Ungdomskompis…

Det är jag som sitter vid pianot och sjunger UTAN gitarr (ca 15 år gammal vid tillfället)….

I morgon ska jag träffa min ungdomskompis för tredje gången på någon månad….

Han var den som var allas kompis! Han som man kunde snacka med! Den där varma goa killen som alla hade förtroende för! Han som hade egen lägenhet och var en trygg och stabil kille. Han som vi alla samlades hos på kvällarna, och söp oss fulla hos innan vi gick till ”Parken”….

Honom har jag börjat träffa, efter att inte ha träffat honom på 35 år! Och det känns som att åka tillbaka 35 år i tiden, för han är precis likadan! Samma trygga, varma, goa kille. Och kanske jag ”SER” honom nu, med andra ögon…

När jag är med honom mår jag så bra, blir så lugn och känner mej så trygg. Jag känner mej som….MEJ! Som jag ÄR!

I morgon ska jag åka hem till honom och äta middag, och dricka lite vin….

….och i förrgår på chatten skrev vi ”puss”…fast det kändes väldigt konstigt…för vi är inte vid ”puss”….. än….