EGENTLIGEN tycker jag att dom finaste komplimangerna jag fått är när jag blir uppskattad för hur jag tänker och hur jag ÄR.
MEN det är ju också alltid kul att få komplimanger för hur man ser ut! Det har jag fått en hel del av Vemsomhelst Utepåstan, genom åren…Men det känns ju alltid bättre att få såna komplimanger av Denman Älskar.
Är din kille/man/tjej/kvinna duktig på att ge DEJ komplimanger? Och för VAD i så fall? Brukar du ge komplimanger?
Varför slutar man ofta, i en relation, att ge varandra uppskattning och komplimanger? Eller är det bara vad JAG upplevt och tror?
Min första man gav mej i princip aldrig komplimanger, eller någon uppskattning för vem jag var och hur jag såg ut. EN gång skrev han dock ett brev till mej där han beskrev sin kärlek till mej och hur fin han tyckte att jag var och hur mycket han uppskattade mej. Sen skrev han också att han bara skulle säga/berätta detta EN gång i sitt liv, och det var med detta brev, så när jag behövde uppskattning, eller ville veta hur han kände, kunde jag bara plocka fram det där brevet….
Jag kan inte minnas att min andra man sa något om mitt utseende, någonsin, annat än: -”Om du går upp för mycket i vikt vet jag inte om jag kan älska dej”, ungefär. Jag VET att han uppskattade vissa sidor av mej, som att jag är rak och ”ärlig”, men jag kan inte minnas att han någonsin sa såna saker…eller att han tyckte jag var fin och snygg och sånt…
Min systers man – min svåger – säger till sina barn och till sin fru (min syster) om och om igen att han tycker att dom (var och en) är vackra, fina, kloka och fantastiska, och till min syster säger han ofta att han älskar henne och hur fin hon är. Jag tycker det är härligt! Jag vill också ha en ”sån”.
Jag vill också höra att jag är vacker och underbar och fantastisk och allt!
Blir DU uppskattad på det sättet?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag ger ofta beröm och komplimanger!. Det tycker jag om. Och när det gäller barnen så ger jag dom av bägge delarna väldigt ofta, nästan dagligen tror jag bestämt!. Sen har jag dåligt socialt umgänge pga mina sjukdomar, men mina nära vänner ger mig komplimanger och beröm, även maken. T om barnen, storkillen brukar säga:-Vad fin du är mamma=) om jag gjort mig extra iordning , det värmer. Min kbt-are ger mig MYCKET beröm, men det är ju hennes jobb!kramiz
GillaGilla
Vad härligt! 🙂
GillaGilla
Nja, det blir bara dispyter f.n… Men jag försöker iaf…
GillaGilla
Oj då! Men om du säger något snällt då istället?
GillaGilla
håller med i mångt och mycket med Sarahmara..känner väl igen mig i det stora hela..så jag bara håller med föregående talaren…kram Hanna(syfte)
GillaGilla
Vad mysigt!
GillaGilla
Min nuvarande ger mig så mkt bekräftelse så jag vet inte vad jag ska säga till honom. Han ger mig komplimanger för mitt utseende, mitt sätt, mina barn mm mm han ger mig blommor, jag som aldrig fått blommor tidigare i mitt liv. Jag njuter men har svårt att ge lika mkt tillbaka. Måste jag det?Jag försöker ge mina barn komplimanger men de dränks av alla mina suckar ang trivaliteter under dagen men jag försöker.Jag ger mina mammor på jobbet beröm om de ändrat ngt, testat ngt nytt ang sina barn eller att de bara orkar komma på sina besök. Alla är värda komplimanger, man växer av dem!!!
GillaGilla
Man växer verkligen av komplimanger och vi behöver dom! Ge några till din Kärlek också! Han behöver det också! Du behöver inte ge ”lika mycket” (det är ju ingen tävling) men iallafall ge! Att försöka och tänka på det är ju steg ett. Ibland hamnar man ju också i ”negativa spiraler” där man har svårt att ”se skogen för alla trän”….och det blir bara suckar och irritation….Men hittar man ut ur spiralen, så att det blir en positiv spiral så mår alla genast bättre…. 🙂
GillaGilla