Att ha systrar /erviluca

(Skulle kunna vara jag och mina systrar, men det är det inte. Bilden är tagen från Google bilder)

Vi har inte alltid dragit jämnt, systrarna och jag. Speciellt inte Storasyster och jag. Vi har haft våra dispyter och jag har tyckt att hon är för Dominant och för Bestämmande. Men det kanske är så Storasyskon ÄR, helt enkelt. Det kanske är en roll som dom får/tar, alldeles ”automatiskt”. Och lillasyster blir liksom aldrig ”stor”. Hon ”föltål inte liktigt, föl hon äl så liiiiten – bala 50 ål snat”….. Hon är alltid lite för ”liten”, trots att hon är äldre än många av mina kompisar….Konstigt!

Själv är jag mittensyrra och såååå diplomatisk, ibland, och har varit ”bästis” ibland med storasyrran och ibland med lillasyrran. Dom två har nästan aldrig varit Kompisar (som barn). Jag har varit medlare, vid behov. Bestämt över lillasyrran och blivit bestämd över av storasyrran.

Men nu!

Tänk vad härligt det är! Det är dom enda som funnits Hela Mitt Liv (förutom mamma, förstås), som känt mej hela mitt liv. Som sett mej i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och dom som alltid finns där.

Lillsyrran bor i USA sedan 30 år tillbaka….så vi träffas inte så ofta, men nu kom hon. Idag. Jag åkte till storsyrrans hus, där hon bor när hon är här, och vi tog vid där vi slutade sist.

Det blev roligt och tokigt och skrattigt och galet. Och det kändes så härligt och mysigt och jag är sååååå glad över att jag har syskon, och är såååå glad över att mina söner har varandra. Nu och i Framtiden.

 Speciellt i Framtiden.