Först jobbade jag en vecka och hade inga barn hemma, men två hundar…Lite lagom kravfullt sådär…Knappt något alls, men lite grann iallafall….
Sen började semestern, och jag lämnade hundarna hos mamma, och åkte vidare till Kärleken som bjöd på mat, vin, boende och Lugn, i en heeeel vecka. Helt kravlöst…Åååå, vad det är härligt att bli Omhändertagen….Bara få VARA och bara få NJUTA! Ingen som ropar ”Maaammmaaaaa!!!” och ingen som vill ut och kissa…
Igår kom hundarna tillbaka och Promenaderna började igen. Helt okey. Jag var fortfarande ledig och hos Kärleken och Omhändertagen, lite sådär lagom….
Nu är jag hemma och det blir Världens Krasch-landning i hela mej:
-”Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!” hela dan, och mat som ska lagas och räkningar som ska betalas (borde ha betalats typ i förrgår…veeeet) och allt går igång igen….
Men tänk om jag inte vill då! Tänk om jag liksom bara struntar i allt…..
Näe, det kan man ju inte! Och jag älskar ju dom ”små” (över 180 cm långa) liven…..
Men guuuuuuuud vad det är skönt att slippa vara ”mamma” ibland!
Tusen tack, Kärleken!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Känner igen det där =). Det handlar inte om att man inte älskar sina barn utan mera om att man tillåter sig själv att vårda sitt ego och mår bra av det (gud förbjude). Så tror jag att det är iallfall….
GillaGilla
Tror jag me… 🙂
GillaGilla
Fattar precis hur du känner – och nu är det 11 månader till som gäller, innan nästa ledighetsvända? Eller?
GillaGilla
Precis!! Usch, och så orkar jag inte tänka….Men jag vet att det bara tar ett par dagar att komma in i ”lunket ”och ”tänket”….
GillaGilla
ja, visst är det så, men tänk vad du skulle sakna de små rara liven om du inte träffade dem på ett tag, det är ju så skönt att varautan dem ett tag för du vet att du får träffa dem sedan igen.
GillaGilla
Preciiiis! Jag skulle gå under om dom försvann! Faktiskt! Och jag skulle INTE vilja leva utan barn, hur jobbigt det än kan kännas ibland! Never ever! Jag älskar dom ”till månen och tillbaka”! Så det så.
GillaGilla