http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6784312.ab
”Ingen kan anklaga mig för att mina barn har blivit kriminella”, säger den TUNGT kriminellt belastade pappan….
Ska man skratta eller gråta?
En förälder är ett barns första förebild, den som barnet ”apar efter”…..
”Barn gör inte som man säger – de gör som man gör”. Har ni hört den? Den gäller! Den är Sanning!
Visst KAN man bryta ett socialt nedärvt beteende, men det krävs en insikt i vad man utsatts för, en insikt och stöd utifrån.
Det finns ju s k ”maskrosbarn” – det är såna som klarar sig rätt bra genom livet, TROTS att de inte fått förutsättningarna på något plan. Trots att de haft föräldrar som varit upptagna av att dricka, ta droger, vara kriminella, prostituerade, psykiskt sjuka etc, och inte fått den trygghet, värme och kärlek dom behövt. HUR dessa barn klarat sej ”ändå” kan man undra.
Det kan vara att dom fötts med en stark vilja, en förmåga att suga åt sej Det Goda i tillvaron, en förmåga att ta emot den lilla kärlek som sänds ut i små portioner här och där, en förmåga att knyta an till Andra Vuxna…. En förmåga att ”stänga av elände”….eller ”göra uppror” mot eländet…
Men att som Superkriminell förälder uttala sej om att ”det är inte mitt fel att mina barn blivit kriminella” är som att Spotta sina barn i ansiktet. Tycker jag. Det är lika ansvarslöst som att fortsätta vara kriminell, drogmissbrukare osv TROTS ATT man blivit förälder!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Dynastin Cederholm känner jag väl till från min tid som domare.Som i väldigt mycket av det Du skriver tycker jag att Du träffar rätt.
GillaGilla
Tusen tack för det!
GillaGilla
Dom flesta försöker nog göra det bästa… ibland blir det kanske inte så lyckat…http://blogg.aftonbladet.se/3659/2010/03/arv-eller-miljo-eller-en-kombination
GillaGilla
Absolut! Det tror jag också! Men man måste ta sitt ansvar som förälder, oavsett om man varit en ”god” förälder eller inte. Har man varit god så är det ju bra, men har man ”rört till det” måste man ju stå för det också!
GillaGilla
Håller med dig. Många av de som jag känner som missbrukar, har föräldrar som har problem med alkohol eller droger. Bra skrivet som alltid 🙂
GillaGilla
Tack! Jo, jag vet. Att man börjar droga brukar faktiskt inte komma från ingenstans….
GillaGilla
Det finns en norsk studie som visar att kriminalitet kan vara ärftligt. Jag kommer inte ihåg vad studien eller forskarna hette. De har hittat gener som visade att de barn/barnbarn som blev kriminella hade ärvt denna gen, medan de barn/barnbarn som inte blev kriminella saknade denna gen. Antar att det behövs många fler studier av detta slag som styrker detta, innan forskarsamhället kan ta ställning.Om detta är sant så låter det hemskt. Ett enkelt blodprov kan visa om mitt barn kommer att bli kriminellt.
GillaGilla
Det KAN bara inte sitta i generna om man ska bli kriminell eller inte…Jag har sååå svårt att tro det….Däremot att man ”ärver” beteendet genom att föräldrarna är ens förebilder….och man gör som dom gör…
GillaGilla
Kanske det är ett beetende man tar efter.Man ser föräldrar som en förebild.Om nån,redan då barnet är litet talar om vad som är rätt eller fel kanske barnet får in det i sitt medvetande och gör annorlunda.Så har jag fostrat mina barn, Deras far är missbrukare och har varit kriminell,de båda sakerna hör ihop,åtminstone i detta fall. Det äldsta barnet blev medlem i Unf i nedre tonåren,och som ringar på vattnet,påverkade han de andra syskonen. och det gick bra.Ingen av barnen tog efter sin Pappa.Men det är kanske lättare om den ene föräldern inte är kriminell eller missbrukare.Men om barnet tidigt lär sig vad som är rätt eller fel,går det lättare. Eller kanske de valde Mamma som förebild. i detta fallet. Pappan höll sig mest på avstånd,det var kanske därför allt gick bra.
GillaGilla
Men det finns ju kriminella föräldrar som säger till sina barn vad som är ”rätt och fel” men som sedan själva inte lever upp till det. Då blir ju antagligen barnet kriminellt också…eller såna som säger ”Du schka inte dricka dej full!!” och så är dom dyngraka själva….eller dom som säger ”Börja inte röka!” och tar ett bloss….
GillaGilla
Antingen dålig självinsikt eller förnekande pga att det är för smärtsamt att ta till sig…..Och om Cederholm inte nu vill ta på sig felet ,så återstår det ju bara en det måste vara fel på…..
GillaGilla
Ja, och det är det som blir så fel! Att barnet tar på sig skulden….Å andra sidan kanske Cederholm hade kriminella föräldrar, så vems är då ”felet”??? Människor gör nog så gott dom kan ändå, men föräldrar tycks inte förstå sin betydelse för barnen ibland….
GillaGilla
Iof så har han nog rätt i att han inte påverkat dessa arma barn direkt för han har aldrig varit närvarande. Han har tillbringat den mesta av sin tid i fängelse, man undrar bara hur han hann bli far – eller befruktare kanske man skall säga. Glömde precis det finns väl besöksrum på fängelset där man kan ställa till med barn.
GillaGilla
Ha ha ha…Just det! Och har man en mamma som går till fängelset och ”gör barn” så kanske man inte har så goda förutsättningar från början….För vad är det för mamma??
GillaGilla
HUR dessa barn klarat sej ”ändå” kan man undra.Undrar jag med.
GillaGilla
Precis! Det finns ju ”maskrosbarn” också…Såna som klarar sej TROTS sin uppväxt….
GillaGilla
Jag fattade redan som väldigt liten att det som pågick inte var okej. Jag hatade när mamma var full och vägrade hjälpa henne när hon var bakis (jag var väl 4-5 år). Hon KLAGADE över att andra barn minsann hjälpte dina mammor… Jag har för mig att intelligens är en skyddsfaktor. Jag har förstått att alkohol förändrar människor. Och jag förstod att jag inte behöver göra som mina föräldrar. Det finns andra sätt att tackla sitt liv på och man kan bryta mönstret. Jag bodde hos min mamma tills jag var 11. Då kände jag att det inte gick att bo med mamma och hennes våldsamma man längre av flera skäl. Det hade spårat ur på så många sätt. Meddelade min pappa, som också var alkoholist, att nu var det hans tur att ta över och så flyttade jag. Den verkliga orsaken till flytten kunde jag inte nämna för pappa. Han hade då dödat min styvfar och jag skulle hamnat hos mamma igen… Så jag höll käft och fortsatte vara duktig och skötsam. Målet var att lämna gettot, det drömde jag redan om som liten. Att lämna stan och slippa allt. Flyttade över 100 mil efter gymnasiet och startade mitt eget liv. Båda söp ihjäl sig.
Med vänliga hälsningar, Katja (din fd kollega från Liljeholmen)
GillaGilla
Wow! Det behövs GO och styrka att våga vara så stark som barn! Modigt, Katja! Och vilken livsresa du gjort! Jag beundrar människor som du. 🙏🏼❤️
GillaGilla
PS. Oinloggad erviluca. 😃
GillaGilla