(bilden tagen från Google Bilder)
-”Mamma! Hos pappa är jag så ensam, för det är liksom TRE vuxna, tråkiga….åsså är det JAG….” säger Minsting förklarande när han ska berätta varför han inte vill vara hos sin pappa.
-”VA?! Men det är ju tre vuxna hos mej också: Storing, Mellan och jag!”
-”Nääää, för du är ju mer som ett barn liksom!” säger Minsting och ler….
……………………………………………………………………………………………………………………………………….
-”Mamma! När jag är hos pappa kan jag inte säga ALLT! Men när jag är hos dej kan jag berätta VAD SOM HELST för dej! Det är liksom enklare då….”.
Jag blir varm i hjärtat, samtidigt som jag blir beklämd. Jag skulle önska att han längtade efter sin pappa, såg upp till sin pappa och att Pappan var en Förebild….men tyvärr….Minsting vill helst av allt bo bara hos mej….och ”kanske varannan helg” hos sin pappa….
………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag tycker det är lite sorgligt….Barn behöver sina pappor, och speciellt små killar behöver en bra pappa att se upp till och ha som Förebild….Men tyvärr….Det är inte så för mina söner, och kommer nog aldrig att bli så….
Mellan vill helst också bo hos mej, alltid, men ”biter ihop” numera, och finner sej i att varannan vecka är pappas. Men när det är bytesdags, suckar han och stönar och ”vill inte”….. och han säger: ”Det är inge kul hos pappa.” och ”Pappa blir/är alltid så sur”.
Storing tycker att småbröderna ”överdriver”. Och jag vet inte. Jag är inte där. Men jag har ju levt med honom – i 10 år. Så jag VET vad dom menar när dom säger att ”han är så sur”….och jag VET vilka utbrott han kan få….
Men jag kan inte göra något. Bara lyssna och finnas här. Och kanske ha barnen på heltid, om dom fortsätter vilja det.
Jorå, jag har försökt prata med pappan…Typ ungefär 3285 ggr! Det hjälper inte. Han säger att han har ”ändrat sej” och att ”det är inte så längre” (att han får utbrott och/eller är sur). Att sönerna hävdar att det är så ändå, beror liksom på mej (säger pappan)…på något underligt bakvänt sätt, som jag inte riktigt förstår….”Kanske beror det på att du och Minsting sover i samma rum”….säger pappan till förklaring att Minsting vill bo hos mej jämt…. ”Om du köper en bäddsoffa och sover i vardagsrummet istället, så att Minsting får eget rum…DÅ kanske han vill vara hos mej mer”…..
Och jag bah: ”Eeeeh….VA?!?”.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Öh, jag tappade bort mig i hans sista resonemang. Say what? Hur fick han ihop det?Klart de behöver en bra manlig förebild och jag kan förstå att det gör ont för dig som mamma att låta dem åka dit mot sin vilja. Allt man kan göra är ju att hoppas att pappan vaknar upp – innan det är för sent.Sedan måste jag säga att jag skrattade åt minstiningens ”Du är som ett barn!”, vilken härlig kommentar 🙂
GillaGilla
Jag tappar också bort mej i hans resonemang. Jag förstår inte logiken alls. Men jag orkar inte. Jag hoppas också att han ”vaknar upp”, men….börjar ge upp. Själv har han en rätt dålig relation till sin pappa…och det kommer att upprepas med hans barn, tyvärr….Som tur var har dom en storebror som dom dyrkar och älskar och har som förebild! Ja, jag tycker också att hans kommentar att jag är som ett barn, var underbar!
GillaGilla
håller med om i det stora hela med Trollans kommentar…fint och berörande skrivet…Hanna (syfte)
GillaGilla
Tack! 🙂
GillaGilla