunde låta så OLIKA, och så FULT!

Först hade vi Uno. Han kvittrar och ”låter som om han pratar”, men han kraxar inte!

Sen tyckte jag synd om om Uno, som såg så ensam ut – ”alla (människor) behöver väl en partner” – och så skaffade jag Bella.

Men Bella har en röst som hon borde skämmas för!

-”KRAX! KRAX! KRAX! KRAX!”

Jag tror jag ska döpa om henne till….SKATAN!