Minsting och jag leker /erviluca

(bilden föreställer inte min minsting…den är tagen på google bilder)

Ett minne från när minstingen var drygt 1,5 år (han fyller snart 11 år)

Minsting och jag leker. Han är mamma och jag är barn. Han ”lagar mat” = Han står vid den lilla röda leksaksspisen  med små plastkastruller och har hällt i röda och gula plastmuttrar som han rör runt i kastrullerna. Han tar en sked med en mutter och säger:

-”Maka!”

-”Ska jag smaka?”

Han nickar.

Jag ”låtsas-smakar” och säger:

-”Mmmm, vad GOTT! Vad är det för mat?”

-”ulle!” säger han

-”Köttbullar?” frågar jag.

Han nickar.

-”Etti!”

-”Och spagetti?” säger jag.

Han nickar.

-”eppu!!” säger han sen

Jag tänker så det knakar…”eppu”….Hm….Aaaaa!

-”Ketchup!!!”

Minstingen nickar nöjt.

– ”Gott!” säger jag.

”Mamman” matar ”barnet”….Jag gapar stort och föser sen undan muttrarna…

-”lut!” konstaterar minstingen.

-”Ja, nu är maten slut. Jag är mätt”.

-”Ila!” säger minstingen uppmanande.

Jag tänker….”ila”….hm….Aaaaaa!

-”Vila?”

Han nickar.

-”Bebisen ska vila. VAR ska bebisen vila?”

Minstingen pekar på golvet. Jag lägger mej lydigt och ”låtsas-sover”…Skööönt…

Minsting börjar sjunga:

-”Å, å, å, ela, å….upp…!” (= ”Mål mål mål, mera mål, se upp, nu attackerar vi!” Markoolio)

-”Lut!”

-”Är vilan slut nu?”

Minstingen nickar.

-”Å dadis!”

-”Ska bebisen gå till dagis?”

Minsting nickar.

-”Uhäääääää!!!! Bebisen vill inte gå till dagis!!!” Jag låtsasgråter.

-”Åtte!!! Mamma obba!!”

-”Bebisen MÅSTE gå till dagis för mamma ska jobba?” säger jag.

Minsting nickar nöjt…

Vi går till soffan och jag sätter mej där.

-”inka önte!”

-”Ska du vinka i fönstret åt mej?”

Minsting nickar.

-”Edå! Gå obba!”

-”Hejdå mamma!” Jag vinkar.