Tillbaka till livet…

 

 Best-Friends.jpg

Alla behöver få ligga under örat på någon ibland

……………………………………………………………………………………………….

…men lite omtumlad efter gårdagens ”rensning” (gråt-attack)….

Jag är en Stark kvinna, men har ett ”litet skrutt, eller Knytt” boende i mej… Det har vi nog alla…mer eller mindre tillgängligt….

På sista tiden blev det lite för mycket…med:

– Det Underliga som försigår på jobbet, och som suger musten ur mej (men jag har bestämt mej för att härda ut… Å andra sidan kanske man inte KAN bestämma sej för att ”härda ut”, för kroppen och psyket kanske tar för mycket stryk av det….Det tar energi att vara Svarta Fåret….),

– bilolyckan och därefter att vara utan bil (TAR energi…problem med hundarna: hur ska jag hinna hem på luncherna? = stressar nästan ihjäl mej….)

– att inte kunna betala alla räkningar tar jättemycket energi…. Pust! Och jag ser inget slut på Eländet….

– att ha träffat en ”ny-gammal” man och blivit lite förälskad….ÄR omtumlande! Både ger och tar energi…Det är som att stå på ett gungfly och inte veta om man kommer att hålla balansen, eller drutta i! Jag får massor av energi när jag vågar tro att det är bra, men blir fullkomligt dränerad när jag blir rädd och tror att det ska gå åt helvete….som att åka berg-och-dalbana inuti….

 

Det är jobbigt att vara känslostark! Ibland skulle jag vilja vara lite mer…Lagom.

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Läser din blogg och hoppas med dig att det blir bra.Marie

    Gilla

    Svara
  2. Jag hoppas du försöker ta det lugnare!!! *kramar om* //sarah

    Gilla

    Svara
  3. Det låter precis som livet är, ups and downs, stark och svag på samma gång, förväntan och besvikelse. Det ordnar sig, ni har ju precis träffats, på nytt alltså, ge det lite tid bara.Det bästa var ju att du och barnen klarade er, att det ”bara” var bilen som blev mosad och inte ni.Det är skitjobbigt praktiskt förstås, och med hundrna och allt, men tänk vad som kunde hänt.Och det är väl härligt att känna att man lever och pulsarna slår, det svider ju lite emellan men det ingår.Hoppas du får en trevlig påsk!

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till sarahmara Avbryt svar