Snart åker jag!

…och eftersom jag inte har någon bil, eftersom den står krockad på en Ford-verkstad, och ”troligen inte kan lagas”, så får jag ta mej fram per fot, buss, Roslagsbanan, pendeltåg, t-bana och SJ-tåg. Resan in till Stockholm Central tar då längre tid än resan Från Stockholm Central till min gamla hemstad! Sammanlagt tar det ca 3,5 timme från dörr till dörr. När jag åker bil tar det knappt 2 timmar och jag slipper släpa väska och hundar på och av en massa bussar och t-banor, trängas med folk, bli svettig och stressad osv…men men… Det är bara att bita ihop och gilla läget!

Jag har inte träffat lilla mamma på läääänge – alldeles för länge. Jag skäms! Jag är en dålig dotter. Min lilla mamma är en mycket snäll och kärleksfull mamma, och hon gav oss döttrar massor av kärlek och trygghet när vi växte upp. Hon gjorde verkligen sitt bästa. Men mitt i all välmening är hon ju bara människa också, med fel och brister…och hon kan verkligen få en att må dåligt också, med sina ”Menande suckar” och ”sin kritiska hållning” och sina ”antydningar” som får det att kryyyyypa i mej….

Att jag endast fick söner är ju ingen höjdare, för en mamma (min mamma) som har suckat ”Tyyyypiskt män!!!” hela livet, och med dolda budskap, samt rätt öppna sådana, framfört att män/pojkar/killar duger inte, fattar inte, är bråkiga och stökiga och jobbiga och ”vill bara en sak”.

Som ”straff” för detta synsätt på halva befolkningen fick hon ENDAST killar som barnbarn! Ha! Men det har INTE varit kul att träffa henne tillsammans med sönerna, eftersom ovanstående synsätt lyst igenom hela tiden. Därför träffar vi henne knappt alls nuförtiden…. Och åker jag till henne så åker jag ensam. Som idag.

Fast den egentliga anledningen till att jag åker till min ”hemstad” är Min Gamla Kompis! Han som det kanske kanske kan ”bli något mer med”….Man vet aldrig…Vi får se!

…men det vet inte min mamma…Hon vet bara att jag ska träffa en ”barndomskompis”….Jag ”fegar” – vill/orkar inte höra mammas syrliga kommentar…