Ledsen….fast arg! /erviluca

Känner mej lite ledsen….

Egentligen kände jag för att gråta, men samtidigt kändes det som om det inte fanns någon som helst Anledning. Jag tänkte att jag bara är ”svag” och jobbig, och kanske lite ”överkänslig” ibland…

Förnuftsmässigt tror jag inte det (att jag är svag och överkänslig). För jag tänker att Mina känslor är Viktiga. För mej. Det säger förnuftet, och det skulle jag sagt till Någon Annan:

-”Dina känslor är viktiga och det du känner är viktigt. Lyssna på dom!”

(bilden tagen från Google bilder, dvs det är inte jag på bilden)

 Men jag tror det måste ta  några varv i huvudet för att jag ska förstå själv vad det var som gjorde mej så ledsen. Därför sa jag inget, då. Berättade inte att jag blev ledsen. Kände mej bara tom och övergiven och lite bortvald. Som att bli vald sist till skolans lag, liksom….

Kände mej arg också. Hade lust att spotta på golvet och sparka i väggen. Men det gjorde jag inte. Heller. Man är väl Mamma. Och vuxen.

Så nu sitter det en klump i bröstet och jag vill faktiskt gråta. Men jag behöver också förklara för mej själv VARFÖR.

Kanske skriva av mej. Någon annanstans. För när jag skriver klarnar tankarna, som ibland ”dansar hambo” eller ”åker berg-och-dal-bana” där inne. Sortera liksom: En bit där och en bit där.

ARG är jag. Plus ledsen. Arg-ledsen-arg-ledsen-arg-ledsen-arg-ledsen-arg-arg-arg-arg-ARG!!!

*TVI!*

Jag tycker om att spotta när jag är arg! För det är så FULT! Jag spottar inte på andra, men i handfatet kanske, och i fantasin:

*TVI! TVI! TVI!*

Och dessutom:

-”DRA ÅT HELVETE! OCH SKIT PÅ´REJ!!! JAG KLARAR MEJ SÅ BRA SJÄLV, OCH HELT ENSAM!!!”

Och FUCK YOU!!!

Så det så.